Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berger, Wilhelm - Bergerac - Bergerac, Savinien Cyrano de - Bergeron, Tor - Bergersen, Johannes Olav - Berget - Bergfalk, Pehr Erik - Bergfink - Bergfrid - Berggrav, Eivind - Berggren, Andreas Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
719
Berget—Berggren
720
Berger [-ger], Wilhelm, tysk tonsättare
(1861—1911). Han var en tid lärare vid
Schar-wenkas konservatorium i Berlin och blev 1903
hovkapellmästare i Meiningen med prof:s titel.
B., vars konst påverkats av Brahms, har
skrivit sånger, som blivit rätt spridda, vidare
pianosaker, symfonier, diverse kammarmusik samt
större och mindre körverk.
Bergerac [bär$ara’k], stad i s. v. Frankrike,
dep. Dordogne, på högra stranden av floden
Dordogne; 23,000 inv. Järn- och pappersindustri
samt handel med vin.
Bergerac [bär$ara’k], Savinien Cyrano
d e, se Cyrano de Bergerac.
Bergeron [bä’rjaråij], Tor Harold Percival,
meteorolog (f. 1891 15/s), dr phil. i Oslo 1928, doc.
vid Stockholms högsk. 1935, statsmeteorolog I945>
prof, i Uppsala 1946.
B. har tagit verksam
del i den norska
me-teorologskolans (den
s. k. Bergenskolan)
verksamhet och har
särsk. ägnat sig åt
en rationell analys av
synoptiska
väderleks-kartor. Hans
gradual-avh. ”Dreidimensional
verknüpfende
Wetter-analysis”, är
grundläggande på sitt område.
B. kallades till Malta
1928 och till Moskva
1930 för att undervisa i modern prognosteknik.
Be’rgersen, Johannes Olav, norsk
politiker (1874—1934), urspr. träarbetare,
statsrevisor sedan 1918 och led. av styrelsen för Norges
banks avd.-kontor i Fredrikstad sedan 1926. B.
var stortingsman för arbetarpartiet 1913—18 och
efter 1922 samt odelstingspresident 1928—29.
Berget (fr. la Montagne), politiskt parti i
Frankrike under revolutionen. B. betecknade
yttersta vänstern inom lagstiftande församlingen.
Benämningen uppkom till följd av
partimedlemmarnas placering på de högst belägna bänkarna
inom plenisalen (de kallades därför 1 e s m o
n-t agna r ds). I motsats till girondisterna,
som representerade den mer moderata vänstern,
yrkade ”les montagnards” på hänsynslöst
tillvägagångssätt för att införa idealstaten. Efter
upproret 10 aug. 1792 överflyglade B. girondisterna.
Bergfalk, Pehr Erik, historiker och
rätts-lärd (1798—1890). Han blev 1838 jur. utriusque
doktor samt var 1838—61 innehavare av
jurispru-dentiæ, æconomiæ et commerciorum professuren i
Uppsala. Han deltog i kyrkolagskommitténs
arbeten 1838—46, var sekreterare i
konstitutionsutskottet 1840—41, led. av Lagberedningen 1844—48
samt 1859—68 ordf, i författningskommissionen.
B. var på 1840-talet vid sidan av Gei jer, vilken han
av gammalt stod personligen nära,
uppsalalibera-lernas förnämsta kraft och utövade ej obetydligt
indirekt inflytande på den liberala pressen och på
enskilda riksdagsmän, liksom han stod i nära
samverkan med sin vän Richert i det j uridiska
re
formarbetet. Som
rättshistoriker intog
B. en mycket
framstående plats genom sin
samvetsgranna och
grundliga forskning.
Särsk. var han den
grundligaste kännaren
av vårt lands
ekonomiska författningar;
han utarbetade till stor
del det genom
författningskommissionen utgivna ”Sammandrag
af gällande författ-
ningar angående finansverket” (2 häften, 1866—
68). B:s flesta skrifter voro akad. disputationer
och program samt tidskriftsuppsatser. Sålunda
märkas ”Om svenska jordens beskattning t. o. m.
början af I7:de årh.” (1832), ”Om svenska
städernas författning och förvaltning” (1838) och
”Om utomordentliga penningehjälper till kronan
under 16:e århundradet och början af det 17 :e”
(1893). _
Bergfink, se Finksläktet.
Bergfrid, se Barfrid.
Berggrav, E i v i n d Josef, norsk teolog (f.
1884), teol. kand. 1908, folkhögskolelärare,
kyrkoherde i Hurdal och Feiring 1918, präst vid
Botsfengselet i Oslo 1925, s. å. teol. dr vid Oslo
univ., 1928 biskop i Hålogaland (Tromsö stift),
1937 biskop i Oslo, beviljad avsked 1950; teol.
heders-dr vid Lunds univ. 1923. Under
”kyrko-striden” i Norge, som
pågick in på
1930-talet, hävdade han den
fria forskningens rätt.
Som teolog har han
särsk. ägnat sig åt
religionspsykologien.
B. har blivit en av
Nordens mest
uppmärksammade andliga
talare och förf. Under
den tyska
ockupationen från april 1940
ledde B. det kyrkliga
motståndet mot
ockupationsmaktens och
hemmanazisternas övergrepp och nedlade liksom
övriga biskopar sitt ämbete efter den s. k.
stats-akten på Akershus febr. 1942. Efter
offentliggörandet av kyrkans programförklaring 5 april
1942 arresterades B. och hölls internerad till
april 1945, då han lyckades fly. I flera skrifter har
B. behandlat problem rörande kyrkan, som blivit
aktuella efter frigörelsen. Bland övriga skrifter
märkas: ”Krigerliv og religiositet” (1915),
”Re-ligiones terskel” (1924), ”Den religiöse fölelse”
(1927), ”Fangens sjel” (1928), ”Spenningens
land” (1937, ”Biskop ovan polcirkeln”),
”Mannen Jesus, sjelelægen” (1941), ”Norske profiler”
(1946). B. redigerar tidskr. ”Kirke og kultur”.
Berggren [-grön], Andreas Peter, dansk
musiker (1801—80). Han blev 1838 organist vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
