Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz / 741-742 (1951) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergman, 3. Sten - Bergman, 1. Johan Magnus - Bergman, 2. Carl Wilhelm - Bergman, Oskar - Bergman, Rolf - Bergman, 1. Signe - Bergman, 2. Gunnar - Bergman, Torbern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har utg. ”Kamtchatka, skildringar från en 3-årig
forskningsfärd” (1923), ”På hundsläde genom
Kamtschatka” (1924), ”De tusen öarna i
Fjärran östern” (1931), ”New birds from the Kurile
Islands” (s. å.), ”On the immigration of the
squirrel into Kamtschatka” (s. å.) och ”Från
fjärran länder” (1933), geogr. läsebok för
skolbruk samt ”1 morgonstillhetens land” (1937),
”Berömda upptäcktsfärder” (2 bd, 1939—41) och
”Djur” (1944).

Bergman. 1) Johan Magnus B.,
topografisk författare (1792—1867), med. lic. i Lund
1816, provinsialläkare i flera distrikt av
Värmland och Dalarne, slutl. stadsläkare i Falun. B.
idkade ett flitigt topografiskt författarskap och
utgav bl. a. ”Beskrifning om Dalarne el. Stora
Kopparbergs län”, I (1822). Vidare utg. han
”Dalarnes historia” (1841), ”Om dalkarlarnes
seder och lefnadssätt” (1856) och redigerade
Tidning för Fahlu län och stad 1839—41. B.
var även framgångsrik industriidkare.

2) Carl Wilhelm B., den föreges brorson,
skriftställare (1820—57). Han utgav under
påverkan av C. J. L. Almquist, Feuerbach och
Proudhon 1848—49 några tendensskrifter.
Märkligare är B. dock som bearbetare och utgivare av
de 8 första (1852—56) delarna av de bekanta
Schinkel-Bergmanska minnena ur Sveriges nyare
historia, som vila på samlingar och anteckningar
av hans farbror, överste Berndt Bergman, adlad
v. Schinkel (1795—1882).

Bergman, Oskar, målare (f. 1879 18/io). B.
har odlat den intima formen i sin konst, som
präglas av formfasthet och färgklarhet. Hans
huvudsakliga område är landskap i akvarell och
gouache i realistisk stil.

Bergman, Rolf Kjerulf, läkare (f. 1897
¹³/₉), med. dr i Stockholm 1925, doc. i bakteriologi
och serologi vid Karolinska inst. 1930, i
bakteriologi och hygien 1933—46, överläkare vid
Stockholms epidemisjukhus 1933—46,
medicinalråd sedan 1945. B. har utg. ett stort antal arbeten
i hygien, bakteriologi och epidemiologi.

Bergman. 1) Signe Wilhelmina Ulrika,
förkämpe för kvinnans rösträtt (f. 1869 W4).
Kassör i Sveriges allmäna hypoteksbank, har B.
intagit en ledande ställning i arbetet för

Oscar Bergman: Från Fåfängan, Stockholm, 1940.

införandet av politisk rösträtt för kvinnor i
Sverige. Bland de många förtroendeuppdrag hon
haft må nämnas ledamotskap sedan 1907 och
ordförandeskap sedan 1914 i centralstyrelsen för
Lands föreningen för kvinnans politiska rösträtt
och medlemskap av styrelsen för International
Woman Suffrage Alliance sedan 1909 samt i
olika styrelser inom den liberala
partiorganisationen.

2) Carl Gunnar B., den föreg:s bror,
rättslärd (1881—1938), doc. i Lund 1910, jur. dr
1911 samt prof, i romersk rätt och rättshistoria
i Lund 1912, prof. i rättshistoria och romersk
rätt vid Stockholms högsk. 1934. Av hans
arbeten må nämnas ”Studier i svensk
servitutsrätt”, I—IV (1909—26), ”Beiträge zum
römischen Adoptionsrecht” (1912), ”översikt av
svensk rättsutveckling” (i I. Flodström,
”Sveriges folk”, 1918), ”Testamentet i 1600-talets
rättsbildning” (s. å.) och ”Köp och lösöreköp” (1927).
B. har även genom ett antal smärre skrifter
deltagit i diskussionen om hyresfrågan och
samhället.

Bergman, Torbern Olof, naturforskare,
främst kemist (1735—84). Han blev 1758 fil.
mag. i Uppsala, s. å. doc. i fysik, 1761 adjunkt
i matematik och 1767 prof. i kemi. Redan före
sin mannaålder hade B. gjort sig ett namn söm
zoolog, astronom, fysiker och geolog. Som ung
student sysslade han ivrigt med botaniska och
entomologiska studier. B:s gradualavhandling
gällde ett astronomiskt ämne, och hans
iakttagelser i Uppsala vid Venus gång över solskivan
1761 trycktes i Royal Society’s i London
skrifter. Fysiken var likväl vid denna tid B:s
älsklingsstudium. Hans främsta arbete i fysik är hans
undersökning om turmalinens elektriska
egenskaper; hans försök med gnidningselektricitet äro
även av intresse. Vidare utgav han tabeller över
specifika värmen, som äro av grundläggande
betydelse, jämte uppsatser om regnbågen,
kornblixtar, norrsken m. m. 1758 stiftade han, i förening
med några andra unga lärde,
Kosmografiska sällskapet i Uppsala, vars huvudsyfte
var att utge en allsidig världsbeskrivning. Av
detta verks tre delar författade B. den andra och
först utkomna, ”Physisk beskrifning öfver
jordklotet” (1766; 2:a uppl. 1773—74), vilket arbete
står långt över tidigare likartade. I sin andra
upplaga innehåller detta berömda verk en
indelning av jordskorpans avlagringar från
ålderssynpunkt, vilken senare upptagits av A. G.
Werner (”geologiens fader”), som satte B. ofantligt
högt.

Emellertid var det icke i någon av de nu
nämnda vetenskaperna, som B. skulle mest
utmärka sig. När professuren i kemi i Uppsala
blev ledig 1767 genom J. G. Wallerius avgång,
utnämndes B. till dennes efterträdare, trots att
han endast utg. en enda liten skrift i kemi.
Genom denna utnämning infördes B. på den
forskarbana, på vilken han, liksom Scheele,
Berzelius och Arrhenius, kom att förvärva
världsrykte. Hans namn intar nämligen en av de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>