- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
815-816

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernshammar - Berns salonger - Bernstein, Eduard - Bernstein, Henry - Bernsten - Bernstorff (slott) - Bernstorff, ätt - Bernstorff, 1. Johan Hartvig Ernst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

815

Berns salonger—Bernstorff

816

naden av reveterat trä i två våningar med två
lägre flyglar ligger i en vacker park och
uppfördes omkr, 1790. Godset har ända sedan Gustav
Vasas tid varit förenat med järnbruk, vilket
ned-lades 1870. B. tillhörde först medlemmar av
ätterna Schönström och Hising och köptes 1784
av brukspatron O. F. Lorichs. Sedan stora delar
av egendomen avsöndrats, ägdes 1932—41
återstoden av staten, därefter ånyo av släkten
Lorichs.

Berns salonger, restaurang i Stockholm,
grundad 1863.

Bernstein [-Jtain], Eduard, tysk
socialdemokratisk nationalekonom och politiker (1850—
1932). Elan anslöt sig till socialdemokratiska
partiet 1872. Han var
från 1878 av politiska
skäl bosatt i utlandet
(först i Zürich, från
1888 i London) till
1901. 1902 invaldes

han i tyska riksdagen.
— B. har varit
språkröret och den
teore-tiske ledaren för de
tyska socialisternas
liberala flygel, de s. k.
revisioni&terna,
och hans förnämsta
arbete, ”Die
Voraus-setzungen des Sozia-

lismus und die Aufgaben der
Sozialdemokra-tie” (1899; övers, till sv. 1907; ny tysk
utvidgad uppl. 1920), blev jämte ”Zur Theorie
und Geschichte des Sozialismus” (1901)
utgångspunkten för ”revisionismen” och föranledde
häftiga strider bland de tyska socialdemokraterna.
B. riktade däri en mångsidig kritik mot Marx’
och i synnerhet ”marxisternas” läror, bekämpade
tron på det borgerliga samhällets snara
sammanstörtande, förnekade, att rikedomen samlas på allt
färre händer och att storindustrien skall bli
allenahärskande; ja, själva hörnstenarna i Marx’
system, ”den materialistiska historieuppfattningen”
och Marx’ värdeteori, modifierade el.
bortförklarade han. I praktiskt avseende påyrkade han
en allmänt radikal politik i anslutning till de
”borgerliga” radikala partierna. Från
marxistiskt håll angreps B. häftigt, och flera tyska
partikongresser antogo mot honom riktade
resolutioner. Under 1 :a världskriget anslöt han
sig 1917 på grund av sin pacifistiska åskådning
till de oavhängiga socialisterna men återvände
1919 till majoritetssocialisterna. 1922
offentliggjorde B. en skrift: ”Der Sozialismus einst und
jetzt”, vilken vänder sig mot kommunisterna och
som mål framhåller långsam socialisering av det
ekonomiska livet. B. har vidare skrivit bl. a.
”Geschichte der Berliner Arbeiterbewegung” (2
bd, 1907), ”Erinnerungen eines Sozialisten”, I
(1918), ”Ferdinand Lassalle” (1919) och ”Die
deutsche Revolution” (1921) samt utg. en
samlad upplaga av Lassalles tal och skrifter.

Bernstein [bärnsta’1, Henry, fransk
författare (f. 1876). Han blev hastigt berömd som
tea

terförfattare genom sina pjäser med ämnen från
det moderna storstadslivet. B. skildrar helst en
mondän värld, vars enda åtrå är lystnad efter
social ställning, pengar och njutningar, griper
gärna till yttre effekter och söker sensation. Mest
bekanta av hans pjäser äro ”Le voleur” (1906),
”Le secret” (1913), ”Judith” (1922), ”La galerie
des glaces” (1924), ”Félix” (1925 och ”Le venin”
(1927).

Bemsten, se Bärnsten

Bernstorff, slott strax n. om Köpenhamn. Det
nuvarande slottet lät J. H. E. Bernstorff
uppföra genom den franske arkitekten Jardin,
Marmorkyrkans byggmästare, 1762—64. Slottet, som
sedan 1848 är statsegendom, var i många år
Kristian IX :s sommar residens och har senare varit
bostad för hans son prins Valdemar.

Bernstorff, tysk-dansk adelsätt, omtalad på
1300-talet i Mecklenburg och på 1700-talet
företrädd i Hannover, där Andreas Gottlieb
von B. (1640—1726) från 1709 var
statsminister; han blev 1715 riksfriherre. Hans måg och
arvinge Joachim von B. (1678—1737) var
far till den till Danmark invandrade B.i) och
till Andreas Gottlieb B. (1708—68), som
1767 blev dansk länsgreve och var stamfar såväl
till släktens (äldre) hannoveranska som till dess
(yngre) danska gren.

1) Johan Hartvig Ernst B., greve,
dansk statsman (1712—72). Född i Hannover,
gick han 1732 i dansk tjänst och inträdde efter
en längre tids tjänstgöring på olika diplomatiska
poster (bl. a. i Paris) 1751 i den danska konseljen
samt övertog ledningen av tyska kansliet och
därmed av utrikespolitiken. I nitton år skötte han
sedan utrikesangelägenheterna med full
självständighet och mycken smidighet under svåra
förhållanden. Han förstod att hålla Danmark
utanför sjuåriga kriget och önskade med Sverige
ingå ett väpnat neutralitetsförbund till handelns
skydd. Hans förnämsta strävan var att få till
stånd ett byte mellan den hertigliga delen av
Holstein och Oldenburg, som då tillhörde
konungen av Danmark, för att sålunda samla hela
Holstein och samtidigt trygga Danmark för de
gottorpska kraven på Slesvig. Underhandling-

Bernstorffs slott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free