- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
869-870

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beta (sjöfart, kemi) - Beta (växt) - Betabara - Betafit - Betain - Betalning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

869

Beta—Betalning

870’

lägga den kring ett fast stöd
(beting, spelnock el. dyl.), så
att den ej av sig själv kan
löpa ut. Se Beting. — 2) Att
i tekniskt syfte behandla
föremål med vissa syror m. m.,
se Betning.

Beta, ett växtsläkte av
mollväxternas familj
(Cheno-podiaceae), som numera intar
en plats bland de viktigaste
kulturväxterna. Alla de
hundratals nu odlade sorterna
anses härstamma från den på
sandiga havsstränder, särsk.
kring Medelhavet, växande
Beta vulgär is. Som vild har
den en smal pålrot, knappt
tjockare än stjälken (var.
maritima’). Sannolikt omkr.
500 år före vår
tideräkning togs denna växt i odling
av greker och romare, vilka redan kände former
såväl med röd som med vit rot. Först omkr. 1600
synes betan ha förts över Alperna till Frankrike
och England. Den nyttades då, liksom hos
antikens folk, uteslutande till människoföda. På
1800-talet tilltog odlingen av betor oavbrutet. Man
urskiljer vanligen två huvudtyper bland de
odlande formerna:

1) Mangoldel. romersk kål (B.
vulgaris var. cicld) har en smal pålrot samt stora
blad och bladskaft, vilka ätas antingen som spenat
och grönkål i stuvad form el. ock blekta som
sallat. Den odlas i stor utsträckning, i synnerhet
i mell. Europa, och har stor betydelse särsk. för
de fattigare klasserna.

2) Betor (B. vulgaris var. rapaced) utmärka
sig alla därigenom, att roten är starkt uppsvälld
och rik på näringsämnen. Dithörande former ha
redan tidigt utvecklats i tvenne riktningar,
näml, röda och vita betor, a) Rödbetor (var.
rubra) karakteriseras genom rotens och delvis
även bladens röda färg. Hos oss har rödbetan
användning huvudsaki. som sallat. Dess odling
är lätt och kan ske så långt mot n., som jordbruk
över huvud är möjligt, i Norge t. ex. till
Va-rangerfjord och i Finland till Enare. b) V i t-

Rödbetor.

Vitbeta: A rot, B blad, C del av blomställning, D blomma. I mitten och t. h.
foderbeta och fodersockerbeta.

betor (var. crassa) ha vanligen ofärgade el.
gulaktiga rötter och rent gröna blad. De odlas
i två huvudslag: foderbetor (B. vulgaris
campestris) och sockerbetor (B. vulgaris
saccharifera). — Betorna äro tvååriga, glatta
örter med omkr. 1 m hög, saftig, upprätt stjälk,
glänsande, äggrunt avlånga blad samt oansenliga,
i nystan gyttrade blommor, samlade i långa
gre-niga ax. Frukten är en nöt. Se vidare
Sockerbetsodling.

Betabära, enl. en av Origenes upptagen läsart
i Joh. 1: 28 den ort på andra sidan Jordan,
där Johannes döpte; en annan läsart kallar denna
ort B e t a n i e n.

Betafit, ett starkt uranhaltigt mineral från
Madagaskar; har även påträffats i Sibirien och
Norge.

Betain, CO<^^2>N(CHs)s,
trimetylglyko-kol, ingår som beståndsdel i flera växter, särsk.
i sockerbetan, och anrikas vid sockerfabrikation
i melassen. B :s förening med klorväte användes
i medicinen vid brist på saltsyra i magsaften.

Betalning, erläggande av penningar el.
penningars värde i enlighet med en förpliktelse och
till uppfyllande av denna; även den så
erlag-da penningsumman kallas b. B. skall, för att
erkännas som riktig och medföra den verkan,
att förpliktelsen upphör, erläggas i riktig valuta
(d. v. s. med lagligt betalningsmedel),
vara tillräcklig och göras till rätt person i rätt
tid, allt enl. förpliktelsens innehåll. En otillräcklig
b. bringar i regel ej förpliktelsen att upphöra;
vid ackord kan dock sagda verkan inträda,
och i andra fall kan en ej tillräcklig b. ha
betydelse som avbetalning. Rätt person är icke
blott den från början fordringsberättigande (bo
r-g e n ä r e nj, själv el. genom företrädare
(förmyndare, fullmäktig), utan ock varje annan, till
vilken fordringsrätten lagligen övergått (arvinge,
cessionarie). Tiden för b. kan vara på förhand
bestämd till viss förfallodag eller ock så,
att efter från endera sidan verkställd u p p s ä g-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free