Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibelforskning - I. Textkritik - II. Litterär-historisk kritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
911 Bibelforskning 912
alldeles särskilda art, emedan vi här stå inför en
handskriftstradition, så egendomligt komplicerad
och så ymnig, att intet antikt litterärt verk kan
därmed jämföras. Felkällorna äro här till
mycket stor del av samma slag som de i fråga om
G. T. påpekade vanliga avskrivarmisstagen, icke
minst lätta att begå, så länge ögat framför sig
hade majuskelskrift med de stora bokstäverna
intill varandra i en av inga mellanrum avbruten
el. av läsetecken särlagd ordföljd. Till detta
slag av fel komma ytterligare de, vilka ha sitt
ursprung i ett bestämt syfte. Detta kan vara av
dogmatisk el. kyrkopolitisk art el. framgå ur
intresset att harmoniserande utplåna motsägelser.
De metoder, som kritiken följer i sitt
mödosamma arbete för att komma den ursprungliga
texten så nära som möjligt, bestå i första hand
i a) en omsorgsfull jämförande granskning av
och sovring bland handskrifterna.
Textkritikern är vidare under sitt arbete hänvisad
till b) de gamla översättningarna,
särsk. den gamla syriska och den gamla latinska,
vilka genom översättning tillbaka i grekiskan
kunna ge goda lösningar på enskilda textfrågor.
Det textkritiska värdet hos dessa översättningar
ligger dels i den ålder deras originaltext äger
framför våra äldsta handskrifter (Vetus latina
och Ve tus syra återge en text från 100-talet
e. Kr., våra äldsta grekiska codices stamma från
300-talet e. Kr.), dels i den möjlighet vi genom
dem äga att bestämma, när och var en viss text
använts. Givet är, att värdet dock i någon mån
reduceras av den svårighet, som alltid vidlåder
en återöversättning från ordknappare och
form-fattigare språk till ett så formrikt som grekiskan.
Slutligen kan textkritikern som hjälpmedel
begagna c) längre el. kortare citat ur ny t
esta m e n 11 i g a skrifter hos gammalkyrkliga
skriftställare. Dessa citat ha textkritiskt den
förtjänsten, att den i dem föreliggande textens
ort och tid kan fixeras.
För den nystestamentliga textkritiken blev
1800-talet epokgörande. Båda de äldsta
editionerna av N. T., den av kardinal Ximenes
åstadkomna s. k. Complutenserpolyglotten (1514—22)
och Erasmus Rotterdamus’ N. T. (1516), vilade
på mindervärdiga minuskelhandskrifter. I de
upplagor, som sedan under lång tid sågo dagen,
återgavs väsentligen dessa första editioners text.
Dock pågick sedan 1600-talets mitt ett textkritiskt
arbete på så sätt, att samlingarna av textvarianter
ansenligt vidgades, en begynnande siktning
företogs inom grupperna av äldsta textvittnen,
grundlinjer uppdrogos till deras genealogi och marken
sålunda förbereddes för en fruktbar kritik av
den vedertagna texten. Filologen K. L a c
h-mann (hans N. T. utgavs 1831, sedan åter
1842—50) lade grunden till den moderna
textkritiken. K. von Tischendorf gjorde sig
bekant som energisk uppsökare och lycklig
upptäckare av nytt handskriftsmaterial (framför
allt Codex Sinaiticus 1859). S. Tregelles
framträdde som skarpsinnig kritiker i sitt 1857
—72 utgivna N. T, och av än större betydelse
blev den av Westcott och H o r t i 2 bd
1881 utgivna uppl. av N. T. Bland senare
forskare på detta område må nämnas B e r n h.
W e i s s, C. R. G r e g o r y (bl. a. i sin
”Textkritik des Neuen Testaments”, 1900—09) och
H. von Soden (”Die Schriften des Neuen
Testaments in ihrer ältesten erreichbaren
Textgestalt”, 1913). Bland handupplagor av N. T:s
grekiska text ha E. Nestles (sedan 1898)
särsk. blivit använda. — Det textproblem,
varmed kritiken nu arbetar, kan i stora drag
kännetecknas som en tävlan mellan två texttyper om
äran att renast återge den ursprungliga texten.
Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus äro de
främsta representanterna för en texttyp, som
bland den senare tidens textkritiker tillvunnit sig
en mycket stark uppskattning. Som dess hemort
brukar Egypten betecknas. Emellertid har från
flera håll ett bestämt företräde tillerkänts åt en
annan texttyp, nämligen åt den västerländska,
som föreligger framför allt i den märkliga
Codex D, den gamla latinska och den gamla
syriska översättningen. Genom dem komma vi upp
till mycket gammal tid, in i 2:a årh:s text. Under
den moderna utforskningen av denna
”västerländska” typ invecklas emellertid problemet.
Texttypen visar sig vara allt annat än enhetlig;
dit-hörande texter ha var för sig många egenartade
drag. Där förekomma gamla, goda läsarter;
vilka peka hän på ursprunglighet, men även
tillsatser och parafraseringar, vittnande om hur
sorglöst man kunnat behandla texten under äldsta
tid.
II. Litterär-historisk kritik. A) Gamla
testamentet. Dennas mål är att söka
besvara a) frågan om skrifternas äkthet,
huruvida de verkligen härröra från de förf, och den
tid, vilka de enligt traditionen tillskrivas, b)
vidare frågor om deras litterära
beskaffenhet, huruvida de härröra från en enda
förf. el. äro sammanfattning av vad flera sådana
under skilda tider skrivit, c) till sist också
frågan om skrifternas värde som källor
och om arten och tillförlitligheten av deras
innehåll.
Förutsättningarna för en historiskt-kritisk
uppfattning av de gammaltestamentliga skrifterna
saknades såväl i den gamla kyrkan som under
medeltiden. Det med humanismen och
reformationen upplivade hebreiska studiet blev av stor
betydelse för en riktigare betraktelse av G. T.
Från Luther härröra åtskilliga kritiska
yttranden om gammaltestamentliga böcker.
Ortodoxien inom den luterska kyrkan kvävde dock
snart all kritisk ande, i det den hävdade
gudomligt ursprung för G. T:s text in i minsta detalj,
ända till vokalisationen av de hebreiska
skrifttecknen. På katolsk sida stod man denna tid
friare till texterna. Ett par filosofer uppträda
med kritiska arbeten. Th. Hobbes (d. 1679)
hämtar kritikens vapen från de
gammaltestamentliga böckerna själva, vill ej låta Pentateuken
stamma från Mose och förfäktar självständiga
meningar även om andra skrifter i G. T. Likaså
B. Spinoza (d. 1677), som i 1 Mosebok
till Konungaböckerna vill se Esras hand. Ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
