Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibelforskning - II. Litterär-historisk kritik - Litt. - Bibelförbud - Bibelhandskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Bibelförbud—Bibelhandskrifter
916
hållas. I en utpräglat radikal strömfåra kommer
evangeliekritiken i D. F. S t r a u s s’ arbete
”Leben Jesu kritisch dargestellt” (1835—36) med
dess förklaring av alla berättelser om under som
myter och den ytterligare begränsning, som sker
av evangeliernas historiska källvärde; Bruno
B au er tager (1840) ännu ett steg och låter
Jesus själv bli en myt. Starkare
verklighetssinne visa den berömde teologen F. C h r. B a u r
i Tübingen och den riktning, som tagit intryck
av honom (den s. k. Tübingenskolan).
Senare hälften av 1800-talet har i hög grad
upptagits av en sorgfällig bearbetning av de
synoptiska evangelisternas problem. På den grund,
som 1838 lades av Leipzigfilosofen C hr. H.
W e i s s e, har en rad framstående forskare med
mycket skarpsinne vidare utbyggt den lösning av
problemet, som plägar benämnas t v å k ä
11-hypotesen och som i Markus’ evangelium
ser en källa för Matteus’ och Lukas’ evangelier,
vilka oberoende av varandra dessutom ösa ur en
annan skrift, ”talkällan”. Ledande på området
var utom K. Weizsäcker (d. 1899) H. J.
Holtzmann (d. 1910), och bredvid dem har
B. Weiss (d. 1918) fört särsk.
evangelie-forskningen framåt i ett långt livsverk. Den
berömde Berlinteologen Adolf v. Harnack
har även ägnat de synoptiska evangelierna och
Apostlagärningarna betydelsefulla
undersökningar, varjämte Harnacks hela djupgående
forskningsarbete om urkristendomens historia och
litteratur i hög grad kommit det nytestamentliga
kritiska arbetet till godo. Johannesforskningen trädde
under det livliga arbetet med synoptikerna mer i
skuggan, och bland nytestamentliga kritiker har
det blivit allmänt att betvivla Joh. evang:s
apostoliska ursprung; emellertid har man på flera håll
velat däri finna en apostolisk grundskrift
innesluten. Äktheten av samtliga de paulinska breven
förnekades en tid särsk. av en del holländska lärde.
Resultatet av striderna därom har blivit ett enigt
avvisande av de s. k. pastoralbrevens paulinska
ursprung och en inom det kritiska lägret lika enig
samling kring huvudparten av de övriga breven
som äkta. Frågorna om de s. k. katolska breven
ha fått skiftande svar; att betrakta dem alla som
oäkta är inom den nytestamentliga kritiken
mycket vanligt. Vid det arbete, som ägnats
Uppenbarelseboken, ha diskussionerna om det invecklade
författarproblemet ej lett till bestämt resultat,
men värdefulla impulser till att begripa bokens
innehåll ha givits i moderna, religionshistoriskt
orienterade undersökningar. Bland ledande
forskare på N. T:s område böra nämnas den bl. a.
genom sin ”Einleitung in das Neue Testament”
inflytelserike prof. A. J ü 1 i c h e r i Marburg och
flera engelska lärde (B. W. Bacon, R. Harris
m. fl.). Emot en radikal riktning inom kritiken
har en motsatt konservativ energiskt sökt
försvara sina positioner. Som den mest betydande
och stridbaraste inom det konservativa lägret
kan T h. Z a h n betecknas. I hög grad ha de
litterära och historiska frågor, som med
nystesta-mentlig forskning upprullas, dragit intresset till
sig även utanför teologernas läger. Sålunda ha
många filologer varit aktiva och impulsgivande
deltagare inom den nytestamentliga forskningen.
Bl. a. har historikern Eduard Meyer
behandlat urkristendomens och därmed ock N. T:s
problem i ett stort anlagt verk, ”Ursprung und
Anfänge des Christentums” (1921—23).
Litt.: Frågor, som röra bibeln, dess text och
särsk. vår svenska översättnings grundsatser och
hjälpmedel, behandlas av E. Eidem i ”Vår svenska
bibel” (1923). För den nytestamentliga
textkritiken se särsk. Eberh. Nestle, ”Novum testamentum
graece” (17:e uppl. 1941).
Biblisk inledningsvetenskap. 1)
Gamla testamentet: E. Stave, ”Inledning till
Gamla testamentets kanoniska skrifter” (1912);
S. Herner, ”Den mosaiska tiden” (1899), ”Gamla
testamentets religion” (1927); Joh. Lindblom,
”Gamla testamentets skrifter” (senaste uppl.
1921), ”Kanon och apokryfer” (1920). — 2) Nya
testamentet: Särsk. anlitade äro bland utländska
arbeten A. Jülicher, ”Einleitung in das Neue
Testament” (1906, nytryck 1919); R. Knopf,
”Einführung in das Neue Testament” (4:e uppl.
1934). Se vidare Ad. Kolmodin, ”Inledning till
Nya testamentets skrifter” (1915); F. Torm,
”Indledning til det ny testamente” (1923), och
för synoptikerna: E. Aurelius, ”Evangeliernas
uppkomst” (1921).
Biblisk teologi. 1) Gamla testamentet:
B. Stade, ”Biblische Theologie des Alten
Testa-ments” (1905); S. Michelet, ”Israels
religions-historie” (1915), och för profetismen F. Buhl,
”De messianske forjættelser i det gamle
testamente” (1894); S. Herner, ”Israels profeter”
(1905); E. Stave, ”Israels profeter” (1917).
— 2) Nya testamentet: H. J. Holtzmann,
”Lehr-buch der neutestamentlichen Theologie” (senaste
uppl. 1911); Lyder Brun, ”Jesu evangelium”
(1917, ny uppl. 1926); O. Moe, ”Apostelen
Paulus” (1923).
Bibelförbud. Medeltidens kyrka förbjöd icke
den enskilde lekmannens studium av bibeln. Men
under påverkan av kampen mot vissa kätterska
riktningar (albigenser, valdenser, Wycliffe m. fl.),
vilka befordrade bibelns översättning till olika
levande folkspråk, kom kyrkan att i en rad
lokala förordningar alltifrån 1200-talet uppträda
varnande mot dyl. översättningar. På grund av
reformatorernas vädjan till bibelordet och det
stöd, som denna vädjan fick genom Luthers
bibelöversättning, stegrades den romerska kyrkans
motvilja mot översättningarna, och flera påvliga
bestämmelser tillkommo under 1500-talet, vilka
åsyftade att inskränka rätten att utan kyrkliga
myndigheters tillåtelse begagna bibeln på
folkspråket. Numera föreskrives påvligt tillstånd för
översättningar till folkspråket; icke-katolska
bibelupplagor, fria från polemik mot
romersk-katolsk lära, kunna medgivas för vetenskapligt
teologiskt studium.
Bibelhandskrifter. Bibelns böcker ha liksom
all antikens litteratur endast genom handskrifter
kunnat överlämnas från generation till generation.
Man har att skilj a mellan hebreiska
handskrifter, innehållande blott G. T. el. delar därav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
