Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bielke, 16. Thure Gabriel - Bielke, 17. Nils (romersk senator) - Bielke, 18. Sten Carl - Bielke, 19. Nils Adam - Bielke, 20. Ture - Bielke, 21. Axel - Bielkenstierna, släkt - Biella - Bielsjön, Bieler-See - Bielski, Marcin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Bielkenstierna—Bielski
10
aktiva partilivet. Först 1761 blev han återinsatt i
rådet. B. var då en gammal, bruten man, vars
upprättelse egentligen blott var ett yttre tecken
till att de grundsatser, som förfäktats av Arvid
Horn, ånyo kommit till heders. B:s upplysande
”Mémoires pour servir å 1’histoire de Charles
XII” ha utgivits i sv. övers, av C. Hallendorff
(”T. G. B:s hågkomster af Karl XII”, 1901).
17) Nils B., son till B. 15), greve, romersk
senator (1706—65). Han var under sin skoltid i
Paris 1719—22 föremål för katolsk påverkan,
övergick i Rom 1731 till katolska läran, blev
1735 kammarherre hos påven och 1737 romersk
senator (en hög rangplats med några
domaråligganden och stor representationsskyldighet).
18) Sten Carl B., sonson till B. 13), friherre,
ämbetsman, vetenskapsidkare (1709—53). Han
blev 1740 hovrättsråd i Åbo och fick 1747
vicepresidents titel. Inom det politiska livet intog
han en rätt bemärkt ställning som en av
mösspartiets dugligaste män. Mest bekant är B.
genom sina omfattande insikter i
naturvetenskaperna, i synnerhet botaniken, för vilken han visade
sitt intresse även genom att understödja andras
arbeten i denna vetenskap. B. var även en
insiktsfull jordbrukare. På ett av sina gods,
Löv-sta i Funbo socken i Uppland, anlade han en
botanisk trädgård, vilken ansågs som den största
enskilda i Sverige. Led. av Vet.-akad. 1739 (en
av akad:s fem grundläggare).
19) Nils Adam B., son till B.16), greve,
hovman och ämbetsman (1724—92).
Kammarherre hos Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika sedan
1744, från 1748 kavaljer hos och 1752—56
underguvernör för kronprins Gustav, omfattades B. med
synnerlig välvilja av hovet, vars politiska åsikter
han delade. 1761—69 var han landshövding i
Nyköpings län och som sådan nitiskt verksam för
jordbrukets främjande. B. blev 1769 riksråd,
avsattes av mössorna i
maj 1772 men återfick
ämbetet efter
stats-välvningen s. å. 1782
blev han där j ämte
president i
Bergskollegium ; han nedlade
1789 sina ämbeten. B.
var en nobel och fint
bildad man. Han var en
stor konstkännare och
gj orde sitt vackra
Sturefors till en
prydnad för landet. Som
ämbetsman var B.
duglig och
samvets
grann men ansågs som riksråd vara alltför
undfallande för konungens vilja.
20) Ture Johan B., son till B.18), friherre,
politiker (1742—92). Han lämnade tidigt
ämbetsmannabanan, uppträdde vid 1789 års riksdag som
ivrig oppositionsman och deltog även i Gävle
riksdag 1792. B., som starkt påverkats av franska
revolutionens idéer, invigdes, ovisst av vem, i
mordplanerna mot Gustav III och tog en ännu
ofullständigt utredd andel i sammansvärjning-
en. Då han fick veta, att han skulle inkallas till
förhör, tog han 22 mars gift och avled samma dag.
21) Axel Gabriel B., sonson till B. 19), greve,
konstsamlare och donator (1800—77). En varm
och verksam gynnare av de svenska
konstintressena, var han den egentlige stiftaren av Svenska
konstföreningen, som bildades 1832. Själv en av
de förnämsta
konstsamlare Sverige ägt
och en av sin tids
främsta konstkännare,
testamenterade han till
staten sina dyrbara,
rikhaltiga samlingar.
Dessa utgjordes
främst av omkr. 2,600
n:r konstslö jdsalster
(glas och porslin),
10,000 n:r gravyrer,
bland vilka i
synnerhet 1500- och
1600-talens mästare (särsk.
nederländska) äro rikt
företrädda, samt Jordaens’ mästerverk ”Konung
Kandaules och hans gemål”.
Bielkenstierna, en från Livland till Sverige
mot 1400-talets slut inkommen släkt, vars flesta
medlemmar ägnade sig åt svenska flottans tjänst.
Hans Claesson B. (1574—1620) var en av
hertig Karls (Karl IX :s) mest betrodda
medhjälpare under kampen mot Sigismund, 1606
ståthållare på Kalmar slott, 1611 överste amiral
under Kalmarkriget samt från 1615 holmamiral.
Hans son Claes Hansson B. (1615—62)
introducerades 1626 på riddarhuset med namnet B.
och blev 1652 friherre. Han var 1644
amirallöjtnant och eskaderchef i stora flottan, tillhörde som
guvernör över Karl Gustavs förläningar från 1650
till dennes tronbestigning 1654 arvprinsens
förtrognaste, blev 1654 riksråd och s. å. amiral samt
tog verksam del i krigen mot Danmark, bl. a.
som eskaderchef i slaget i Öresund mot
holländska flottan 29 okt. 1658 och som svensk
befälhavare i sjöslaget mot dansk-holländska
flottan mellan Femern och Låland 30 april 1659.
Ätten utdog på svärdssidan med hans son,
överstelöjtnanten frih. Axel B. (f. 1648), som
stupade i juli 1676 i sjöslaget vid Öland.
Bie’lla, stad i Piemonte i n. v. Italien vid
floden Cervo; 24,000 inv. Textilindustri. — Nära
B. byn Oropa, 1,250 mö.h., med berömd
vall-färdskyrka (Madonna d’Oropa).
Bielsjön [bi’l-], ty. Bieler-See, sjö i n. v.
Schweiz vid foten av Jurabergen, 429 m ö. h., 39
km2, 15 km lång, 74 m djup. B. har tillflöde från
Neuchåtelsjön genom Zihl, från Jura genom
Schüss och genomflytes sedan 1879 av Aar, som
inletts på östsidan genom Hagneckkanalen och
lämnar sjön invid Nidau genom Nidaukanalen;
i denna inmynnar sjöns forna avlopp, ”gamla
Zihl”. — Många lämningar av pålbyggnader
finnas vid stränderna och på ön S :t Pierre.
Bielski [bjä’lski], Mar c in, polsk historiker
(1495—1575). Han var den förste polske
historiker, som övergav latinet för modersmålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
