Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bifamiljen - Näringsvanor - Olika grader av samhällsbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Bifamiljen
14
hår, som bilda en ”korg”. Hos andra bin (Osmid)
samlas frömjölet i hår på buksidan. Flera bin
sakna såväl hår som samlingsben och gå därför
till väga på annat sätt. Antingen svälja de, som
hos Pr osopis, både nektar och frömjöl och
medföra dessa hem i sin kräva, el. också lägga de
sina ägg i andra bins bon.
Olika grader av samhällsbildning. Inom b.
kan man, liksom bland getingarna, följa den
gradvisa utvecklingen från solitärt levnadssätt till
samhällsbildande former. De flesta bin, omkr.
95 %, äro solitära och bygga sina bon antingen
i marken el. i ihåligheter i växter, i sprickor, i
väggar el. förfärdiga sina bon av jord el. kåda.
Några arter kläda väggarna i sina bon med
bladstycken (Megachile) el. andra växtdelar (Osmia).
B:s bon bestå vanligen av flera cylindriska el.
elliptiska celler, ordnade antingen i rad el. i en
kompakt samling; så snart en cell blivit färdig,
förses den med ett förråd av frömjöl, indränkt
i honung, det s. k. b i b r ö d e t, ett ägg lägges
därpå, och cellen tillslutes. Moderdjuret dör,
innan avkomman är färdig. Hos humlorna beter
sig honan som ett solitärt bi, när kolonien först
grundas, men får sedermera hjälp av sin
avkomma och bildar ett verkligt samhälle, som
dock skiljer sig från honungsbiets genom att
arbetarna fullständigt likna drottningen, d. v. s.
äro fruktsamma honor, ehuru mindre än
drottningen. De gaddlösa bina, underfam. Meliponinae,
intaga i fråga om sin samhällsutveckling en
mellanställning mellan de solitära bina och de
äkta bina. Larverna förses som hos de solitära en
gång för alla med proviant och matas ej som
hos de äkta bina. Men å andra sidan finnas som
hos dessa tre särskilda kaster, drottningen,
arbetarna, som äro ofruktsamma honor, och hanarna.
De senare äro ej lika onyttiga till arbete som
hos de äkta bina utan deltaga i varje fall i
produktionen av vax. B. uppdelas översiktligast i
tre biologiska grupper: solitära bin, sociala bin
och snyltbin.
Solitära bin. Urbin kallas de till
släktet Prosopis (stinkbin) hörande arterna,
emedan dessa anses stå de med grävsteklar besläktade
stamformerna närmast. De äro små, svarta,
gul-tecknade och påminna till sitt yttre mera om
getingar. I likhet med många grävsteklar
anlägga de sina bon i stänglar av hallon och andra
växter, där de i likhet med Colletes bygga
cellerna av en genomskinlig substans. — J o r
d-b i n kallar man ett antal släkten, vilka samtliga
insamla frömjöl med benen och ha primitiva bon
i jorden. Deras celler och gångar beklädas ej
med främmande ämnen, och blott få ha
murar-instinkter. Bland jordbin stå slembin
(Colletes) närmast Prosopis. De äro små el.
medelstora, vanligen svarta med vita ringar på
bakkroppen. De ha rätt sparsam behåring men
tydliga samlingsapparater i form av hårborstar på
bakbenens höfter och höftringar. Deras bon
finner man i sandbrinkar och grusgravar.
Sandbin (Andreninae) äro jordbin med väl
utvecklade samlingsben, ibland (Andrend) tillika med
samlingshår på buken. Alla gräva sina bon i
Rosenblad med utskärningar av tapetserarbi. Se vidare
bilder å pl. vid Bin.
marken, såväl i lös sandjord som i fast lera.
Andrena är vårt största släkte med omkr. 40
svenska arter, vilka flyga talrikast tidigt på våren
och besöka arter av sälg samt korg- och
kors-blommiga växter. Nära Andrena står släktet
Halictus med omkr. 20 svenska arter, vilka ej
äro så ludna men mera metallglänsande. De äro
små (3—15 mm) och anlägga sina bon, liksom
Andrena, kolonivis i jorden, ofta i hårt
tilltrampade gångstigar. Hali c hw-arternas biologi visar
drag, som påminna om de sociala formerna. Dessa
drag bestå dels i att de i första generationen
inom ett bo utvecklade honorna fortsätta att
sammanbo med varandra och ofta även med den
gamla kvarlevande och numera o fruktsamma
stammodern, dels i att ett slags arbetsfördelning
äger rum mellan dessa djur, i det att blott några
flyga ut för att proviantera, medan de övriga
tjänstgöra som ett slags portvakter — främst
för att skydda boet mot det närstående snyltbiet
Sphecodes, som, när det kan, dödar portvakterna
och kastar ut dem samt lägger sina ägg på
Halictus’ bibröd. V ä g g b i n, ibland kallade
pälsbin (Anthophora el. Podalirius), äro av
alla solitära bin de, som till följd av sin täta
päls mest likna humlorna; den i s. Sverige
allmännaste arten, Anthophora parietina, bygger
sina celler i murbruket i gamla murar och
ler-brinkar. — Tapetserarbin (Megachile),
grovt byggda former med något plattad
bakkropp, ha fått sitt namn därför, att de invändigt
bekläda sina bon, vilka byggas i murket trä el.
i gångar strax under jordytan, med avlånga,
friska bladbitar, som de med käkarna tillklippt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
