Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bjarköätten, ätt - Bjarmaland - Bjarmer - Bjarne Erlingsson - Bjarne Kolbeinsson - Bjednyj, Demjan (Sefim Aleksandrovitj Pridvorov) - Bjelaja, Belaja - Bjelaja Zerkov - Bjelgorod, Bjelygorod, Belgorod - Bjelina - Bjelinskij, Vissarion Grigorevitj - Bjelke (Bielke), släkt - Bjelke, 1. Jens - Bjelke, 2. Henrik - Bjelke, 3. Jörgen - Bjelle, Enok - Bjelo, Bjelyj, Bjelaja, Bjeloje - Bjeloje ozero - Bjeloostrov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Bjarmaland—Bjeloostrov
130
och gifte övergick till lagmannen Bjarne
M å r d s s o n, stamfar för den yngre B.
Dennes sonsons son Bjarne Erlingsson (d.
1313) blev ägare även av ön Giske i Möre fylke
och torde ha varit det dåtida Norges rikaste
man. Hans brorson Erling Vidkunsson
(d- 1355) var Norges riksföreståndare under
Magnus Erikssons minderårighet.
Bjarmaland, i äldre nordisk litteratur ofta
förekommande namn på trakten vid Vita havet
kring floden Dvina. Dess invånare, b j a r m e r,
omtalas redan i Ottars berättelse om sin omkr.
890 företagna resa till Vita havet. De skildras
som bofasta och landet som väl bebyggt. Flera
norska handelsfärder och krigståg dit omtalas på
900- och looo-talet.
Bja’rmer, invånare i Bjarmaland (se d. o.).
Bjarne Erlingsson, se Bjarköätten.
Bjarne Kolbeinsson, biskop på Orkneyöarna,
skald (d. 1222). Han skrev dikten
Jomsvikinga-drapa, av vilken stora delar bevarats. Här
behandlas slaget i Hjörungavåg i Norge.
Bjednyj [bjäMnaj], D e m j a n, pseud. för
S e f i m Aleksandrovitj Pridvorov,
rysk författare (1883—1945). Efter examen vid
Petersburgs univ. medarbetade B. först i den
liberala Russkoj e Bogatstvo, sedan i
bolsjevik-tidningen Zvjezda (1910 ff.). 1912 deltog han
i grundandet av Pravda, där han sedan
medverkade. Efter bolsjevikrevolutionen vann han snart
stor berömmelse som bolsjevikpartiets hus- och
livskald. B. blev en tid Rysslands populäraste
författare,
Bjelaja [bjä’laja], Be la ja, flod i ö.
Ryssland, biflod fr. v. till Volgas biflod Kama, från
Uralbergen. Omkr. 1,300 km lång. Största
biflod: Ufa, fr. h., som är ständigt segelbar till
staden Ufa, vid högvatten till Sterlitamak.
Bjelaja Zerkov [bjä’laja tse’rjkafj], stad i
Ukraina, vid Dnjeprs biflod Ross, 80 km s. s. v.
om staden Kiev; 43,000 inv. Kvarn-, socker-,
tobaksindustri m. m.
Bjelgorod [bjä’lgarat], Bjelygorod, B e
1-gorod (”vita staden”), stad i s. Ryssland, vid
Donets; 37,000 inv. Cement-, betong- och
tegelindustri; i närheten stora kritbrott.
Bjeli’na, stad i Jugoslavien, se Bijeljina.
Bjeli’nskij [-skaj], Vissarion
Grigore-vit j, ryska litteraturkritikens grundläggare (1810
—48). Sedan han 1832 blivit relegerad från
Moskvas univ. på gr. av ett
drama, som innehöll
angrepp på
livegenskapen, försörjde han
sig med
privatlektioner och
översättningsarbete. Han begav sig
1839 till Petersburg,
där han blev
medarbetare i
”Fäderneslandets annaler”. Han
blev nu anhängare
av den franska
socialismen och såg i
litteraturen främst en
mäktig social hävstång. Han nådde på 1840-talet
en dominerande ställning inom den ryska
litterära världen, och hans kritik fick en ofantlig
betydelse för den ryska andliga utvecklingen. Den
realistiska romanen har honom i mycket att tacka
för sin framväxt. Han såg dock alltför mycket
till tendensen, vad som kunde gillas som lovvärt
ur en rätt ensidig s. k. västerländsk livsåskådning.
Bjelke (Bielke), gammal dansk-norsk, urspr.
skånsk adelssläkt, troligen identisk med släkterna
Galen och Litle och hörande till Hvideättlingarna.
Jens Thillufsen B. (d. 1559) kom frår
Skåne till Norge 1537, äktade Lucie Gyldenlöve,
dotter till den mäktiga fru Inger till östråt
Därigenom blev östråt stamgods för denna
Norges under 1600-talet förnämsta släkt, till dess det
såldes 1686 och ättens norska förbindelser
upphörde. Jens B. (se nedan) hade bl. a. sonen
Ove B. (1611—74) till östråt, som blev hans
efterträdare som Norges kansler. Ätten utdog
på manssidan 1868 (på spinnsidan först 1900).
1) Jens B., norsk storman (1580—1659).
Han var Norges störste godsägare på sin tid
och stod från 1614 till sin död som Norges
kansler i spetsen för rättskipningen. Han var
1633—41 befallningsman över Bergenhus och
1641—46 över Stavangers län.
2) Henrik B., den föreg:s son, norsk-dansk
krigare (1615—84). Han deltog som Hannibal
Sehesteds närmaste man i kriget mot Sverige
1644—45. Viceamiral 1657, utmärkte han sig i
krigen mot Sverige 1657—59 och blev 1660 danskt
riksråd samt utnämndes 1662 till riksamiral.
3) Jörgen B., den föreg:s bror, norsk-dansk
krigare (1621—96). Generalkrigskommissarie
1657, övertog han befälet i Trondhjem, fördrev
svenskarna ur Jämtland och intog Frösö skans
men måste sedan draga sig tillbaka för att möta
ett svenskt infall i Bohuslän. 1658 utnämndes
B. till generallöjtnant över milisen i Norge och
fördrev efter krigsutbrottet s. å. svenskarna ur
Trondhjems län samt stred 1659 framgångsrikt
mot svenskarna vid Halden och i Bohuslän. Han
blev 1660 riksråd och 1675 ståthållare på
Själland och överkommendent i Köpenhamn. Han
var nära förbunden med Griffenfeld. Sedan
denne 1676 fängslats, föll B. i onåd och
avlägsnades från alla sina befattningar.
Bjelle, E n o k, Andreas, tidningsman (f.
1894 24/n), utexaminerades från Alnarps
lant-bruksinst. 1919, redaktionssekr. i ”Lantmannen”
s. å., från 1935 dess chefred., red. för
”Jordbrukarnas föreningsblad” sedan 1930, för
”Hushållningssällskapens tidskr.” sedan 1934. B. har
tagit livlig del i organiserandet av olika
hjälpaktioner under och efter 2:a världskriget.
Bje’lo [bjä’la], Bje’lyj, Bje’laja, B j
e’-1 o j e, ry., vit (i geografiska sammansättningar,
t. ex. Bje’lyj o’strov, ”Vita ön”).
Bjeloje ozero [bjä’laje å’zjira], sjö i
Ryssland, s. ö. om Onega, 1,125 km2. B. avrinner
åt s. genom Volgas biflod Sjeksna. På sjöns
sydsida ligger staden Bjelosersk (8,000 inv.).
Bjeloostrov [bjälaå’straf], bad- och kurort på
v. delen av Karelska näset, Ryssland.
NF III —5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
