Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Blad
186
Bladspiral.
inneboende”tendens” att ordna sina sidoställda
organ i spiral. I anslutning till denna uppfattning
ansåg man, att även de kransställda b. voro till
anlaget spiralställda. På 1870-talet visade S.
Schwendener, att bladställningen beror på det
tryck b. under sin tidigaste utveckling utöva på
varandra. — Ändamålet med
bladställningen torde främst vara, att
b. skola i minsta möjliga mån
beskugga varandra.
Fullt utbildat, består ett b. av
en övre bredare, skivlik del,
bladskivan, och en nedre
smalare del, bladskaftet.
Dettas nedersta del kallas
bladfot och är ofta skivlikt utbredd,
mer el. mindre fullständigt
omfattande stammen (b 1 a d s 1 i d a).
Hos gräs m. fl. växter utgör
slidan stöd för stammen.
Sidodelar-na av bladfoten antaga ofta en
form, påminnande om bladskivor,
stipler (t. ex. hos ärtväxter).
I många fall utvecklas stiplerna
hastigare än b:s övriga delar och
bilda då till en tid ett skydd för
dessa samt för stamspetsen.
Bladskivan är i regel genomdragen av
nerver, som bestå av ledningssträngar, ofta med
dem åtföljande bast, och som vanl. på b :s undersida
framträda som åsar el. ribbor. Nerverna ha till
uppgift dels att leda vatten och däri lösta
ämnen till och från bladskivan, dels att giva stöd
och stadga åt b:s mjukare delar. Hos de flesta
monokotyledoner (t. ex. liljekonvalje) utgå från
skivans bas flera jämnstarka, nästan parallellt med
varandra löpande, föga förgrenade nerver, som
närma sig varandra el. sammanflyta i
bladspetsen (enkelnerviga el.
parallellnerviga b.). Hos många dikotyledoner (t. ex. lönn)
utstråla från bladbasen likaledes flera jämnstarka
nerver, som utsända talrika grenar och ej närma
sig varandra mot bladspetsen (handnerviga
b.). Hos andra och de flesta genomdrages skivan
av en grov nerv (mittnerven), som utsänder gre-
Bladets nervighet. a enkelnervigt, b f jädernervigt,
c handnervigt blad. Jfr bild u—17 å pl.
Olika bladkanter.
a helbräddat, b sågat,
c naggat, d tandat blad.
nar åt vardera sidan, vilka ofta i sin tur
förgrena sig (f j ä d e r n e r v i g a b.) —
Nerva-turen (b 1 a d s k e 1 e 11 e t) är av stor vikt
vid bestämningen av fossila växter, då b. ofta äro
de enda organ, som blivit bevarade.
I knoppen intaga bladskivans delar en för varje
art, stundom för hela familjer bestämd ställning
till varandra, bladläge (vernatio). Platt
kallas bladläget, när delarna intaga samma
ställning i knoppen som i utvecklat tillstånd (t. ex.
hos mistel); sammanviket, när skivans båda
hälfter ligga mot varandra (t. ex. hos alm);
veckat, då skivan är
hopviken i flera veck
(t. ex. hos daggkåpa);
inrullat, när vardera
halvan är inrullad uppåt
(t. ex. hos gul näckros);
tillbakarullat, när
vardera halvan är
inrullad bakåt (t. ex. hos
sälg);
sammanrullat, då hela skivan är
inrullad från den ena
kanten till den andra (t. ex.
hos liljekonvalje); s p
i-r a 1 r u 11 a t el. snäck-
formigt, då b. efter hela sin längd är
spiral-formigt hoprullat, så att spetsen kommer att ligga
innerst (t. ex. hos ormbunkar). — B. i samma
krans (särsk. hyllebladen i blomman) intaga
också för varje växtgrupp bestämt läge till varandra
i knoppen, knoppläge. Än beröra de varandra
endast med kanterna (kan t lagt knoppläge),
än täcker kanten av ett b. det bredvidliggandes
(t e g e 11 a g t knoppläge).
B. ha många olikartade uppgifter att fylla
i växtens liv. Somliga ombildas till el. alstra
könsorgan el. spela i övrigt någon roll i den
könliga fortplantningens tjänst,
fortplantnings blad el. flor al a b. Alla övriga
betecknas som vegetativa b. el.
näringsblad, emedan de oftast stå i
näringsupptagan-dets el. näringsberedningens tjänst. De första
b. på växten, som i regel äro utvecklade redan
på växtämnet i fröet, kallas hjärtblad (ett
hos monokotyledonerna, två hos dikotyledonerna,
flera i krans hos vissa gymnospermer). De äro
vanl. av enklare byggnad än växtens övriga b.,
oftast hela och helbräddade, och ha till uppgift
att vid groningen uppsuga den näring, som
befinner sig i frövitan, el. att själva utgöra magasin
för upplagsnäring, varjämte de ofta senare
tjänstgöra vid kolsyreassimilationen. Högst utvecklade
äro örtbladen (”lövbladen”), även kallade
m e 11 a n b 1 a d, emedan de oftast sitta på den
mellersta delen av skottet. De göra i främsta
rummet tjänst för assimilationen och andningen.
Mer el. mindre förkrympta och ombildade b.,
som sitta mot basen av skottet el. på
under-j ordiska stamdelar, kallas lågblad och tj äna
hu-vudsakl. som magasin för upplagsnäring el. skydd
för det unga skottet. Förkrympta b. el. b. med
annan färg än grön, som sitta upptill på skottet,
i närheten av blommor el blomställningar, kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
