Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bologna - Bologna, Giovanni da (Jean de Boulogne) - Bolognesiska flaskan - Bolognesiska lysstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
Bologna—Bolognesiska lysstenen
436
Bologna. De lutande tornen (t. v.) och Palazzo comunale med Giovanni da Bolognas Neptunusbrunn.
B. omgives av en medeltida mur. De inre
stadsdelarna erinra genom sin rektangulära
anläggning om B :s tid som romersk koloni.
Märkligaste medeltidskyrkan är San Petronio. Talrika
palats från medeltid och renässans, däribland
Palazzo del podestå (1200) och Palazzo
comunale (1290). Två märkliga ”lutande torn” från
iioo-talet. Husradernas arkader känneteckna
stadsbilden även i de moderna stadsdelarna. —
B. anlades av etruskerna, blev romersk koloni
(Bononid) och var under medeltiden fri
stadsrepublik. 1506 kom B. under påvarna. Fick
betydelse i renässansens konstutveckling framför
allt genom konstnärsfamiljen Carracci. B.
anslöt sig i mars 1860 till konungariket Sardinien.
— Det under medeltiden vida berömda univ. i
B., som 1888 firade sitt 800-årsjubileum. fick
stort uppsving genom det i B. återupplivade
studiet av romerska rätten. Det blev Italiens
främsta univ., besöktes på 1100- och 1200-talet
av 3,000—5,000 studerande årl.; har nu över
5,000 studenter. I B. finnas även veterinär-,
lantbruks- och teknisk högsk., konstakad.,
obser-vatorium och stora bibi. B. är en ansedd
musikstad. Staden undgick under 2.-a världskriget
allvarligare förstörelse, trots att den i flera
månader utgjorde nyckeln i den tyska försvarslinjen.
I april 1945 besattes B. av de allierade.
Bologna [bålå’nja], Giovanni da,
egentligen Jean de Boulogne, flamländsk
bildhuggare (1524—1608), efter Michelangelo och
före Bernini barockens ledande skulptör. Utbildad
i Flandern, reste B. omkr. 1554 till Rom och kom
1557 till Florens, där han förblev bosatt, från
omkr. 1559 till sin död i tjänst hos medicéerna.
Bland hans mest kända skulpturer äro
”Neptu-nusbrunnen” i Bologna (1563—67), statyn
”Merkurius” i Museo nazionale (1563),
”Oce-anusbrunnen” i Boboliträdgården (1576), de i
Loggia dei Lanzi uppställda grupperna
”Sabin-skornas bortrövande” (färdig 1583) och
”Her-kules och Nessus” (färdig 1599) samt Cosimo
I :s ryttarstaty (1587—94) vid Palazzo vecchio.
B :s stil präglas främst av en dekorativ form
med flytande konturlinjer och målerisk
massfördelning. Den senare barockskulpturens metod
att komponera med kontraster mellan plastisk
volym och tomrum uppträder för första gången
hos honom. Med sin rent eklektiska läggning och
sin av ensidigt intresse för formen orsakade
brist på uttryck och karaktär kan B. icke
räknas till de stora konstnärerna. Han utövade
emellertid ett mycket vidsträckt inflytande. —
Monografier av Desjardins (1901), Patrizi
(1905) och de Bouchaud (1906).
Bolognesiska flaskan [bålånjè’siska-], en
fläska av tjockt glas, vilken efter blåsningen
hastigt avkylts, så att starka inre spänningar
uppstå i godset. Flaskan tål måttliga stötar, men
rispar man ytan, springer flaskan med en knall
sönder i tusentals skärvor.
Bolognesiska lysstenen [bålånjè’siska-], lapis
solaris, ett sedan början av 1600-talet bekant,
starkt fosforescerande preparat, erhållet genom
att på glödande kol upphetta en deg av
pulvriserad järnfri tungspat och kolhaltiga bindemedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
