Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borell, Theodor - Borelli, Giovanni Alfonso - Boren - Borneius, Tancred - Borensberg (samhälle) - Borensberg (storkommun) - Borföreningar - Borg (befästning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borell—Borg
513
Bore’ll, Karl Gustaf Theo do r, jurist,
politiker (1869—1944). Han blev hovrättsråd 1910,
revisionssekr. 1911, häradshövding i Stockholms
läns v. domsaga 1916. Han invaldes 1917 i
F. K, där han tillhörde högem. B. var
kommunikationsminister i Lindmanska ministären
1928—30 och blev 1932 ordf, i
försvarskommis-sionen.
Bore’lli, Giovanni Alfonso, italiensk
naturforskare (1608—79). Han studerade i Pisa,
där han lärde känna Galileis banbrytande
upptäckter inom astronomien och mekaniken. På
dessa områden offentliggjorde han värdefulla
arbeten i mästarens anda men ägnade sig
sedermera helt åt medicinen. Han förde ett oroligt
liv, innehade professurer å olika orter och blev
slutligen läkare hos drottning Kristina i Rom.
Genom sitt största verk, ”De motu animalium”,
har B. grundlagt den moderna fysiologien, i det
han konsekvent och mångsidigt tillämpat på
djurens rörelser samma mekaniska teorier och
metoder, som Galilei använt på den döda naturen.
Boren, insjö i v. Östergötland, nära Vättern;
28 km2, 14 m djup, 73 m ö. h. Den s. stranden
är i det hela jämn och låg, den n. är
jämförelsevis höglänt. Motala ström och Göta kanal
gå genom B.
Borènius, Carl T a n c r e d, finländsk
konsthistoriker (1885—1948), prof, vid University
College i London 1922, finländsk chargé d’affaires
i London 1918—19. Han utgav bl. a. ”The
painters of Vicenza” (1909), ”English primitives”
(1924) och talrika kritiska katalogarbeten samt
redigerade nya, moderniserade upplagor av
Crowes och Cavalcaselles ”History of painting
in Italy”, bd 1—6 (1903—14). Bland hans
övriga arbeten märkas ”Florentine frescoes” (1930)
och ”English painting in the XVIHth century”
(1938).
Borensberg, stationssamhälle (till 1950
muni-cipalsamhälle) i v. Östergötland, vid Borens ö.
strand; Brunneby socken, Östergötlands län;
1,114 inv. (1946). Är station vid Göta kanal
och slutpunkt för en bibana från Klockrike på
Mellersta Östergötlands järnväg. I B. finnas
lättbetongfabrik, träförädling, glasbruk m. m.
Borensberg, storkommun i v. Östergötland,
Östergötlands län, omfattar socknarna Brunneby,
Klockrike och Kristberg; 218,60 km2, 4,286 inv.
(i95o).
Borföreningar. Bor förekommer i naturen som
fri borsyra och borax samt i en del
borsyre-haltiga mineral, ss. axinit, boracit,
boronatro-kalcit, kolemanit, pandermit och turmalin.
Borsyra, H3BO3, bildar vita, nästan
genomskinliga fjäll, som äro lättlösliga i alkohol men
svårlösliga i vatten. Fri borsyra förekommer i
naturen, åtföljande heta vattenångor, som i
vulkaniska trakter uppstiga ur sprickor i marken,
främst i Toscana. Dessa inledas i vatten, som
indunstas, varefter borsyran utkristalliserar.
Numera framställes borsyra dock oftare ur
borsyra-kaltiga mineral genom sönderdelning med syror.
Borsyra nyttjas till framställning av dess
salter och som tillsats till emalj och glas för
NF III — 17
514
att göra dessa ämnen mera motståndskraftiga
mot kemisk och fysikalisk inverkan. Även
medicinskt har borsyra, ehuru ej direkt
bakteriedö-dande, fått användning som ett relativt
ofarligt antiseptiskt medel (t. ex. i 2% lösning för
baddning av ögonen, borvaselin m. m.). Som
konserveringsmedel för födoämnen får borsyra
dock enligt lag ej nyttjas. I mindre mängder
brukas borsyra till att impregnera tyg och trä
för att göra dem eldsäkra samt till indränkning
av ljusvekar för att hindra efterglödning.
Borsyrans salter kallas b o r a t. Viktigast är
borax, natriumtetraborat, Na2B4Ö7. 10H2O,
som bildar färglösa, glänsande, lätl vittrande
kristaller (prismor). I naturen förekommer
borax till 50% i tinkal el. råborax, en
saltblandning, som utkristalliserar ur s. k. borax-sjöar
(t. ex. i Kalifornien och Tibet). Borax nyttjas
liksom borsyra i emalj-, glas- och
porslinsfabrikationen, vid lödning och svetsning, i
blåsrörs-analysen samt i tvättmedelsindustrien.
Natriumperborat, NaBOs. 4H2O, är
ett vitt kristalliniskt salt, innehållande 10,4 °/o
”aktivt” syre. I vattenlösning sönderfaller det
i borsyra och vätesuperoxid. Det är ett kraftigt
blek- och desinfektionsmedel.
Borg. 1) En mindre befästning från forntiden,
medeltiden el. början av nyare tiden. De äldsta
europeiska b., om vilka vi äga kännedom, äro
de grekiska från den s. k. mykenska tiden, i
likhet med de senare grekiska akropolerna belägna
på klipphöjder. Som b. kan man också betrakta
de romerska befästa lägren och gränskastellen.
Under den äldre medeltiden anlades b. vanligen
så, att de av trä uppförda boningshusen
skyddades av en vall med palissader och
framförliggande grav; även det inom borgen belägna torn,
som avsågs till slutvärn (fr. donjon, ty. Bergfried,
bar frid, ”kärna”), byggdes av trä. Verkliga
ringmurar av sten och murade torn, som i det
östromerska riket använts alltsedan antiken, blevo
vanliga i västerlandet först under 1000-talet, från
ringmuren framspringande torn först efter
korstågen. I de nordiska länderna torde b., helt
och hållet byggda av trä och förstärkta med
jordvallar, ha förekommit långt senare. Liksom
våra bygdeborgar voro de väst- och
mellan-europeiska b. under den äldre medeltiden ofta
vidsträckta och kunde vid ett fientligt anfall hysa
en stor mängd skyddssökande. — Med
länsväsen-dets genombrott uppträdde behovet av befästa
bostäder till skydd för länsinnehavaren och hans
husfolk. Som slutvärn bibehölls kärntornet, kring
vilket andra byggnader, såsom porttorn,
bostadslängor, kök, kapell m. m., kunde grupperas. För
att förkorta försvarsfronten sammandrogos dessa
byggnader så tätt som möjligt, och deras
ytter-fasader, som byggdes med stor murtjocklek och
få fönsteröppningar, ersatte ofta ringmuren. Stora
b. kunde bestå av flera byggnadsgrupper. Mindre
b. hade fortfarande ofta ett ensamt kärntorn med
eller utan ringmur. Sådana torn byggdes i
växlande planformer, av bekvämlighetsskäl med tiden
allt bredare; så bör t. ex. Glimmingehus betraktas
som ett rektangulärt kärntorn utan ringmur. Un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
