Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borg, 1. Pär Aron - Borg, 2. Ossian - Borg, 3. Elsa - Borgafjällen - Borganäs - Borgarbeväpning - Borgare - Borgared - Borgarråd - Borgarskola - Borgarståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Borgafjällen—Borgarståndet
518
B. och institutets
direktion fick B. 1817
avsked. Då upprättade
han ett enskilt institut
för dövstumma å
Manhem invid övre
Ma-nilla. 1819 utsågs B.
ånyo till föreståndare
för det allmänna
institutet, som förlädes
till Manhem och
sam-manslogs med Bes
enskilda institut. 1823
hade B. tjänstledighet
för att i Portugal
upprätta ett institut för dövstumma. Efter
återkomsten 1828 mottog han en tid jämväl svagsinta
personer i sin vård. B. är upfinnare av det
handalfabet, som ännu användes av dövstumma i
Sverige, Finland och Portugal.
2) Os si an Edmund B., den föreges son,
lärare för dövstumma och blinda (1812—92).
Flan var 1839—75 föreståndare och förste lärare
vid Institutet för dövstumma och blinda. B. utgav
flera skrifter rörande undervisning av dövstumma
och blinda.
3) Elisabeth (Elsa) Dionysia B., den föreges
syssling, filantrop (1826—1909). Hon var 1859
—74 lärarinna i Gävle och utövade sedan som
föreståndarinna för ett i Vita bergen i Stockholm
1876 grundat ”bibelkvinnohem” samt därmed
förenade skyddshem för fallna kvinnor,
missions-hem och fyra barnhem en uppoffrande och
välsignelserik verksamhet.
Borgafjällen, fjällmassiv på gränsen mellan
Jämtland och Lappland, s. om Kultsjön. Högsta
punkten, Jenjenjetjem, når 1,455 m-
Borganäs, medeltida fäste i s. Dalarne,
förstört av Engelbrekt midsommaren 1434. Det låg
i Stora Tuna på ett näs i Dalälven. Dess murar
ha här påträffats.
Borgarbeväpning, trupper, bildade av städers
borgerskap. Första början till en ordnad b. har
man att söka i de italienska städerna under deras
oupphörliga strider mot kejsarna på 1000- och
noo-talet. Något senare upprättades b. i de
tyska städerna, särsk. i hansestäderna. B.
fortlevde in i nyare tiden och anlitades vid städernas
försvar, t. ex. i Magdeburg 1631. Sedermera
avtog b:s betydelse alltmer, och den anlitades
blott vid viktiga tillfällen för att upprätthålla
ordningen. — I Sverige förekom b. under flera
århundraden ända fram till på 1800-talet. Om
b. i Stockholm se Stockholms borgerskaps
militärkårer.
Borgare, i egentligaste mening den, som på
grund av burskap (se d. o.) idkar handel eller
näring i en stad. Vanligen menas dock med b.
en person, som för egen räkning driver handel
el. hantverk. Stundom ha som b. betecknats
stads-invånare i allmänhet. Sammanfattningen av en
stads b. kallades dess borgerskap till
skillnad från de stadsinvånare, som ej idkade
borgerlig näring. Under ståndsperioden utgjorde b. i
flera länder ett särsk. riksstånd,
borgarstån
det (se d. o.). Om borgarnes historia i skilda
länder i samband med stadsväsendets uppkomst
och utveckling se Stad.
Borgared, se Burskap.
Borgarråd. Stadsfullmäktige i Stockholm utse
minst 4, högst 8 b. med säte i stadskollegiet,
stadens centrala förvaltningsorgan. De väljas för
4 år. B., som f. n. äro 8, föredraga i
stadskollegiet ärenden, som på dettas handläggning
ankomma. Samtliga b. bilda b o r ga r r å d s b
e-redningen med uppgift att åvägabringa
planmässighet i utredningsarbetet och verka för
enhetlighet inom förvaltningen. Beredningens ordf,
skall i stadskollegiet föredraga förslag till
utdebitering av kommunalskatt samt till stadens
utgifts- och inkomststat. Stadskollegiets ärenden
i övrigt fördelas mellan b. enl. den roteindelning,
som kollegiet fastställer.
Borgarskola (ty. Bürgerschulé), urspr. en
elementär allmän- och fackbildningsskola för barn
till städernas näringsidkande borgerskap. Sådana
skolor hade funnits ända sedan medeltiden, då
de kallades stadsskolor. Under reformationstiden
förvandlades de flesta till latinskolor, men för
att tillgodose behovet av lekmannabildning
inrättades vid en del av dessa en skriv- och r ä
k-n e k 1 a s s, vilken anordning sanktionerades av
1649 års skolordning. Denna klass kallades i 1724
års skolordning apologistklass, och genom
1820 års skolordning infördes lägre och högre
apologistskolor med 2, resp. 3 klasser. De
kom-mo att motsvaras av reallinjen från 1849.
Namnet b. lever ännu kvar i 3 svenska skolor, näml,
i Stockholm, Malmö och Gävle.
Borgarståndet. Samtidigt med att borgarne i
Sverige genom stadslagen på 1350-talet
framträdde som en självständig social klass, blevo deras
representanter kallade till riksmöte. Alltsedan
mitten av 1400-talet blev städernas borgerskap
genom hävd en ständig lem av riksdagen. 1617
års riksdagsordning och 1634 års regeringsform
erkände det uttryckligen såsom ett av rikets
ständer, borgarståndet. Vid riksdagarna
betydde det dock till en början föga, men 1650,
när striden mellan de ofrälse stånden och adeln
blossade upp, trädde det fram med kraft och vann
sedermera allt större inflytande. Under
frihetstiden intog och behöll b. en framstående plats.
Det förfäktade energiskt rätten att representera
endast handels- och yrkesidkarna. Sedan det
(1810 och 1830) upptagit ombud för bergsbruken
och (1858) icke burskapsägande hus- och
tomtägare i städerna, förlorade det sin ursprungliga
karaktär och upphörde kort därefter genom
representationsförändringen 1866 att vara ett
riksstånd. De grunder, efter vilka städernas
representanter valdes, voro länge vacklande, tills
magistraterna ensamt förbehöllo sig valrätten,
vilken de utövare ända till frihetstiden; då
be-gynte borgerskapet deltaga i valen, som skedde
inför magistraten och mestadels voro medelbara;
vid omedelbart valsätt utövades rösträtten efter
graderad skala. Valrätt hade endast ”rätte
borgare” och magistratsperson, som ock var borgare.
I Finland fanns under föreningen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
