Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgese, Giuseppe Antonio - Borgesman - Borgfred - Borgfrid - Borggreve - Borggårdstalet - Borghamn - Borghese, släkt - Borghesiske fäktaren - Borgholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Borgesman—Borgholm
524
förvirring med en
passionerad hetta, som
gör denna bok till en
av den moderna
italienska prosans
främsta. Bättre
komponerad men utan ”Rubés”
intensitet är ”1 vi vi e
i morti” (1923). B.
kom så småningom i
konflikt med
fascismen, bosatte sig i
Amerika och blev där
1936 prof, i
litteraturhistoria i Chicago.
”Goliath: The march of fascism” (1937; sv.
övers. ”Svart tidsålder”, 1940) är en uppgörelse
med fascismen. Bland B:s senare arbeten
märkas ”Political creeds and Macchiavellian heresy”
(1939), ”Common cause” (1943) och ”Idea della
Russia” (1946).
Borgesman, dets. som borgensman, se Borgen.
Borgfred, bevarandet av fred mellan politiska
partier under en för fäderneslandet hotfull
situation. I denna bet. nyttjades ordet i Sverige
under 1 :a världskriget.
Borgfrid. Det särskilda rättsskydd, som
konungens person åtnjöt i medeltidens germanska
riken (konungs fr id), gällde även den plats, där
han vistades, och utsträcktes till kungliga borgar
jämväl under hans frånvaro. Så uppkom ur
ko-nungsfriden en b., scm innebar, att en
våldsgärning inom en kunglig borg straffades hårdare,
än om den begåtts annorstädes.
Borggreve (ty. Burggraf) var i Tyskland
under medeltiden den tjänsteman, som förde
befälet på en kunglig borg och där tillika utövade
den grevliga domsrätten. Understundom, t. ex.
i Nürnberg och Magdeburg, blev denna värdighet
ärftlig med furstlig rang.
Borggårdstalet, se Bondetåget.
Borghamn, gammalt kalkstensbrott n. om
Omberg i Östergötland, tillhörigt staten. Därifrån
har sten hämtats till en mängd byggnader inom
landet, ss. Alvastra och Vadstena kloster och
slött, Karlsborgs fästning, Nationalmuseum m. m.
Sedan 1933 har stenbrottet varit utarrenderat
till ett kooperativt företag, ab. Borghamns
kalkstensbrott, som där sysselsätter ett 40-tal man.
Borghese [-ge’-], ryktbar romersk adelssläkt.
Nämnes först 1238 i Siena; överflyttade till Rom,
där Camillo B. (1552—1621) blev påve 1605
som Paul V. Han grundläde släktens rikedom
bl. a. genom att åt systersonen kardinal S c i p
i-one Caf.farelli jämte namnet B. förläna
släkten Cencis konfiskerade vidsträckta jordagods.
Dessa övergingo genom arv 1633 till Pauls
brorson Marcantonio B. (d. 1658), som 1605
erhållit furstendömet Sulmona och som blev
stamfader för släkten. Genom giften blev ätten
arvtagare till flera framstående släkters
(Aldobran-dini, Salviati, Torlonia) titlar och besittningar. B.
samlade inom berömda byggnadsverk enastående
konstskatter, vilka på grund av ekonomiska
svå
righeter måste försäljas på 1890-talet.
Familje-arkivet inköptes till Vatikanen; italienska staten
förvärvade släktens väldiga parkområde Villa
Borghese (se om detta art. Rom) jämte i
där-varande sommarpalats befintliga tavel- och
antiksamlingar och överlämnade parken till staden
Rom. — Om släktpalatset Palazzo Borghese se
Rom. — Till släkten hörde C a m i 11 o B. (1775—
1832), som 1796 blev fransk militär och 1803
gift med Napoleons syster Pauline, änka efter
general Leclerc. Han fick av Napoleon i mars
1806 hertigdömet Piacenza och Guastalla men
måste redan i maj s. å. avträda det till det
nybildade konungariket Italien; titeln behöll han
dock. 1808 generalguvernör över de transalpinska
departementen (Piemonte), ärvde han efter den
florentinska familjen Salviati hertigdömet
Giu-liano. Efter Napoleons fall levde B. som
privatman i Florens och Rom.
Borghesiske fäktaren [-gé’-], antik
marmorstaty, funnen i början av 1600-talet vid Antium,
länge i familjen
Borgheses ägo,
sedan 1806 i
Louvre-muséet i Paris.
Statyn, som
föreställer en naken
krigare i kraftfull
utfallsställning, är
signerad med
namnet A g a s i a s
från Efesos och
utförd i början av
sista årh. f. Kr.
Borgholm, stad
på Ölands v. kust i
Kalmar län; 2 km2,
2,288 inv. (1950).
De centrala delarna
utgöra en utpräglad
rutplansstad kring
kyrkan och torget.
De äldre från
för
ra hälften av 1800-talet härstammande husen
präglas av en gedigen, klassicistiskt betonad
byggnadskultur. Särsk. anmärkningsvärda äro de enligt en
för provinsen säregen byggnadstyp uppförda
tvåvåningshusen med bottenvåning av kalksten och
timrad övervåning, till vilken ofta en fritrappa
av kalksten leder från gatan. Lummiga
trädgårdar och parkanläggningar höja sommartid
stadsbildens idylliska behag. I stadens närmaste
omgivningar finnas vackra och välskötta promenader.
B. är Ölands bästa naturliga hamnplats, och
alltsedan 1850-talet ha betydande kostnader nedlagts
på hamnens utvidgning och förbättring;
vattendjupet vid kajen är 3—5 m. Reguljära
ångbåts-förbindelser uppehållas under seglationstiden med
flera svenska kustorter, med Kalmar flera gånger
dagligen. Industriella anläggningar av större
betydenhet finnas ej. Det största företaget är ett
centralmejeri. Smalspåriga järnvägar utgå från
B. till Böda på n. ö. sidan av Öland (55 km,
öppnad 1906) samt till Ottenby nära öns s. udde
(99 km, 1909—10). B. är ett viktigt busscentrum.
Borghesiske fäktaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
