Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Bostad
592
karolingtiden definitivt erövrade även v. och mell.
Europa. I de av germaner där bebodda
områdena ställdes de nya hustyperna direkt emot
härdhuset i mer el. mindre primitiva former. Det
nya senantika huset träder gripbart fram bl. a.
i de syriska ruinstäderna från 200—400-talen
samt i de av Byzans behärskade områdena.
Betecknande är framför allt, att b. nu låg i
ovanvåningen, medan markvåningen tjänade
ekonomiändamål. Regelbundet dragés en portik, d. v. s.
pelargång, utefter husets främre långsida,
motsvarande båda våningarna och utgörande
friluftsrum till dessa. Boningsrummen ha alla dörrar
mot portiken, som sålunda även utgör
kommunikationsleden i bostaden. Ibland når portiken icke
över hela husets längd utan slutar mot
ändpar-tier, som äro hörntornartat utbildade. — Denna
hustyp fick mycket vidsträckt spridning. I
folklig byggnadstradition återfinnes den runt
Medelhavet både på landet och i städerna i mer el.
mindre förenklade varianter. Den har ättlingar både i
Alpernas svalgångshus och i våra skandinaviska
loftbodar.
I Byzans synes denna b. ha utrustats med fasta
eldstäder, antingen i form av öppna spislar el.
ugnar. Båda arterna äro försedda med skorstenar
(tidigare hörde sådana uteslutande till kökets
eldstad). Från Byzans gick sedan utvecklingen
vidare. I Västerlandet utbildades vissa bestämda
boningshustyper, vilka hörde hemma dels i
staden, dels i lantgården och vilka överflyttade även
till borgen. Dessa hustyper äro salbyggnaden,
två-rumshuset och tornhuset. Salbyggnaden
hör hemma endast i furstliga anläggningar och
användes för fest och högtid. Den stora
festvåningen ligger en trappa upp. Tvårumshuset
har i fullt utbildat skick tre våningar, vardera
omfattande två stora rum. Den understa tjänade
ekonomiändamål, den mellersta var b.
(dagligstuga el. borgstuga och sovrum med
förvarings-kammare el. garderob), den översta var till för
fest och mottagning (sal och paradrum).
Tornhuset har underst förrådsrum, däröver
dagligstuga och överst sovrum. I borgen tillkomma
försvarsanordningar. — I Medelhavsländerna
utvecklades parallellt med dessa hustyper det antika
bostadshuset i flera våningar vidare. — En
förnäm medeltida b. sammansattes av ett flertal
hus av ovannämnda typer. Den är alltså ett
huskomplex, som kan bestå t. ex. av salbyggnad,
tvårumshus (paradrum) och tomhus (b.), på
ändamålsenligt sätt sammangrupperade. Äldst
hörde pelargången (portiken) till tvårumshusets
byggnadstyp, men den bortföll snart. I stället
stärktes det inre sammanhanget i b. alltmera, som
naturligt var i nordligt klimat. I samband
därmed står också, att salarna, vilka urspr. voro
öppna arkadhallar, omdanades till gotiska salar
med glasfönster i rosverk.
Med all sannolikhet få vi betrakta den spec.
engelska typen av herresäte, h a 11 h u s e t,
kännetecknad av en envånings hall med öppen
takkonstruktion, vid vardera gaveln sammankopplad
med ett tvåvåningshus (vid inre gaveln bostads-
Uppsvensk timrad parstuga.
rum ovan källare, vid yttre förrådsrum), som
relikt av den utvecklingsprocess, vari de
bysantinska bostadsformerna anpassades till det
germanska härdhuset (eldhus, ryggåsstuga).
— I vår folkliga byggnadskonst motsvarar det
s. k. sydgötiska huset det engelska
hallhuset och torde ha nått Skandinavien under
vikingatiden, då danskarna härskade över England.
Under senmedeltiden utvecklades de
ovannämnda hustyperna och bostadsvanorna vidare.
Tidigare utgjorde borgstugan det feodala livets
medelpunkt. Där presiderade borgherrskapet
bland sina trogna. När jordhushållningen
efterträddes av penninghushållningen och det feodala
trohetssystemet avlöstes av ett system, vari sold
och avlöning spelade huvudrollen, ändrade de
förnämas hemliv karaktär. Borgstugan blev
folkel. knektstuga, och b. flydde dess närhet. I
tvårumshusets salsvåning fogades en ny bostadssvit
till vid salens nedre ände, mitt emot
paradrummet. Det förnäma hemlivet fick nya former. I
tvårumshuset åstadkoms dock ofta anpassningen
till nya vanor på annat sätt, i det att borgstugan
flyttades ned i bottenvåningen, medan
mellan-våningen genom en inskjuten förstuga delades
upp i en mottagningsavdelning och en
bostadssvit. Så är t. ex. fallet på Glimmingehus i Skåne.
Denna bostadstyp vann hos oss insteg i
timmerbyggnadskonsten i parstugans skepnad.
Parstugan är utmärkande för vår vasatids herresäte
och har vunnit fast tradition i folklig bebyggelse,
vilken den präglar i ganska hög grad än i dag.
Renässansen symmetriserade den senmedeltida
b. och omdanade den i formellt avseende. Man
dubblerade utrymmena för att nå likformighet,
och man strävade att erhålla en harmonisk
inbördes avvägning mellan de olika rummens storlek
och former. Dubbleringen av utrymmena
motsvarade emellertid också tidens krav på ökat
bostadsutrymme för stormannahovets funktionärer
m. fl. Renässansen blev furstemaktens
byggnadskonst framför allt. Den regelbundna
arkitekturen bidrog i sin mån till utbildandet av det
”regeltvungna”, formella livet, det ceremoniösa
hovlivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
