Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boström, 2. Gustaf - Boström, 3. Ebba - Boström, 4. Erland - Boström, 5. Wollmar - Boström, Carl-Gustav - Boströmsförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Boström—Boströmsförbundet
612
Gustaf Boström.
kungligt prerogativ hindrades spekulation under
frågans riksdagsbehandling och ställdes
kamrarna inför ett fullbordat faktum, som underlättade
tullförhöjningens bekräftande, i huvudsakliga
delar, genom riksdagsbeslut. Värnpliktens
utsträckning genom 1892 års riksdagsbeslut hade
inom vida kretsar skärpt kraven på en
rösträtts-reform. B. framlade 1896 ett förslag till vidgad
rösträtt, vilket emellertid varken tillfredsställde
högern el. vänstern och föll utan att av B. ha
gjorts till kabinettsfråga. Däremot lyckades B.
på den gemensamma omröstningens väg och
delvis med anlitande av enskilda motionärer flera
gånger genomdriva rätt avsevärda
flottbyggnads-anslag, och genom att 1898 göra civilministern
v. Krusenstj ernas förslag om statsjärnväg
Gällivare—Riksgränsen till kabinettsfråga förde han
det i hamn trots starkt motstånd i F. K. Ett
principiellt beslut om fästningsanläggningar vid
Boden åvägabragtes 1900 mot
andrakammarma-joritetens ihärdiga motstånd.
B :s ”rikspolitik” hade sålunda vunnit en lång
rad framgångar i riksdagen. För att vinna
positiva resultat i den från 1890-talets början
brännande unionsfrågan voro däremot B :s
begåvning och riksdagspolitiska metoder otillräckliga.
Han lät 14 jan. 1893 utrikesministern
Lewen-haupt framföra det svenska anbudet om
”gemensam utrikesminister, svensk el. norsk man”,
närmade sig 1895 ”unionsrevisionismens” anhängare
genom greve Douglas’ utnämning till
utrikesminister och var medansvarig i mellanrikslagens
uppsägning s. å. men tillstyrkte 1899 i unionell
konselj norska flagglagens godtagande och
genomförde som t. f. utrikesminister okt.—dec. s. å.
flagglagens notificering till främmande makter.
Helt oväntat avgick B. 12 sept. 1900 från
stats
ministerposten, överansträngd och dessutom
personligen illa berörd av den tilltagande schismen
mellan honom och F. K:s majoritet.
Sedan ministären v. Otter 1901 genomdrivit en
ny härordning på den allmänna värnpliktens
grund men året därpå fallit på sitt misslyckade
försök till rösträttsreform, kallades B. ånyo till
statsminister 5 juli 1902. Han hade denna gång
fått fullmakt att helt fritt välja sina kolleger (en
nyhet i svensk konstitutionell praxis) och
antydde genom personvalet sin önskan om närmande
till moderatliberalt håll; vid ministärens tillträde
offentliggjordes dess rösträttsprogram, som var
byggt på grundsatserna borttagande av census,
lika representationsrätt för stad och land samt
proportionella val. Ett regerings förslag enligt
dessa riktlinjer föll 1904 men framlades nästan
oförändrat ånyo 1905; innan det då hunnit
slutbehandlas, hade unionsfrågan vållat B :s avgång.
1902 hade inletts förhandlingar om möjligheten
av särskilda svenska och norska konsuler med
bibehållande av gemensam diplomati. Vid den
tilltänkta kompromissens detaljutformning
framträdde snart de djupgående motsatserna ånyo,
och B. blev i Norge föremål för synnerligen
häftiga angrepp, vilka i samband med bristande
enighet mellan honom och hans svenska kolleger
förmådde honom att 7 april 1905 begära sitt
avsked; det beviljades 13 april. Dagen förut hade
han valts till kansler för Uppsala och Lunds
univ. Han behöll den plats i F. K. han innehaft
sedan 1894 men framträdde ej mera inom
politiken. — 1901 hade B. promoverats till fil.
hedersdoktor i Lund. B:s efterlämnade papper äro
deponerade i riksarkivet.
3) Ebba Augusta B., den föregis syster,
fi-lantrop (1844—1902). Hon övertog 1882
Sed-lighetsföreningens i Uppsala räddningshem. På
hennes bekostnad utvidgades verksamheten, nya
lokaler anskaffades flera gånger. Efter hand
övergick räddningshemmet till att bli
uppfostringsanstalt för tjänarinnor, ett barnhem
invigdes 1886, ett nytt sjukhus 1893. Till detta
senare knöts även utbildning av diakonissor och
sjuksköterskor. 1899 överlämnade B. hela
verksamheten åt stiftelsen Samarithemmet.
4) Karl Erland Filip B., den föreg:s
brorson, godsägare, hovman (f.1876 29/a), urspr.
kavalleriofficer, vid sekelskiftet en av landets
framgångsrikaste kapplöpningsryttare;
överstekammar junkare 1941. Han överlät 1940 Tynnelsö
slott i Södermanland till Vitterhetsakad.
5) W o 11 m a r Filip B., den föreg :s bror,
diplomat (1878 15/s), jur. kand. 1903, 1 :e sekr.
i Utrikesdep. 1908, handsekr. hos konungen 1910
—13, kabirtettssekr. 1918, envoyé i Madrid och
Lissabon 1922, i Washington 1925—45.
Boström, Carl-Gustav, läkare (f. 1876
W12), blev 1906 med. lic. samt 1933 med. hedersdr
vid Karol. inst. och är sedan 1908 praktiserande
ögonläkare i Stockholm. B. har utfört viktiga
arbeten över färgsinnet och (som marinläkare)
över reaktionstiden hos kanonriktare.
Boströmsförbundet, stiftat 1908 av G. J.
Keijser m. fl., har till uppgift att bekantgöra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
