Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandenburg - Historia - Brandenburg, Erich - Brandenburg, Friedrich Wilhelm von - Brandenburgkonserterna - Brandenstein, Christoph Carl von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Brandenburg—Brandenstein
706
utslocknat (1320), följde en tid av förvirring och
upplösning under furstar av huset Wittelsbach
(1323—73) och Luxemburg (kejsar Karl IV), men
1415 överlämnade kejsar Sigismund B. till
borggreve Fredrik av Hohenzollern, som följdes av
Fredrik II (reg. 1440—70), och genom dessa
återställdes furstemakten, varvid adeln samt de nu
mäktiga städerna (Köln, Berlin m. fl.) tvungos
till underkastelse; kurvärdigheten var sedan 1356
definitivt förenad med B., som nu var ett av
Tyska rikets mäktigaste furstehus. Reformationen
infördes av Joakim II (reg. 1535—71), och
1600-talet medförde de avgörande stegen till politisk
storhet. Johan Sigismund (reg. 1608—19)
förvärvade besittningar vid Rhen (hertigdömet Kleve,
grevskapet Mark), Ra vensberg i Westfalen och
1618, i andra ändan av riket, som län under Polen
hertigdömet östpreussen, det forna ordenslandet,
som 1525 förvandlats till ärftligt hertigdöme
under en gren av huset Hohenzollern. Trettioåriga
kriget medförde för B. under Georg Vilhelm (reg.
1619—40), Gustav II Adolfs svåger, förödelse
och tillbakagång. De olika landsdelarna samlades,
återupprättades och vidgades av dennes son,
Fredrik Vilhelm (reg. 1640—88), kallad ”den store
kurfursten”. Genom westfaliska freden vann han
åt B. Hinterpommern, Magdeburg, Halberstadt,
Minden och Kammin; i en rad av traktater 1656
—60 erkändes östpreussen som suveränt
hertigdöme. Trots att B. och Preussen alltjämt voro
oberoende av varandra, kan Fredrik Vilhelm anses
vara grundläggaren av den
brandenburg-preus-siska stat, inom vilken B. var och förblev
kärnlandet (efter 1815 med ställning som provins)
men som fick sitt namn efter Preussen (se
vidare d. o.).
2) Stad i prov. B. vid Havel, 32 km v. om
Potsdam; 84,000 inv.; en betydande industriort
(kamgarn, yllevävnader, velocipeder, korgvaror)
och gammal historisk stad. Albrekt Björnen
erövrade B. från de vendiska hevellerna 1153,
gjorde det till residensstad och återupprättade ett
tidigare där av Otto I upprättat biskopsstift. B.
genomflytes av Havel i talrika förgreningar och
har ansenliga byggnader från medeltiden (dom,
rådhus, Katharinenkirche).
Bra’ndenburg [-bork], Erich, tysk historiker
(1868—1946), prof, i Leipzig 1903—35. B. har
utg. bl. a. ”Moritz von Sachsen”, I (1898), ”Die
deutsche Revolution 1848” (1911; 2:a uppl.
1919), ”Die Reichsgründung” (2 bd, 1916; 2:a
uppl. 1923), ”50 Jahre nationalliberale Partei”
(1917), ”Die materialistische
Geschichtsauffas-sung” (1920), ”Von Bismarck zum Weltkriege”
(1924; 3:e helt omarbetade uppl. 1939) och ”Die
Ursachen des Weltkrieges” (1925). Under
1930-talet tog B, som tidigare varit nationalliberal till
sin politiska åskådning, starka intryck av
nationalsocialismen, och under dess inflytelser skrev han
”Europa und die Welt” (1937), ”Machiavelli und
sein Principe” (1938) samt ”Der Begriff der
Entwicklung und seine Anwendung auf die
Ge-schichte” (1941).
Bra’ndenburg [-bork], Friedrich
Wilhelm von greve, preussisk militär och
stats-NF III — 23
Gamla rådhuset i Brandenburg.
man (1792—1850), son till konung Fredrik
Vilhelm II och hans morganatiska gemål, grevinnan
Sophie von Dönhoff. Blev kavallerigeneral 1848
och s. å. president i ministären B.-Manteuffel samt
undertecknade 5 dec. den oktrojerade
författningen. Hösten 1850 var han underhandlare vid
konferenserna i Warszawa med kejsar Nikolaus I,
genom vars bemedling Preussen sökte genom stora
eftergifter undvika krig med Österrike.
Hemkommen lyckades han avråda Fredrik Vilhelm IV från
krig.
Brandenburgkonsertema, en serie om sex
instrumentalverk, som J. S. Bach fullbordade i
Köthen 1721 och tillägnade markgreven av
Brandenburg, Christian Ludwig.
Bra’ndenstein [-Jtäin], Christoph Carl
von, greve, tysk finansman och diplomat i
svensk tjänst (1593—1640). Tjänade först
kejsaren, som gjorde honom till riksgreve, därpå
Kursachsen, inledde 1631 hemliga underhandlingar
om inträde i svensk tjänst och utverkade 1632
av kurfursten av Sachsen sitt avsked. S. å.
fick han av Gustav Adolf i uppdrag att anskaffa
stora penningsummor, blev svenskt geheimeråd
och utnämndes till konungens ”storskattmästare
i Tyskland”. B. hade åtagit sig att i stor
utsträckning bereda penningtillgångar för
arméernas behov och som belöning härför fått löfte om
furstetitel med däremot svarande område för sig
och efterkommande (han fick också 1633 av
Oxenstierna bl. a. förläningsbrev på staden och
biskopsstiftet Konstanz jämte abbotstiftet
Reiche-nau). Under året 1633 gjorde han (mot nya
förläningslöften) svenska kronan högst betydande
finansiella tjänster, som särsk. bidrogo att stilla
oron i Horns och hertig Bernhards arméer. —
Som diplomat användes B. av Oxenstierna 1635
vid underhandlingar med Sachsen. Han
misstroddes starkt av Johan Banér och gjorde 1636
knappast någon hemlighet av sin avsikt att från
det till utseendet sjunkande svenska väldet rädda
sig över till det kejserliga lägret. Bryggan skulle
vara fredsunderhandlingar, och för sådana
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
