Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Breslau, Louise - Bressanone - Bressant, Jean Baptiste - Bresse, La - Bresslau, Harry - Brest - Brest-Litovsk, off. Brest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Bressanone—Brest-Litovsk
800
grafi och pastell. B., som en tid tillhörde svenska
kolonien i Paris, är porträtterad i olja av Ernst
Josephson (Nationalmuseum, Stockholm).
Bressanone [-å’-], ty. Brixen, lat. Brixina,
stad i prov. Venezia Tridentina i n. Italien, vid
Brennerbanan och floden Isarco, 560 m ö. h.
11,000 inv. B., som till 1803 var furstbiskoplig
residensstad, är en målerisk gammal stad med
många praktfulla byggnader. Klimatisk kurort.
B. kom med Sydtyrolen till Italien 1919.
Bressant [bräsä’], Jean Baptist e, fransk
skådespelare (1815—86). Efter debut i Paris 1832
och framgångar i Petersburg 1838—46 glänste B.
på Théåtre du Gymnase, tills han 1854 kallades
till societär vid Théåtre franqais. B. var den
fulländade typen för en förste älskare, vacker,
elegant, med en härlig stämma, naturlig och
måttfull i sitt spel men icke mångsidig.
Bresse [bräs], La, landskap i ö. Frankrike
(nuv. n. delen av dep. Ain och en del av dep.
Saöne-et-Loire), mellan Saöne, Rhöne och Ain.
Huvudort: Bourg. Jämnt el. svagt kuperat land av
omkr. 200 m höjd. — B. var under medeltiden
grevskap, som från slutet av 1200-talet tillhörde
hertigarna av Savojen. Avträddes 1601 till
Frankrike.
Bre’sslau [-au], Harry, tysk historiker
(1848—1926). E. o. prof, i historia i Berlin 1877
och ord. prof, i Strassburg 1890—1913, vann B.
ryktbarhet som medeltidshistoriker och utnämndes
1888 till led. av centraldirektionen för
”Monumenta Germaniæ historica” och utg. av ”Neues
Archiv für ältere deutsche Geschichtskunde”.
Bland hans vetenskapliga arbeten och
aktpublikationer märkas flera om de tyska
medeltids-kejsarna samt ”Handbuch der Urkundenlehre
für Deutschland und Italien” (2 bd, 2:a uppl.
1912—31).
Brest, stad och örlogshamn i Bretagne,
västligaste Frankrike, dep. Finistère, vid viken Rade
de B., som förbindes med Atlanten genom det
knappt 2 km breda sundet Goulet de B.; 75,000
inv. Staden är byggd kring floden Penfeld och
starkt befäst. Hamnen hör till de bästa och
säkraste i Europa och kan anlöpas av de största
fartyg. Den har 5 bassänger om tillsammans
41 har med nära 3 km kajer. Den egentliga
krigshamnen bildas av floden Penfelds mynning,
3 km lång, omkr. 100 m bred och 10—13 m djup.
Vid inloppet reser sig på en utskjutande halvö
det gamla slottet, byggt av Vauban, nu kasern.
B. står över floden Aulne i kanalförbindelse med
Nantes. Fiske av makrill och sardiner. En stor
fiskeflotta hör hemma i B. Handel med fisk,
vin och spannmål. B. har sjökrigsskola, arsenal
och skeppsvarv med stora torrdockor. Staden, som
på 1000-talet var residens för hertigarna av
Bretagne, blev genom Richelieu, Colbert och Vauban
krigshamn. Under 2 :a världskriget upprättade
tyskarna här en av sina viktigaste ubåtsbaser.
Aug. 1944 insattes mot staden amerikanska
markstridskrafter, understödda av starkt flyg.
Tyskarna kapitulerade 19 sept. Hamnen var då så
örlogshamnen i Brest, Frankrike.
förstörd, att de allierade ej kunde utnyttja
den.
Brest-Litovsk [-å’-], off. Brest, po. Brzesc
nad Bugiem, stad i den av Sovjetunionen 1939
ockuperade delen av Polen och tillhör nu
republiken Vitryssland; vid Muchawiecs inflöde i
Bug; 51,000 inv. Järnvägsknut för bl. a. linjerna
Moskva—Warszawa och Bialystok—Kowel.
Genom sitt läge vid Dnjepr—Bugkanalen är staden
knutpunkt för vattenvägarna mellan Weichsel
och Dnjepr. — B., som fanns redan på 1000-talet,
hade ss. rysk fästning börjat utbyggas redan på
1830-talet, och sedan staden blivit en viktig
järnvägsknut, förstärktes fästningsverken efter hand.
I B. slöts 5 dec. 1917 mellan Ryssland och
centralmakterna preliminär vapenvila och 15 dec.
s. å. formligt vapenstillestånd. Dit anlände som
fredsförhandlare bl. a. tyske utrikesministern v.
Kühlmann, österrikisk-ungerske utrikesministern
Czernin samt ryssarna Joffe och Kamenev.
Förhandlingarna började 22 dec. men avbrötos 26
dec. till 4 jan. 1918 för att ge de allierade
tillfälle att ansluta sig till förhandlingarna på
grundval av de av ryssarna föreslagna och av
centralmakterna 25 dec. delvis godkända grundsatserna
för en allmän fred (inga annexioner el.
krigsskadestånd, nationell självbestämmanderätt,
nationella minoritetsgarantier, återgivande av
erövrade kolonier m. m.). På nyåret 1918 återupptogos
förhandlingarna i B., dit ryske folkkommissarien
Trotskij anlände 7 jan. och där Turkiet nu
representerades av storvesiren Talaat pascha och
Bulgarien av konseljpresidenten Radoslavov. De
allierade ignorerade inviterna till allmän
freds-konferens, och Trotskij förklarade sig då, 10
jan., beredd att förhandla om separatfred.
Vidlyftiga debatter om den nationella
självbestämmanderätten vidtogo nu, av ryssarna iscensatta
i tydligt propagandasyfte. Sedan ett ryskt krav
på omedelbar tysk utrymning av Litauen och
Östersjöprovinserna med skärpa avvisats av tyska
generalstabsombudet general Hoffman, följde 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
