Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brooks, Van Wyck - Broomé, släkt - Broomé, 1. Ludvig - Broomé, 2. Emilia - Broqueville, Charles - Brorsen, Sören - Brorslott - Brorson, Hans Adolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
Broomé—Brorson
906
amerikanska tänkesättet i ”America’s
coming-of-age” (1915) och ”Letters and leadership” (1918),
vilka båda senare essäer jämte ”The literary life”
omtryckts i ”Three essays on America” (1934).
Bland hans övriga skrifter märkas ”The world
of H. G. Wells” (1915), ”The ordeal of Mark
Twain” (1920), ”The pilgrimage of Henry
James” (1925), ”Life of Emerson” (1932; ny uppl.
1934), ”Sketches in criticism” (1932), ”The
flo-wering of New England” (1936), ”New
England: Indian summer” (1940), ”On ’literature
today” (1941), ”The opinions of Oliver Allston”
(s. å.), ”The world of Washington Irving”
(1944) och ”The times of Melville and
Whit-man” (1947). — B. är en av förgrundsgestalterna
i den moderna amerikanska litteraturkritiken.
Broomé [bromè’], från England till Sverige
på 1660-talet inkommen släkt, som urspr. skrev
sig Broomé [brömj. Dess stamfader,
Thomas Broomé, omtalas som ”chymicus” och
upphjälpare av de skånska salpetersjuderierna.
En bror till ingenjör Ludvig B. (se B.i) var
Gustaf B. (1824—94), som 1856 blev adjunkt
och 1862 prof, i statsrätt och processrätt i Lund
och bl. a. utgav ”Allmänna civilprocessen enligt
svensk gällande rätt” (1882; 2:a uppl. 1890).
Hans son Svante Sten Albert B. (1861—1933)
blev 1889 vice häradshövding, verkade 1890—
1908 som advokat, blev 1908 Svenska
sockerfa-briks-ab:s ombudsman och var 1917-—26 dess
verkst. direktör.
1) Ludvig B., ingenjör (1838—1920). Han
utnämndes 1864 till löjtnant och 1896 till major
vid Väg- och vattenbyggnadskåren. B. var en
på sin tid mycket anlitad tekniker samt 1876—
80 verkst. direktör i Stockholms nya
spårvägs-aktiebolag och 1879—90 disponent vid Motala
verkstad. Särsk. gjorde sig B. känd genom
upprättande av talrika förslag till farleder,
vattenregleringar och vattenkraftanläggningar i olika
delar av landet.
2) Emilia Augusta Clementina B., född
Lothigius, socialpolitiker (1866—1925), med.
fil. ex. 1884, lärarinna 1886—91 och 1894—1904.
Byråföreståndare för Centralförbundet för
socialt arbete (C. S. A.) till 1914, ägnade hon sig
sedan helt åt politisk och kommunal verksamhet.
Hon var 1902—06 ordf, i Stockholmsföreningen
för kvinnans politiska rösträtt, den första i
Sverige, och deltog i
bildandet av
Landsför-eningen för samma
syfte. Hon var ordf,
i Frisinnade kvinnor
1914—20, led. av
verkställande utskottet i
Frisinnade landsf
öreningen 1909—23, vice
ordf, i Sveriges
liberala parti sedan 1923.
Hon var vidare bl. a.
led. av Stockholms
stadsfullmäktige 1911
—24, av sociala rådet
sedan 1913 samt av arbetslöshetskommissionen
1914—-22. Som led. av Lagberedningen 1914—18
tog hon verksam och betydelsefull del i
tillkomsten av nya giftermålsbalkens bestämmelser om
makars rättsförhållanden. 1919—23 var hon ordf,
bland de sakkunniga för kvinnans tillträde till
statstjänst samt var 1921—23 led. av 1921 års
lönekommitté. Hon var initiativtagare inom
fredsarbetet, ordf, för Sveriges kvinnliga fredsförening
1898—1911, led. av styrelsen för Svenska
fredsförbundet 1911—18 och av styrelsen för
Föreningen för Nationernas förbund 1919—25. Hon
utövade en omfattande föredragsverksamhet i
sociala och politiska frågor och sysslade även
med skriftställeri. — B. var 1891—93 g. m.
civilingenjör E. L. B. (1864—93). — Litt. :
S. Björklund, ”E. B.” (1929).
Broqueville [bråkvi’l], Charles Marie
Pierre Albert de, greve, belgisk politiker (1860—
1945). Han blev 1892 led. av
representantkammaren, där han tillhörde den klerikala högern,
blev 1910 kommunikationsminister i ministären
Schollaert och juni 1911 jämväl ministerpresident.
1912 framlade B. ett genomgripande förslag till
ny arméorganisation, vilket definitivt antogs juni
1913. B. var ministerpresident vid 1 :a
världskrigets utbrott, stod i spetsen för den i Le Havre
re-siderande belgiska regeringen till juni 1918 och
var juli 1917—juni 1918 därjämte
utrikesminister. Han var från nov. 1918 inrikesminister
i ministären Delacroix, avgick 1919 och sökte
maj 1925 förgäves bilda en ny ministär. 1926—31
var han försvarsminister och ägnade sig
energiskt åt förbättrandet av försvarsväsendet och
utbyggandet av befästningssystemet. 1932 blev
han chef för och samtidigt jordbruksminister i
en borgerlig koalitionsministär med
huvuduppgift att genomföra en ekonomisk stabilisering.
Då hans åtgärder i detta syfte icke hade avsedd
verkan, avgick han i nov. 1934 och drog sig
därmed tillbaka från det politiska livet.
Brorsen, Sören, dansk politiker (f. 1875),
hemmansägare nära Ribe sedan 1903, medl. av
folketinget 1907—29 och sedan 1932. B. var
1922—24 och 1926—29 försvarsminister i
venstre-ministärerna. I april 1940 blev B. minister utan
portfölj i samlingsregeringen, försvarsminister
från juli s. å., tills ministären 29 aug. 1943
upphörde att fungera. Under 1930-talet var han
Venstres ledare i riksdagen.
Brorslott, enl. äldre nordisk rätt den lott, som
vid delning av gemensam förmögenhet, vanl. ett
arv, tillföll manlig delägare (arvinge). Fanns
kvinnlig delägare, t. ex. syster, uppbar hon endast
hälften av vad med henne samarva manlig
delägare, oftast hennes bror, erhöll. Sedan kvinnan
av lagstiftningen tillerkänts lika arvslott med
samarva man, har b. i överförd bemärkelse
kommit att betyda den större och värdefullare
delen av något.
Brorson, Hans Adolph, dansk biskop
och psalmdiktare (1694—1764), präst i sin
födelsesocken Randrup i Sönderj ylland 1722—29, i
Tönder 1729—37, stiftsprost i Ribe 1737 och bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
