Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brun, 2. Johannes - Brun, 3. Christen - Brun, 4. Lyder - Brun, Viggo - Bruna bönor - Brunalger - Brunanborg - Brunand - Brunbakterios - Brun björn - Brunbäcks färja (Brunnbäcks färja)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
939
Brun—Brunbäcks färja
940
gamle Ekdal i ”Vildanden”, Kampe i ”Det nya
systemet”, Jacobsen i ”Ett handelshus”, Jeppe på
Berget, Per klockare i ”Erasmus Montanus”,
Jacob von Tyboe, Falstaff i ”Konung Henrik
IV”, Argan i ”Den inbillade sjuke”, Jourdain i
”Borgaren adelsman” och Michel Perrin. B. ägde
i lika mått varm humor och frodig fantasi, fin
uppfattning och utpräglat verklighetssinne. Han
var sin tids centrala personlighet i norskt
teaterliv och anses som den norska scenens ypperste
konstnär.
3) Christen B., sonsons son till B.i), biskop
och teologisk författare (1846—1917). B. var
föreståndare för en folkhögskola och ett
lärar-seminarium och övergick 1887 till praktisk
prästerlig verksamhet som kyrkoherde i Bergen. Sitt
kyrkohisto riska författarskap, utmärkt genom
grundliga studier och klarhet i
framställningsformen, fortsatte han bl. a. med ”Oplysningens
tidsålder” (1893). Till biskop i Hamar utnämndes
B. 1906.
4) Johan Lyder B., den föreg:s kusins son,
teolog (1870—1950), prof, i nytestamentlig
teologi vid univ. i Oslo 1897—1940, teol.
hedersdoktor i
Köpenhamn 1917, prästvigd
1924. Bland B:s
skrifter märkas ”Paulus’
lære om loven” (1897),
”Jesu evangelium”
(1917, ny uppl. 1926;
B:s mest betydande
arbete), ”Paulus’
kris-telige tanker” (1919,
3æ uppl. 1943), ”Det
nye testamente i lys
av historisk
forskning” (1922), ”Die
Auferstehung Christi
in der urchristlichen
Ueberlieferung” (1925), ”Segen und Fluch im
Urchristentum” (1932), ”Lov og evangelium i det
nye testamente” (1942), ”Det nye testamente i
ny oversettelse” (1945). I Norges teologiska och
kyrkliga liv under de senaste årtiondena har B.
varit en förgrundsgestalt, likaså inom den
skandinaviska kristliga studentrörelsen.
Brun, Vi gg o, norsk matematiker (f. 1885),
prof, vid tekniska högsk. i Trondheim 1924, vid
univ. i Oslo 1946. B. har lämnat viktiga bidrag
till teorien om primtalens fördelning.
Bruna bönor, se Bönsläktet.
Brunalger kallas de till klassen Phaeophyceae
hörande algerna, de egentliga tångväxterna,
emedan de alltid jämte klorofyll innehålla färgämnena
karotin (organgegult), xantofyll (gult) och
fyllo-xantin (svavelgult) samt gult och gulbrunt
fuko-xantin. De äro på ett par undantag när alla
havsalger, som nå sin högsta form och
individrikedom i de tempererade och kalla haven. B:s
svärmceller ha en mycket karakteristisk form: de
äro nämligen päronformade, i ena ändan smalt
tillspetsade och försedda med 2 flimmerhår
(ci-lier), utgående från en liten röd s. k. ögonfläck.
I övrigt visa b. en mycket stor omväxling i sin
vegetativa byggnad: de enklaste äro enkla el.
greniga trådar, andra bilda av dylika trådar
hop-filtade och sammanvuxna vävnadskroppar, andra
slutligen, de egentliga tångarterna, bilda fasta
cellulära vävnader med tydliga växpunkter nästan
alldeles som hos högre växter. — Fortplantningen
sker dels på könlös väg medelst cilieförsedda
svärmceller (zoosporer) el. orörliga s. k.
mono-och tetrasporer, dels på könlig väg, varvid
antingen lika el. olika stora svärmceller (gameter)
förenas och ge upphov till nya individ. Slutligen
förekommer även hos de högsta formerna
äggbefruktning. Inom alla undergrupper (utom den
högsta, Fucales) fortplanta sig de genom
befruktning uppkomna individen genom sporer,
och ur dessa uppväxa så i regel ånyo
könsindi-vid i regelbunden s. k. generationsväxling. — B.
pläga indelas i följande ordningar:
1. Phaeosporales. Alger med trådformiga el. av
sammanvuxna trådar bildade vävnader. I
regel likstora gameter. Hit höra de vid våra
kuster allmänna bruntråd (Pylaiella
lito-ralis) och t ån g ludd (Elachista fucicola).
2. Dictyotales. Alger med fasta cellulära
vävnader med toppcellstillväxt el. marginal
tillväxtzon. Generationsväxling mellan
morfolo-giskt lika könsindivid och tetrasporindivid. Vid
svenska kusten förekommer som sällsynthet
Dictyota dichotoma. I varmare hav: Padina
Pavonia.
3. Laminariales. Generationsväxling mellan
mikroskopiskt små, trådlika könsgenerationer och
stora, högt utvecklade, sporbildande
generationer, de egentliga algerna. Vid vår
västkust växa fingertång (Laminaria
digi-tata) och bladtång (Laminaria saccharina).
I de antarktiska haven förekommer den
längsta av alla alger, j ättekelpen
(Macro-cystis pyrifera), som kan nå en längd av
70 m. Laminariacéerna bilda huvudmassan av
algvegetationen i de kallare arktiska och
antarktiska haven.
4. Fucales. Grova tångarter med tydliga,
topp-ställda växpunkter. Äggbefruktning. Könlös
förökning saknas alldeles. Hit höra några av
våra allmännaste tångarter, såsom b 1 å
s-t å n g (Fucus vesiculosus) och s å g t å n g
(Fucus serratus) samt k n ö 11 å n g
(Asco-phyllum nodosum), allmänna vid västkusten.
Mera enstaka förekommer hos oss e k t å n g
(Halidrys siliquosa). I de tropiska haven
förekommer det artrika Sargassum-sYaktet, varav
flera arter föra ett pelagiskt levnadssätt, fritt
kringdrivande i havet, bildande Atlantens s. k.
Sargassohav.
Brunanborg (angl. Brunanburh), nordengelsk
borg, där den eng. konungen Ethelstan år 937
skall ha besegrat nordmännen.
Brunand, se Dykänder.
Brunbakterios, se Bakterios.
Brun björn, se Björnar.
Brunbäcks färja (Brunnbäcks färja),
färj ställe vid Dalälven i Folkärna socken, bekant
genom dalkarlarnas seger där över Kristian II :s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
