Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunbäcks färja (Brunnbäcks färja) - Brunchorst, Jörgen - Brundin, Gunnar - Brundisium el. Brundusium - Brune, Guillaume
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
941
Brunchorst—Brune
942
trupper i april 1521. Den mot Dalarne sända
kungliga hären uppges ha bestått av danskar,
holsteinare, skotska och franska legotrupper;
Peder Swarts uppgift om dess antal, 6,000 man,
måste vara en betydlig överdrift. Biskop Jens
Andersen (Beldenak) påstås ha varit tillstädes
och tillstyrkt återtåg, när han fick höra, att
dalkarlarna i nödfall levde på barkbröd (”åto trä”)
och vatten. Om träff ningens förlopp är föga med
visshet känt. Den har sedermera förhärligats i
Dal visan och Vänjansvisan.
Brunchorst [-k-], Jörgen, norsk botanist,
politiker, diplomat (1862—1917). Han anställdes
1886 som konservator vid Bergens museum och
blev dess dir. 1901. Om muséets organisation
inlade han betydande förtjänster, genomdrev dess
tillbyggnad och vidgade dess folkupplysande
verksamhet genom populära föredrag. Han skaffade
medel till och upprättade i Bergen 1891 Norges
första biologiska station. På B:s initiativ
övertog Bergens museum den populärvetenskapliga
tidskriften Naturen, som han redigerade från 1886.
Han var stortingsman 1895—97, vald som
arbetarrepresentant, samt 1903—06 och tillhörde då
1903 oppositionen mot ministären Blehr. 1905
var han led. av stortingets ”specialkommitté” för
konsulatsakens genomförande. B. var sept. 1907
—mars 1908 arbetsminister i Lövlands ministär,
blev 1910 minister i Stockholm och 1916 i Rom.
— Bland B:s skrifter märkas flera avh. i
växt-fysiologi och mykologi.
Brundin, Per Axel, Gunnar, präst,
missions-historiker (f. 1872 W12), prästvigdes 1896, var
sj ömanspastor i London 1905—u, blev
missions-direktor i Svenska kyrkans missionsstyrelse 1914
och domprost i Växjö 1927 (till 1943). Vid sidan
av sin stora praktiska insats i den svenska
missionens tjänst har B. författat en mängd arbeten
av missionsteoretiskt och missionshistoriskt
innehåll, ss. ”Under Söderns sol” (1921), ”En
missionerande kyrka” (1924), ”Ernst Heuman”
(1926), ”Ett evangeliskt-lutherskt samarbete”
(1934) och ”1 hjärtat av Kina” (1945).
Brundi’sium el. B r u n d ü s i u m, lat. namn
på Brindisi (se d. o.).
Brune [bryn], Guillaume Anne Marie,
fransk marskalk (1763—1815). Han slöt sig
hänförd till revolutionen, blev politisk journalist och
en av kordelierklubbens stiftare samt 1792
civilkommissarie i Belgien. 1793 kämpade han mot
insurgenterna i Vendée, blev s. å. brigadgeneral,
deltog i slaget vid Rivoli och blev
divisionsgeneral 1797. 1798 proklamerade han i Schweiz
Helvetiska republiken.
B. var personligen
överdådigt tapper,
därtill som fältherre mild
mot den civila
befolkningen, och upprätthöll
sträng manstukt bland
sina trupper. 1799
tvang han engelsmän
och ryssar att
utrymma Holland. Sedan han
deltagit i
undertryckandet av
Vendéeupp-roret, blev han 1800
överbefälhavare för
armén i Italien och
vann där en del smärre framgångar mot
österrikarna. Han var ambassadör i Konstantinopel
1802—05, blev 1804 marskalk och 1807
befälhavare över trupperna i svenska Pommern. S. å.
slöt han med Toll en kapitulation, enligt vilken
även Rügen utrymdes men svenska trupperna
där ostörda fingo återföras till Sverige. Gustav
IV Adolf hade vid ett möte s. å. sökt förmå B.
att sluta sig till bourbonerna. Fastän B.
vägrade, var Napoleons misstroende väckt, och B.
försattes ur tjänstgöring. 1814 erbjöd han
förgäves sina tjänster åt bourbonerna. Han
övergick under de 100 dagarna till Napoleon, blev
då pär och överbefälhavare i Toulon,
underkastade sig efter Napoleons fall Ludvig XVIII men
blev s. å. på resa till Paris i Avignon mördad
av fanatiska roj alister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
