Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunkol - Brunkolstjära - Brunkow (Brunke), Johan - Brunkrut - Brunkulla - Brunkål - Brunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Brunkol—Brunn
10
Brunkolsbrott i Söby, Jylland.
Brunkol, en fossil, brun kolart, som i
egenskaper står ungefär mellan stenkol och torv;
stundom äro b. täta och fasta, stundom luckra
och jordartade. De äro lätt antändbara och
brinna med sotande låga. B. äro till största delen
autoktont bildade, och stundom kan man i brotten
se stubbar av de stora barrträd, som väsentligen
lämnat materialet. B. förekommer särsk. i n.
Tyskland samt i Böhmen, Österrike och
Nordamerika. I de nordiska länderna förekommer b.
endast i Danmark, där man sedan 1942 brutit
årl. c:a 2 mill. ton. Lagren äro i allmänhet blott
några meter mäktiga och brytas oftast i dagbrott.
B. användas som bostadsbränsle i stor
utsträckning, vanl. sammanpressade till briketter.
Brunkolstjära, en brunaktig, mycket
illaluktande, tjockflytande tjära av låg spec. vikt. B.
bildas vid torrdestillering av brunkol, varvid
brunkolskoks fås som biprodukt.
Brunkols-koksen nyttjas föga till följd av sin pulverformiga
beskaffenhet. Ur b. utvinnas framför allt paraffin
och brännoljor.
Brunkow (Brunke), Johan, drots (d.
1318). Han tillhörde en urspr. tysk adelssläkt,
som på 1280-talet uppträdde i Sverige. B. steg
högt i ynnest och inflytande hos konung Birger
Magnusson. 1314 var han riddare och medl. av
rådet samt drots. Det må lämnas därhän, huruvida
B. verkligen, ss. de ingalunda oväldiga
krönikorna uppge, var upphovsman till det ryktbara
”Nyköpings gästabud”. Säkert är, att B. var en av
konungens trognaste och verksammaste vänner i
nöden. Under försöket att från Gotland
undsätta Stegeborg togs B. till fånga. Av sina fiender
dömdes han till döden och lär ha avrättats 1318,
enl. uppgift på åsen Brunkeberg n. om Stockholm.
Brunkrut, kallades efter sin färg en avart av
svartkrutet, vars kol är framställt av vid låg
temperatur förkolad halm. B. nyttjades från
1880-talet men utträngdes snart av de kemiska kruten.
Brunkulla, Nigrite’lla ni’gra, en orkidé med
smala blad och tätt, rundat ax av små svartröda
blommor. Förekommer i Sverige på ängsmark
i Jämtland och närliggande landskap.
Brunkål, maträtt, bestående av
vitkål, som skäres i strimlor
och lägges i gryta tills, m.
fett fläsk, socker el. sirap och
ev. något ättika. Sedan spad,
helst från svinsylta, påfyllts,
kokas kålen, tills den är mör och
brun.
Brunn. 1) Ett för uppsamling
av grundvatten nedsänkt rör el.
schakt. Rörbrunnar el.
”borrbrunnar” äro lämpligast för större
djup el. där grunden består av
grovt grus, schaktbrunnar
för finare sand el. uppsamling av
större vattenmängder. B. kan ha
täta el. perforerade väggar, i förra
fallet inströmmar vattnet endast
från bottnen, i det senare även
från sidorna. Större b.
sammanfogas av murverk el. järnringar, som
sänkas genom belastning och
muddring. Inom bebyggda
områden är grunden ofta förorenad,
varför rent vatten kan erhållas
endast från större djup genom rörbrunnar. B:s
vattenmängd beror av dess storlek, av vattenytans
sänkning samt det vattenförande lagrets
beskaffenhet. Mest givande äro b. i grovt grus el.
för-klyftat kalkberg. Brunnsborrning i lösa jordlager
utföres vanl. genom att neddriva järnrör i de
vattenförande lagren. I lösa bergarter kunna
brunnar utföras genom stötborr och vattenspolning. I
hårda bergarter användes ofta, särsk. vid större
djup, diamantborrning. För vattenuppfordring an-
Brunkulla.
Brunnsborrning med 500 mm järnrör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
