Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunnsdrickning - Brunnsorter - Brunnssvängel - Brunnsviken - Brunnsviks folkhögskola - Bruno (ärkebiskop) - Bruno (helgon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Brunnsorter—Bruno
16
Först på 1800-talet fick man genom
Berze-lius, Liebig m. fl. en säkrare kunskap om
hälsokällornas mineraliska beståndsdelar. De
brunnsorter, som nu besökas, äro till sin beskaffenhet
noga utforskade, och deras terapeutiska verkan
väl utprovad. Det finnes kalla och varma källor,
och de kunna efter sina kemiska och andra
egenskaper uppdelas i sådana, som utöva sin verkan
huvudsaki. genom sin halt av kolsyra, kalcium,
koksalt, järn, glaubersalt, bittervatten, arsenik,
svavel, jod o. s. v. el. genom sin radioaktivitet.
I vår tid tillmätas de olika källornas
farmako-dynamiska verkningar mindre betydelse. Man ser
det främsta värdet av b. däri, att den medför
en tids vila och regim under sakkunnig ledning.
Brunnsorter, egentligen orter el. platser, där
man ”drack brunn”, d. v. s. drack vatten ur en
naturlig mineralkälla. Allteftersom orten växte
till, började flerstädes även andra medel än
vat-tendrickning att där användas, framför allt bad
av varjehanda slag, massage och sjukgymnastik
samt under senare tider samtliga den fysikaliska
terapiens behandlingsformer.
Brunnssvängel, hävinrättning för upphämtning
av vatten ur brunnar. Den kompletta
anordningen består av en i jorden nedgrävd påle, i vars
övre del är fastgjord en hävstång, i ena ändan
försedd med en rörligt hängande, lång stake,
med vars hjälp ett vattenämbar nedsänkes och
lyftes upp ur brunnen. B. har förekommit i
äldre tider överallt i Sverige.
Brunnsviken, i) Norra B. Sjö på gränsen
mellan Stockholm och Solna; i,e km2. Sedan
1865 står den genom Ålkistan i förbindelse med
Lilla Värtan; dess forna utlopp till Saltsjön gick
genom Nybroviken. På v. stranden utbreder sig
Hagaparken, på ö. den s. k. Vetenskapsstaden.
— 2) Stadsdel på n. Djurgården i Stockholm;
3,126 inv. (1949).
Brunnsviks folkhögskola i s. v. Dalarne,
Ludvika landskommun, Kopparbergs län,
grundlädes 1906 på initiativ av författaren K.-E. Forss-
Brunnssvängel. SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
Brunnsviks folkhögskola.
lund, konstnären G. Ankarcrona och finländaren
fil. mag. Uno Stadius, vilken var skolans
föreståndare 1906—07. Då skolans ansökningar om
understöd från staten och Ludvika kommun
av-slogos, uppträdde arbetarnas fackföreningar och
arbetarkommuner jämte enskilda personer med
pekuniärt understöd. Härigenom förvandlades
skolan från en praktisk bygdeskola till en
teoretisk bildningsanstalt med undervisning i sociala
och politiska ämnen, varigenom den blev en
mycket eftersökt bildningsanstalt för arbetarungdom
från hela landets industriplatser. Från 1911
erhöll skolan anslag från stat och landsting samt
från 1920 även från Ludvika kommun. Skolans
huvudkurs pågår under vintern och mottar såväl
manliga som kvinnliga elever. Under
sommarmånaderna hållas olika kortare kurser, särsk.
ut-bildningskurser för studiecirkelledare. Ledningen
av B. övertogs från andra året av K.-E.
Forss-lund, från 1912 av T. Fogelqvist. Senare
föreståndare ha varit S. Gunnäs, R. Sandler och Y. Hugo
samt är sedan 1932 Alf Ahlberg. — Vid
Brunnsvik finns sedan 1920 jämväl en
fackför-en i ng s s k o 1 a, upprättad av
Landsorganisationen och avsedd för medlemmar i fackföreningar,
som vilja förvärva en grundligare kännedom om
arbetarfackföreningarnas uppgift och sociala
betydelse. Undervisningen pågår i en kurs på 12
veckor, förlagd till sommarmånaderna. Skolan
har egna byggnader men gemensam föreståndare
med folkhögskolan.
Bruno, ärkebiskop av Köln, katolskt helgon
(925—965), yngste son till konung Henrik I.
Uppfostrad för det andliga ståndet vid domskolan
i Utrecht, kallades B. 939 till sin broder Otto
den stores hov, blev 940 kansler och 953
ärkebiskop av Köln. — B. hade vidsträckta
förbindelser med sin tids lärde och med representanter
för det asketiska fromhetsidealet, särskilt de
iro-skotska munkarna. Han utförde ett betydelsefullt
arbete för det nationella konungadömets och den
tyska kyrkans stärkande.
Bruno, kartusianordens stiftare, katolskt
helgon (omkr. 1030—1101). Född i Köln och av
adlig börd, studerade B. i Reims, blev
kanoni-kus i Köln, var rektor vid domskolan i Reims
1057—76 och blev 1075 ärkestiftet Reims’
kansler. B. ivrade mot simoni och var anhängare av
Clunyrörelsen i dess strängaste form. I en vild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
