Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödtillverkning - Bröger, Karl - Brögger, 1. Waldemar Christofer - Brögger, 2. Kristian Fredrik - Brögger, 3. Anton Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Bröger—Brögger
68
enklas, enär gastillförseln till de olika
gasram-perna under och vid sidan av ugnsrummet är så
noga reglerbar, att önskad temp.-fördelning
alltid kan erhållas. Samma sak gäller kanske i
ännu högre grad de elektriskt
uppvärmda ugnarna, vilka synas mer och mer uttränga
alla andra typer. Större bakugnar utrustas med
luftspjäll för reglering av ev. önskad
luftväxling i ugnsrummet samt med anordningar för
inblåsning av ånga (”kvalm”), varav
benämningen ångbageri. Medelst denna ånginblåsning
kan man påverka brödets hävning i ugnen samt
brödskorpans utseende och färg. Bakugnar för
hushållsbruk kombineras i regel med köksspisen.
Vid gasspisar användas härvid antingen ugnar av
öppen typ, d. v. s. sådana, vid vilka
förbränningsgaserna genomströmma själva ugnsrummet, el.
muffelugnar, där ugnsrummet är slutet.
Under senare tid har man börjat sammanbygga
gasspisar med elektriska bakugnar, vilken
anordning erbjuder den fördelen, att ugnen även kan
användas som värmeskåp.
Bland naturfolken är brödbakning, även
hos jordbrukarna, en sällsynthet. Afrikas negrer
äro gamla jordbrukare och förstå att göra mjöl
men bereda därav endast gröt o. dyl. Av stort
intresse äro vissa av de metoder, som primitiva
folk använda vid brödberedning. Kaliforniens
indianer, som äro växtinsamlare och ej jordbrukare,
känna dock konsten att göra mjöl och bröd.
Degen beredes av ekollon- el. kanstanjemjöl och
bakas i gropar el. korgar med hjälp av heta
stenar. Ett slags tunna käx rostas på solheta
hällar. De jordbrukande puebloindianerna i Arizona
och New Mexico baka på heta stenar, stundom
även i enkla ugnar av sten och ler, vari degen
inlägges, sedan glöden krafsats ut. — Litt.: Åke
Campbell, ”Det svenska brödet” (1950).
Bröger, Karl, tysk författare (1886—1944),
en av de ledande tyska arbetardiktarna efter 1 :a
världskriget. Med sina dikter från kriget,
”Ka-merad, als wir marschiert” (1916) och ännu mer
”Soldaten der Erde” (1918), väckte han
uppmärksamhet; han besjöng de kämpandes
kamratskap och utopien om människornas
broderskap, vilket också är huvudtemat i dikterna ”Die
Flamme” (1920). Romanen ”Der Held im
Schat-ten” (1920) är självbiografisk. Dramat ”Tod an
der Wolga” (1923) är en veklagan över ett folk,
som dör av hunger. ”Bunker 17” (1929; sv.
övers, s. å.), byggd på hans personliga
erfarenheter från 1 :a världskriget, är en av hans
starkaste böcker. Han blev senare nationalistiskt
inställd, vilket kommer fram i ett par historiska
romaner (”Guldenschuh”, 1934, ”Nürnberg”, 1935).
Brögger. 1) Waldemar Christofer B.,
norsk geolog (1851—1940). Han blev 1878
uni-versitetsstipendiat i Oslo samt utnämndes 1881
till prof, i mineralogi och geologi vid Stockholms
högskola och 1890 vid univ. i Oslo. B:s arbeten
omfatta snart sagt alla grenar av Norges geologi
och mineralogi. B:s första skrift behandlade
Kristianiafjordens molluskfauna. Senare övergick
han till Norges glacialgeologi och kvartära
havs-fauna i det stora verket ”Om de senglaciale og
postglaciale nivåforandringer i Krsitianiafeltet”
(1900—01) och i ”Strandlinjens beliggenhed
under stenalderen i det sydvestlige Norge” (1905).
Norges kambro-siluriska bildningar och deras
fossil behandlade han 1875—96 i en serie av
handlingar, av vilka åtskilliga ha betydelse vi<^a
över Skandinaviens gränser. Hans huvudsaki. ar {+-+}
betsområde är dock mineralogien och
petrogra-fien. På sina utrikes studieresor hade han gjort
sig förtrogen med de moderna
undersökningsmetoderna, och nu
tillämpade han dessa på
Norges mineral och
bergarter. Hans
huvudarbeten äro ”Die
Mineralen der
Syenit-pegmatitgänge der
südnorwegischen
Augit- und
Nephelin-syenite” (1890) och
”Die Eruptivgesteine
des
Kristianiagebie-tes”, en serie
avhandlingar, av vilka den
första trycktes 1894,
den sista 1933. B:s
gärning som lärare vid Stockholms högskola hade
mycket stor betydelse för de mineralogiska och
geologiska studierna i Sverige; han skapade där
med okuvlig energi en utmärkt institution. För
Norges vetenskapliga liv i allmänhet hade B.
också den största betydelse; det var han, som
1896 tog initiativet till stiftandet av Norges
största vetenskapliga fond, ”Nansenfondet”. Han har
varit rektor för univ. i Oslo och var 1906—09
medl. av stortinget.
2) Kristian Fredrik B., jurist (1878—
1949), jur. kand. 1902 och höjesterettsadvokat
1910. B. har tillhört de kommittéer, vilkas arbete
ledde till upprättandet av Den Norske stats
fiskeri-bank och Norges kommunalbank. Han har bl. a.
utgivit ”Kreditlivets utvikling og nutidens
forret-ningsbanker” (2 bd, 1926—28),
”Aktiespekula-sjon, börs- og samfundsliv i Rom for 2000 år
siden” (1930) och ”Loven i praksis” (1934) samt
”Gullfeber. En advokats optegnelser fra siste
jobbetid” (1932).
3) Anton Wilhelm B., son till B.i),
arkeolog (f. 1884), fil. dr i Oslo 1909, konservator
vid Stavanger museum 1909—13, anställd vid
univ:s oldsaksamling i Oslo 1913—15, sedan 1915
dess föreståndare och prof, i arkeologi. B:s
tidigare författarskap behandlar Norges stenålder i
bl. a. ”öxer av Nöstvet-typen” (1905), ”Studier
over Norges stenålder” (1906), ”Den arktiske
stenålder i Norge” (gradualavh., 1909). B:s
senare vetenskapliga insats och författarskap har
däremot inriktats på forskningar över det
förhistoriska slutskedet. I den stora publikationen
”Ose-bergfundet” har han skrivit viktiga kapitel. Vidare
kunna nämnas ”Ertog og öre” (1921) och ”Det
norske folk i oldtiden” (1925) samt arbeten om
vikingatidens problem. Under tyska ockupationen
satt B. på gr. av sin nationella hållning länge
i koncentrationslägret Grini.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
