Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Bröllop
72
Brudpar från Filippinerna.
anländer med en skrivelse, som ofta gömmes som
giftermålsbevis, för att hämta bruden. Denna
stiger i en av fyra man buren bärstol, täckt
med röda broderier. Vid ljudet av smällare
avtågar processionen. Vid ankomsten mottages den
med smällare och musik, bärstolen föres in i ett
mottagningsrum, bruden hjälpes ut av tärnor
och ledes till brudgemaket och sätter sig
där bredvid brudgummen på sängkanten.
Därifrån går paret till högtidsrummet, där de göra
bugningar för gudarna, brudgummens
förfäders-tavlor och för varandra. De dricka varandra
sedan till i olika omgångar i vin. Brudgummen
lyfter nu brudslöjan och ledsagar bruden till
gemaket, där hon avlägger den yttre brudkappan.
Därpå följer ett gästabud, där gästerna skämta
med bruden och skoningslöst kritisera henne.
Tredje dagen efter b. avlägga de nygifta besök i
brudens hem och buga sig för brudens
förfäders-tavlor.
I Japan äro bröllopssederna i stor
utsträckning lån från Kina. Avvikande äro klädselsederna.
Bruden lämnar sitt hem helt klädd i vitt
(sorgfärg): hon är död för sin förra familj. Vid
ankomsten till sitt nya hem ikläder hon sig en
dräkt, skänkt av brudgummen, för att sedan
under aftonens lopp göra ännu ett ombyte.
I Skandinavien voro under hednatiden
formerna för b:s firande noga bestämda av lag
och sedvänja. Tiden för b. utsattes vid
trolovningen el. fästemålet. B. firades i allmänhet i brudens
hem. Sedan brudgummen i vittnens närvaro erlagt
den vid trolovningen fastställda brudköpssumman,
gav giftomannen de tu tillsammans genom att
lägga brudens hand i brudgummens (giftermål). Den
högtidliga akten kallades vanligen ”handfästning”
på grund av den åtföljande seden, att, när paret
givits samman, först fadern lade sin högra hand
över deras, sedan alla de närvarande. Efter denna
ceremoni vidtog gästabudet. I allas närvaro
besteg paret den äkta sängen. Man hade så ett
genom vittnen giltigt intyg om äktenskapets
ingående.
Efter kristendomens införande förändrades
åtskilligt av förut gällande sedvänjor, och nya
former tillkommo. I landskapslagarna, som
återspegla föreningen av gammalt och nytt,
förekomma föreskrifter om b. Fästningen
(trolovningen) och bilägret (samliggandet) i vittnens åsyn
voro de två viktigaste äktenskapsstiftande
faktorerna. B. höllos (hos bönderna) på någon av
årets tre därför bestämda ”mungotstider”.
Flickan ansågs i regel giftasvuxen vid 15 års ålder.
Trolovningstiden räckte högst ett år.
Brudgummens närmaste släkting anhöll om giftasord åt
honom av brudens giftoman, och denne
fullbordade enligt svensk lag bröllopet med följande
formulär: ”Jag gifter dig till heder och husfru,
till halv säng, till lås och nycklar och till var
tredje penning 1 ägen och äga fån i lösören”.
Under bröllopskalaset föreslog värden skålar. B.
avslöts med ”vapendrickningen”, då gästerna till
avresan fingo igen sina vapen, som värden haft
gömda. — Ända till senaste tider ha många av
dessa medeltida bröllopsseder bevarats hos
allmogen. I den kristna kyrkan utbildades småningom
bruket att hålla s. k. brudmässa. Först 1215
antogs stadgan om lysning före b., och kyrklig
vigsel blev ej obligatorisk förrän efter
Triden-tinska mötet. Katolska kyrkan sökte samtidigt
kasta en slöja över könsförhållandet, prisade det
ogifta ståndet som det högre och betonade
kyskheten (brudens krona, en av mariabilderna buren
symbol på jungfrulighet, brudslöjan,
Tobiaslöf-tet).
Med reformationen undergingo bröllopssederna
en ny förändring. Luther menade, att äktenskapet
var en Gudi behaglig gärning, och avskaffade
därför i den kyrkliga handlingen vad som kunde
tolkas som ett erkännande av det ogifta ståndets
företräde och högre kyskhet. Man skulle odelat
fröjda sig åt den stundande föreningen mellan
mannen och kvinnan. Men även detta ledde till
överdrifter. Så uppkommo t. ex. på 1600-taIet de
oanständiga bröllopsvisorna. Sedan 1600-talets
börj an förlädes de väsentligaste ceremonierna inom
kyrkans murar, medan festskicket i det hela
förblev oförändrat. Från mitten av 1700-talet
undergick bröllopsfirandet väsentliga förändringar, det
offentliga bilägret, som bibehållits även inom de
högre klasserna, ersattes av skriftliga
äktenskaps-kontrakt, och man övergick till större enkelhet,
och denna utveckling har sedan fortskridit. ■—
Som minnesfester firas särsk. vissa årsdagar
av b., silverbröllop vid 25, g u 1 d b r ö
1-1 o p vid 50, diamantbröllop vid 60 och
järnbröllop vid 70 år. — Se vidare Vigsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
