Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buddha (den upplyste) - Buddha (stiftaren av buddismen) - Buddhaghosa - Buddism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Buddha—Buddism
94
Buddha, ”den väckte”, ”den upplyste”, d. v.
s. den, för vilken sanningens ljus uppgått, som
appellativ beteckning på envar, som på intuitiv
väg når fram till kunskap om den absoluta
sanningen om tillvaron. Sär sk. brukas denna
benämning om buddismens stiftare; se nästa artikel.
Buddha, stiftaren av buddismen (sannolikt
omkr. 560—omkr. 477 f. Kr.). Han levde och
verkade i n. ö. Främre Indien. Absolut historiska
upplysningar om B. finnas överhuvud taget icke,
endast legendariska berättelser, som i många fall
visa påverkan av indisk mytologi. Det
huvudsakliga innehållet av dessa är ungefär följande. B.
tillhörde den högadliga Säkyasläkten, hans fader
hette Suddhodana och härskade över ett litet
område vid foten av Himalaja i Nepal. Det
berättas, att B. i en vit elefants skepnad nedsteg
från Tu§itahimmelen i sin moder Mäyäs sköte
och att han föddes i Lumbimlunden nära
Kapila-vastu. Sju dagar efter sonens födelse dog modern.
Den nyfödde erhöll namnet Siddhärtha,
och en av de vid namngivningen närvarande
astrologerna förutsade, att barnet skulle bli
antingen en cakravartin, en världshärskare, el. en
buddha, stiftaren av en universell religion — detta
dock först sedan han skådat ”de fyra tecknen”,
en åldring, en sjukling, ett lik och en tiggarmunk.
Under sina utfärder i slottsparken fick han
genom gudarnas tillskyndelse se dessa fyra
skepnader och fattades, när han fick höra, att
sjukdom, ålderdom och död voro mänsklighetens
gemensamma lott och att endast den
världsförsa-kande munken kunde vinna förlossning härifrån,
av häftig vedervilja för det världsliga livet. Han
beslöt nu att fly från hus och hem. Hans unga
hustru hade nyss fött honom en son, Rähula,
men icke heller detta återhöll honom; utan att
väcka de sovande kära betraktade han dem tyst
och begav sig därpå ut ur palatset. Han skall
då ha varit 29 år gammal.
Siddhärtha, som nu levde en tiggarmunks liv,
begav sig först till konung Bimbisära i
Magadha-rikets huvudstad, Räjagriha. Denne sökte först
förmå honom att avstå från sitt beslut, men då
han fann honom ståndaktig, prisade han honom
som en blivande buddha och utbad sig hans
besök, då han vunnit den fullkomliga visheten.
Siddhärtha lovade detta och begav sig till skogen
vid Uruvelä, där han underkastade sig allehanda
späkningar. Då han efter sex år icke nått den
fullständiga upplysningen, övergav han
späk-ningarna och började åter äta. Siddhärtha
satte sig nu under ett fikonträd vid
Neran-jaräs strand, och här nådde han efter sju
veckors meditation slutligen den fullkomliga
visheten. Under en natt blev han medveten om
sina föregående existensformer, under den nästa
gavs honom det himmelska (allseende) ögat,
under den tredje kom han till klarhet om
orsakskedjan. Han var nu vorden en buddha, en ny
länk i den långa kedjan av dem, som predikat
den enda sanna och universella religionen för
världen. B. ställde nu sina steg mot Benares,
i vars närhet fem eremiter befunno sig. För
dem höll B. sin berömda predikan om
medelvägen och de fyra sanningarna, vilket hade till
resultat, att de antogo hans lära; därmed var
början gjord till det nya religiösa samfundets
tillkomst. Den nya munkorden vann snart en
mängd mer el. mindre framstående anhängare,
bland vilka må nämnas två av B:s kusiner:
Änanda, hans älsklingslärjunge, buddismens
Johannes, och Devadatta, dess Judas. Den senare
säges upprepade gånger ha traktat efter
mästarens liv och ha förmått en mängd munkar till
avfall. Även konung Bimbisära och sin egen
fader säges B. ha övertygat om sanningen av
sin lära. Sin son Rähula lät han redan tidigt
viga till munk. Småningom genomfördes en
fullständig organisation inom samfundet, som kom
att bestå av munkar och lekmän, av vilka de
senare avgåvo vissa löften.
År efter år vandrade B. omkring och vann
anhängare bland höga och låga. Män och kvinnor
tävlade om att tjäna mästaren. När B. var 80
år gammal, insjuknade han, sedan han hos en
smed ätit fett fläsk. Han ställde då sina steg
mot Kusinagara, som skall ha legat ej långt
ö. om Kapilavastu. Undej ett blommande
säla-träd i dess närhet redde Änanda åt B. ett läger,
och här ingick han i nirvana. B. begrovs under
furstliga hedersbetygelser. Hans brända ben
fördelades mellan grannfurstarna, som bevistade
lik-begängelsen, och man har återfunnit reliker av
B., som påstås vara autentiska (sålunda
påträffades 1898 vid utgrävningar i en stüpa, relikkulle,
vid Piprawa i Tarai v. om Nepal ett kärl med
en inskrift, som gav vid handen, att det skulle
innehålla reliker av B.).
Buddhagho^a [-å’Ja], buddistisk författare;
levde på 400-talet e. Kr. Enligt traditionen skrev
han på Ceylon ”Visuddhimagga” (”renhetens
väg”), en utomordentligt värdefull systematisk
framställning av hela den buddistiska läran. B.
har utövat stort inflytande på den sydliga
buddismen. B:s verk äro under utgivning av Pali
Text Society.
Buddi’sm, religion och munkorden, som
uppstod i ö. delen av Främre Indien under 500-talet
f. Kr., stiftad av Buddha (se d. o.). Enligt b:s
egen teori är läran endast en upprepning och
förnyelse av den universalistiska frälsningslära,
som under millioner år förut predikats av en
mängd buddhas. Att detta är en myt är klart;
men å andra sidan måste b. ses i närmaste
sammanhang med de religiösa rörelser, som redan
långt före Buddhas uppträdande börjat göra sig
gällande inom bramanismen och som väsentligen
gingo ut på att förkasta den bramanska
offerreligionen och i stället finna vägen till
omintetgörande av karman, mänsklig aktivitet och dess
resultat, och därmed förlossningen från upprepad
död och återfödelse i kunskap om vissa
grundläggande och allmängiltiga sanningar.
För de bramanska kretsar, vilkas förkunnelse
är nedlagd i upanishaderna, utgjordes den högsta
kunskapen av förståelsen av identiteten mellan
brahman och ätman (se Bramanismen); för b.
åter synes det centrala vara att klart uppfatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
