Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bürger, Gottfried August - Bürgi, Joost - Bürglen - Bürkel, Heinrich - Bürklein, Friedrich - Byrnes, James - Byron, 1. John - Byron, 2. George Gordon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Bürgi—Byron
232
riska schvung ett slags otämd genialitet, som
tände och grep. Han gav i sin ”Münchhausen”
(1786) denna folkbok dess lyckliga form och
översatte dristigt Homeros och Shakespeares
”Macbeth”. B :s samlade skrifter äro utg. av
W. von Wurzbach 1902 (4 bd, hos Hesse). Biogr.
av Wurzbach (1900).
Bürgi, Joost, schweizisk matematiker (1552
—1632). Som mekaniker och urmakare kom han
tjll observatoriet i Kassel, där han förfärdigade
aistronomiska instrument och även kom i tillfälle
akt deltaga i beräkningarna. Hans största
matematiska förtjänst ligger i en viss räknemetod,
Vilken kan anses som en förelöpare till
logaritmerna.
’ Bü’rglen, by i schweiz. kant. Uri, ej långt
från Altorf. Enligt sagan Wilhelm Tells hemort.
1 Bü’rkel, Heinrich, tysk målare (1802—
69), verksam i München och Rom. Han tog
Holländska genremålare från 1600-talet till
förebilder och blev med sina motiv från Alpernas
Befolkning en mycket framstående representant
fiör sin tids folklivsskildring.
Bü’rklein [-läin], Friedrich, tysk
arkitekt (1813—72). Hans namn är förbundet med
konung Maximilians av Bayern försök att skapa
en ny byggnadsstil (den omstridda s. k.
maximilianstilen). B. blev konungens specielle
bygg-konstnär.
Byrnes [bänz], James Francis, amerikansk
politiker (f. 1879). Efter studier på fritid tog
han juridisk examen. Med stöd av en tidning,
som han köpt för
sparade och lånade
pengar, gjorde han politisk
karriär i demokratiska
partiet och var 1911
—25 medl. av
representanthuset. 1932 kom
han åter till
kongressen som senator och
blev en av president
Roosevelts närmaste
medarbeare. 1941 blev
han led. av högsta
domstolen. Följ, år
lämnade han denna
post för att utföra
stora organisatoriska uppgifter. Han ledde
forst en byrå för ekonomisk stabilisering och
var maj 1943—april 1945 chef för
krigsmobili-seringsbyrån. Efter Trumans tillträde som
president blev han i juli 1945 utrikesminister. Som
<jådan detog han i segermakternas många
efter-krigskonferenser och bidrog mycket till att
utforma en fastare amerikansk utrikespolitik. Han
avgick i jan. 1947 av ålders- och hälsoskäl. B.
utgav i okt. s. å. ”Speaking frankly” (sv. övers.
”Rakt på sak”, 1948), vari han tog skarpt
ställning mot den sovjetryska politiken.
Byron [bäTaran]. 1) John B., engelsk
sjöfarare (1723—86). Han deltog vid unga år i en
världsomsegling, varunder han 1741 led
skeppsbrott i s. Chile. En ny resa jorden runt 1764—66
.skildrade han i ”Journal of a voyage round the
world” (1767; sv. övers. 1772). Under
nordamerikanska frihetskriget kämpade B. (viceamiral
1778) i Västindien mot fransmännen.
2) George Gordon B., den föreg:s
sonson (skrev sig, sedan han ärvt sin svärmoder,
Lady Noel, under sina tre sista år Noel-B.),
6:e baron B. of Rochdale, engelsk skald (1788—
1824). Såväl på fädernet som på mödernet ärvde
B. ett häftigt och lidelsefullt lynne. Modern än
överhopade sonen med lidelsefulla smekningar, än
överföll honom med okvädingsord och
handgripligheter och t. o. m. hånade honom för hans lyte,
ett slags klumpfot, som förorsakade en svag
halt-ning. Så grundlädes tidigt hos B. den skepticism
och det människoförakt, som känneteckna hans
diktning. Efter en avliden frände blev han 1798
pär av England och ägare av godset Newstead
Abbey, något som gav näring åt hans tidigt
utvecklade bördsstolthet. Från skolan kom B. till
univ. i Cambridge, där han stannade i 2 år utan
att taga någon examen. Under studenttiden utgav
han den vemodiga, osjälvständiga diktsamlingen
”Hours of idleness” (1807). En hånfull kritik
av den i Edinburgh Review besvarade B. 1809
med den ettriga satiren ”English bards and
Scotch reviewers”. S. å. tog han sitt inträde i
överhuset, varefter han i juli anträdde en 2-årig
resa till Portugal, Spanien, Malta, Turkiet,
Grekland och Mindre Asien. Hemkommen utgav han
(1812) de två första sångerna av ”Childe
Harold”, ett slags poetisk resedagbok, som väckte
en storm av förtjusning. ”Jag vaknade en morgon
och fann mig berömd”, yttrade B. själv. Under
masken av den unge, romantiskt tungsinte junker
Harold skildrade han med åskådlighet, kraft och
kvickhet scener från främmande land. Han blev
säsongens lejon, och hans anseende befästes och
ökades genom dikterna ”The giaour” (1813),
”The bride of Abydos” (s. å.), ”The corsair”
(1814) och ”Lara” (s. å.), vilka hade till förebild
Walter Scotts berättande dikter. Man
identifierade den sköne och stolte skalden med hans
demoniska hjältar, och societetens damer
om-svärmade honom. Bekant är hans förhållande till
Lady Caroline Lamb, som, sedan han brutit med
henne, utgöt sin bitterhet i romanen ”Glenarvon”.
I början av 1816 utkommo de poetiska
berättelserna ”The siege of Corinth” och ”Parisina”.
På höjden av popularitet gifte sig B. 1815 med
Anna Isabella Milbanke, en rik arvtagerska.
Oförenlighet i lynnen och åsikter bildade snart
emellan dem ett svalg, som vidgades genom hans
förstörda ekonomi och hennes svartsjuka. Kort
efter en dotters födelse (1816) övergav hon sin
man, och några månader därefter ägde formlig
skilsmässa rum. Snart spred sig ryktet, att ett
onaturligt förhållande mellan B. och hans
halvsyster, mrs Augusta Leigh, vållat den
äktenskapliga brytningen. I tryck utslungades
beskyllningen 1869 av Harriet Beecher Stowe, som
inspirerats av Lady Byron, och 1905 vidhölls den
av B :s dotterson, Lord Lovelace, i ”Astarte”.
Med ens blev han ett föremål för allmän avsky.
Den engelska ortodoxiens väktare, med skalden
Southey i spetsen, förkättrade honom som huvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
