Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caen - Caenolestes - Caere - Caernarvonshire, Carnarvonshire - Caerphilly - Caerularius, Michael - Caesalpinia - Caesalpinioideae - Caesar, Gaius Iulius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Caenolestes—Cæsar
320
Ruinerna av slottet i Caernarvon.
sans, den förra nu till stor del, den senare helt
förstörd. Rådhuset i barock är likaledes förstört.
Konstmuséet innehöll dyrbara tavlor av
italienska, franska och nederländska mästare. C:s univ.,
gr. 1432, förstördes; ett nytt univ. är under
uppförande. Hamnen hade före katastrofen mycket
livlig trafik. Industrien producerade främst
tyger, handskar, knypplade spetsar, cider och
calvados, stål m. m. Till lindrande av den svåra
bostadsnöden överlämnades 1947 100 trähus från
Sverige till C. 1951 funnos i C. över 400
bostadshus från Sverige och ett svenskt barnhem.
Caenole’stes, se Pungdjur.
Caere [kè- el. sè’-], en av det forna Etruriens
tolv förbundsstäder. Kom år 353 f. Kr. i
beroende av Rom. Vid nuv. Cerveteri ha anträffats
ytterst intressanta gravar från det gamla C.
Caernarvonshire [kanä^anfia],
Carnar-vonshire, grevskap i n. v. Wales, vid
Irländska sjön och genom Menaisundet skilt från
ön Anglesey; 1,473 km2, 119,000 inv. C. är ett
bergland, där Snowdon, Storbritanniens högsta
topp. s. om Skottland, når 1,085 m ö. h. Stora
granit- och skifferbrott. Blott Vs av arealen är
odlad; betydande boskapsskötsel, särsk. fåravel.
Huvudstad är Caernarvon (9,000 inv.) nära s.
v. mynningen av Menaisundet, omtyckt bad- och
turistort med bevarade medeltida stadsmurar och
ståtliga ruiner av ett slott från slutet av
1200-talet. Utanför staden finnas lämningar av det
romerska Segontium.
Caerphilly [kaafidi], stad i s. Wales, grevsk.
Glamorgan, 10 km n. n. v. om Cardiff. 32,000
inv. Stenkolsgruvor och järnbruk.
Caerulärius, M i c h a e 1, patriark i
Konstan-tinopel 1043—59 (d. 1059). Han var under
Kon-stantinos IX den ledande personligheten inom
bysantinskt både kyrkligt och politiskt liv och
åsyftade kyrkans fullständiga frigörelse från
beroende av statsmakten. Hans åtgärd att 1054
exkommunicera påven i Rom fullbordade
schismen mellan österlandets kyrka och västerlandets.
C. sökte nu i sin hand samla all världslig och
andlig makt inom den östromerska kristenheten,
men hans medhjälpare Isak Komnenos gjorde
sig själv till kejsare och förvisade 1058 C. till
ön Prokonnesos, där han avled.
Caesalpinia, växtsläkte av fam. b a 1 j v ä
x-t e r, avdeln. Caesalpinioideae. Dess arter äro i
varma länder inhemska träd el. lianer, med
dubbelt parbladiga blad och gula el. röda, i klasar
sittande blommor. Veden av flera arter nyttjas
som färgämne. De bästa bland dessa färgämnen
äro färnbock el. bresilja, veden av C.
echinata (från Brasilien), och sappan el.
brunholts, veden av C. Sappan (från
Ost-indien).
Caesalpinioideae, en avdelning av b a 1 j
växte r n a, med över 1,000 arter, mest buskar och
träd, med oftast parbladiga blad. C. tillhör nästan
uteslutande tropikerna. Som läkemedel nyttjas
Cassia (sennablad), Copaifera (kopaivabalsam)
m. fl. Genom ätliga frukter utmärka sig
Cera-tonia (johannisbröd), Tamarindus o. a., medan
färgämnen fås av Caesalpinia, Haematoxylon
(kampeschträ) o. a. Många arter av släktena
Amherstia, Poinciana m. fl. höra till de
berömdaste skönheterna i tropikernas trädgårdar.
Caesar [kè’- el. sè’-], Gaius I u 1 i u s,
romersk statsman, fältherre och skriftställare (100—
44 f. Kr.). C. tillhörde en gammal patricisk ätt,
som sades härstamma från Aeneas’ son Ascanius
(lulus) men som förut ej utövat starkare politiskt
inflytande. Hans fader var pretorn Gaius lulius C.
En äldre gren av släkten tillhörde det
aristokratiska partiet; den unge C. växte däremot upp i
demokratiska tänkesätt, stärkta genom personliga
förbindelser. Hans faster lulia var Marins’
maka; själv äktade han dennes dotter Cornelia
och undgick med nöd Sullas hämnd, då han
vägrade att på diktatorns bud skilja sig från henne.
Till det av Sulla återupprättade senatsherraväldet
blev C. sålunda en avgjord motståndare. Driven
av stark ärelystnad och känslan av egna lysande
gåvor, strävade han efter en framskjuten
ställning i staten utan att från början kunna hysa
någon klar föreställning om vart denna strävan
skulle leda honom. Utmärkande för C. som
personlighet äro den snabba, klara uppfattningen, det
säkra omdömet, en okuvlig viljestyrka, stark
självförtröstan och orädd beslutsamhet i svåra
lägen. I konsten att vinna och behärska
människor ådagalade han mästerskap. Fint bildad, var
C. en god talare och ägde livliga litterära
intressen; som historiker har han genom den
visserligen tendentiösa skildringen av sina fälttåg i
Gallien vunnit ett namn för alla tider. Denna
mångsidiga verksamhet hindrade likväl ej, att
han med liv och lust tog del i huvudstadens
nöjen, och man visste att om honom förtälja
otaliga kärleksäventyr.
Under sina tidigare år gj orde C. krigstj änst
i Asien. Som militärtribun verkade han år 70
för återställandet av folktribunernas av Sulla
kringskurna myndighet; kvestor i Spanien 68,
återupprättade han tre år senare som kurulisk
edil Marius’ segerstoder på Kapitolium, vann
folkets ynnest genom lysande spel och
byggnadsföretag men lade också därmed grunden till en
tryckande skuldbörda. Under denna tid slöt han
sig till den mera genom rikedom än
statsmanna-gåvor inflytelserike Mareus Crassus och arbetade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
