Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Camouflage - Campagna - Campagna, Girolamo - Campan, Jeanne Louise Henriette - Campana - Campanella, Tommaso - Campania - Campanile - Campanini, Barberina - Campanius, J. J. - Campanula - Campanulaceae - Campanularia - Campanulatus - Campardon, Émile - Campbell, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Campagna—Campbell
368
numera vanl. ordet maskering. — Ordet
camou-flage nyttjas även i bildlig betydelse.,
Campagna [kampa’nja], it., fält, slättland.
Om C. di R o m a se Romerska kampanj an,
om C. f e 1 i c e se Kampanien.
Campagna [kampa’nja], Girolamo,
italiensk bildhuggare (omkr. 1549—1626), var verksam
i sin födelsestad Verona samt i Padova, men
företrädesvis i Venedig, där hans utsökt modellerade
arbeten, mestadels figurgrupper i brons, altarverk,
gravmonument m. m., pryda flera av de
förnämsta kyrkorna samt Scuola di San Rocco (två
profetfigurer) och Palazzo della Zecca (en
kolossal atlant). B. var även verksam som
arkitekt.
Campan [käpä], Jeanne Louise
Henri e 11 e, f. Genest, fransk författarinna (1752
—1822). Hon var lektris vid Ludvig XV :s hov
och senare kammarfru hos Marie Antoinette.
Sedan 1804 var hon föreståndarinna för en berömd
läroanstalt för unga flickor. Hennes memoarer
om Marie Antoinette (1823) och brev till
drottning Hortense (1835) äro rika på historiska
anekdoter.
Campa’na, stad i Argentina, vid en av Paranås
mynningsarmar; 70 km n. v. om Buenos Aires’
centrum; omkr. 23,000 inv. Viktig hamn med
export av spannmål och fruset kött;
oljeraffinaderi.
Campane’lla, T o m m a s o, italiensk
renässansfilosof (1568—1639). Han ingick vid 14 års
ålder i dominikanorden, förvärvade omfattande
lärdom, särsk. i den antika filosofien, och
påverkades av Telesios åsikter. Han ådrog sig
misstankar för att bruka magi och blev slutligen av
spanska regeringen anklagad för delaktighet i en
politisk sammansvärj
-ning. Under 27 år
släpades han från det
ena fängelset till det
andra. Under de
förfärliga lidanden, som
han måste utstå,
diktade han frihetsdikter,
som han sedan
återgav ur minnet.
Slutligen utverkade påven
Urban VIII, att C.
överlämnades till
inkvisitionsdomstolen i
Rom, och efter
ytterligare tre
fängelse
år under mild behandling frigavs han 1629. Då
spanjorerna åter sökte få honom i sitt våld,
flydde han till Frankrike.
C:s filosofi är en egendomlig blandning av
skarpsinnig lärdom, fantastisk naturförklaring
och originella tankar, som förebåda den nya
tiden men ännu ej kommit till klarhet. Särsk.
betydelsefull är den kunskapsteoretiska vändning
han ger tänkandet. All kunskaps grund är för
honom sinnesförnimmelserna. Med våra
förnimmelser komma vi ej åt annat än våra egna inre
tillstånd. Men världen är ett enda helt, och
människan är en värld i smått. Från sig själv kan
hon därför sluta till den övriga verkligheten.
Som Augustinus före och Cartesius efter honom
utgick han från vissheten av att ”jag är” (satsen:
cognoscere est esse, att veta är att vara till). All
verklighet är enligt C:s åsikt av samma art,
uppenbarelser av Gud, och allt är därför
levande; även naturtingen äga känsla och vilja.
Liksom så många i samtiden drömde C. om de
sam-hällsreformer, som genom användning av det
nya vetandet skulle lyckliggöra mänskligheten. C.
ville förbereda en världsstat och framhöll det
som den spanska monarkiens historiska uppgift
att föra alla de kristna folken tillsammans,
liksom Frankrikes uppgift var att tvinga även
kättarna in i denna världsstat, som ytterst skulle
stå under påvens ledning. I en senare skrift,
där han framställde utopien om ”solstaten”,
lämnade han en sorts motbild till Platons idealstat.
— Litt.: Dentice d’Accadia, ”T. C.” (1921).
Campa’nia, lat., se Kampanien.
Campanfle, it., se Kampanil.
Campani’ni, Barberina, italiensk dansös
(1721—99). Hon debuterade 1739 i Paris,
beundrades för sin konst och sin skönhet och knöt
kärleksförbindelser
med förnäma män.
Hon anställdes 1744 av
Fredrik II vid operan
i Berlin och vann även
här stora framgångar.
1751 gifte hon sig
med geheimerådet
Karl Ludwig von
Coc-ceji. De levde senare
var på sitt håll och
skildes formligen 1788.
C. ägde stora gods i
Schlesien och
upphöjdes 1789 i grevligt
stånd mot att hon
do
nerade sin egendom till ett adligt jungfrustift å
sitt slott Barschau, där hon dog som stiftets
abbedissa.
Campänius, J. J., se Holm, T. C.
Campänula, se Blåklocka.
Campanuläceae, se Blåklockfamiljen.
Campanuläria, se Nässeldjur.
Campanulätus, artnamn på växter med
klocklika blommor el. dyl.
Campardon [käpardå’], Émile, fransk
historiker (1834—1915), avdelningschef vid franska
nationalarkivet. Han skrev bl. a. ”Histoire du
tribunal révolutionnaire” (2 bd, 1861), ”Marie
Antoinette et le procès du collier” (1863) och
”L’académie royale de musique au XVIII :e
siècle” (2 bd, 1884) samt utgav, jämte É.
Bouta-ric, ”Mémoires de Frédéric II, roi de Prusse”
(2 bd, 1866).
Campbell [kämbl], gammal högskotsk ätt,
som ända sedan medeltiden utövat stort
inflytande i skotska högländerna, på 1600-talet var den
mäktigaste i hela Skottland och alltjämt hör
till dess med jordagods rikligast försedda ätter.
Dess huvudman bär sedan 1701 titeln hertig av
Argyll (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
