Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Campobasso - Campodea, Campodeidae - Campo Formio - Campomanes, Pedro Rodriguez - Camponotus - Campos (fält) - Campos (stad) - Campo santo - Campra, André - Campredon, Jacques de - Campsis - Camptopteris - Campus Martius - Campylotrop - Camrose, William Ewert Berry - Camus, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Campobasso—Camus
378
Campoba’sso [-å-å’], huvudstad i prov.
Campobasso (4,623 km2, 399,000 inv.) inom landskapet
Abruzzi e Molise i mellersta Italien, belägen i
Apenninerna c:a 700 m ö. h.; 30,000 inv. Ruiner
av en borg från 1400-talet. Knivtillverkning.
Campo’dea, Campodéidae, se
Larvborstsvan-sar.
Ca’mpo Fo’rmio [-på få’rmiå], ort i Italien,
nära Udine, bekant för den fred, som där 17 okt.
1797 slöts mellan Österrike och franska
republiken. Därvid avträdde Österrike Belgien och
Lombardiet men erhöll i stället större delen av
Venetien jämte Istrien och Dalmatien. Mot utsikt
att erhålla Salzburg och Bayern ö. om Inn
medgav Österrike i en hemlig artikel franska
gränsens framflyttande till Rhen.
Campoma’nes, Pedro Rodriguez, greve
av C., spansk statsman (1723—1802). Han blev
1786 president i Kastiliens stora råd och hade
stor andel i Karl HI:s reformer. C. kämpade
mot prästerskapets alltför stora inflytande.
Genom praktiska åtgärder, bl. a. grundandet av
en nationalbank och kolonisering av Sierra
Morena, samt flera skrifter arbetade han på att
utveckla Spaniens näringar och höja landets
kulturella nivå.
Camponötus, se Myror.
Campos [kä^poj], port., ”fält” (sing. campo),
beteckna i Brasilien mer el. mindre kuperad,
torr, vanl. sandig mark, bevuxen antingen
enbart med gräs, halvgräs och låga buskar {campo
limpo el. campo aberto, ett slags stäpp) el.
därjämte med låga, endast några få meter höga,
krokiga och knotiga, vanligen lövfällande träd,
oftast med tjock bark och styva, läderartade
blad {campo cerrado, ett slags savann). Under
regntiden, särskilt i dess början, skjuta bland
det glesa gräset upp talrika praktfullt
blommande perenna örter. C. användas som
betesmarker.
Campos [kä’mpoj], stad i brasil. staten Rio
de Janeiro, på atlantiska kustslätten vid nedre
loppet av Parahyba, med kanal förbindelse till
havet; 53,000 inv. Staden omges av en mycket
fruktbar slätt (med kaffe-, tobaks- och
sockerodling). Den har socker-, sprit- och
fruktkonserv-industri och är knutpunkt på järnvägen till Rio
de Janeiro.
Campo santo i Pisa.
Ca’mpo sa’nto [-å-å], it., ”heligt fält”,
italiensk benämning på kyrkogårdar, företrädesvis
sådana som omgivas av utåt slutna men inåt
genom arkader öppna hallar. Pisas ryktbara Campo
santo fulländades 1283 av Giovanni Pisano. Från
senare tid är C. vid Genua berömd.
Campra [käpra’], André, fransk tonsättare
(1660—1744), en av Lullys berömdaste
lärjungar; hans bästa operor (varibland ”Tancrède” och
”Iphigènie en Tauride”) uppfördes under
1700-talets första årtionden.
Campredon [käpradå’], Jacquesde, fransk
diplomat (1672—omkr. 1740). Han var 1702—
17 fransk minister i Stockholm, från 1707 som
resident. 1719 återkom C. till Sverige och
sändes i början av 1721 till Petersburg för att
medla fred mellan Sverige och Ryssland men
misslyckades. 1721—26 var han fransk envoyé
i Petersburg och sökte då förgäves få till stånd
någon fransk-rysk allians, förflyttades sedan till
Genua och drog
sig 1739 tillbaka
från det
offentliga livet.
Ca’mpsis, se
Bignoniacéer.
Campto’pteris,
fossilt
ormbunks-släkte, utmärkt
bl. a. genom
bladens egendomliga
byggnad.
Bladskaftet delar sig i
två parallella
primärsegment, vilka äro utåt
spiralvridna, så att
de långa, smala [-sekundärsegmen-]
{+sekundärsegmen-+}
ten bli spiralställda kring vartdera
primärsegmentet. En art av detta släkte, C. spiralis,
är utmärkande för de understa
stenkols-bäddarna i Skåne (vid Höganäs, Bjuv, Hyllinge,
Skromberga), en annan är känd från triaslagren
i Österrike.
Ca’mpus Ma’rtius, lat., Marsfältet, en åt
krigsguden Mars invigd plats i Rom, nyttjad tfll
kroppsövningar, vid folkförsamlingar m. m.
Campylotrop [-å’p], se Fröämne.
Camrose [kä’mråuz], William Ewert
B e r r y, se Berrykoncernen.
Camus [kamy’], Albert, fransk författare
och publicist (f. 1913). C. avlade examen vid
univ. i födelsestaden Alger och ägnade sig
sedan åt skilda sysselsättningar. Han debuterade
1937 med ”L’envers et 1’endroit”, en essäsaml.
om Prag och Italien, och utgav 1939 ”Noces”,
en saml. skisser med motiv ur livet i Algeriet.
Vid denna tid skrev han också skådespelet
”Cali-gula”, vars huvudtema är fruktan och som
publicerades efter Frankrikes befrielse tills, m. ett
annat dramatiskt verk (”Le malentendu”, 1944,
sv. övers. ”Missförståndet”, 1949). 1940 blev
han lärare i en privatskola i Oran. Han skrev
nu romanen ”L’étranger” (1942; sv. övers.
Restaurerat blad av
Camptop-teris spiralis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
