Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caprivi, Georg Leo von - Caproni, Società Italiana - Capsella - Capsicum - Capsien - Capua - Capuana, Luigi - Capus, Alfred - Caput - Caput Medusae - Caput mortuum, engelskt rött, kemiskt rött, järnrött, järnmönja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
Caproni—Caput mortuum
420
Bismarcks skugga”. I utrikespolitiskt hänseende
närmade han sig Österrike och Italien; däremot
lät han Bismarcks s. k. återförsäkringsfördrag
med Ryssland 1890 utlöpa utan förnyelse. Med
England avslöts I juli 1890 en traktat, vari
Tyskland i utbyte mot Vituområdet (i Östafrika)
och protektoratet över Sansibar fick Helgoland.
Denna uppgörelse och C:s hela kolonialpolitik
misshagade på det högsta dem, som ville göra
Tyskland till en stor kolonialmakt. C.
genomdrev trots agrarernas och de konservativas
motstånd en rad handelstraktater, bl. a. med
öster-rike-Ungern, Italien och Ryssland, och bröt
därigenom med Bismarcks ekonomiska system. Efter
riksdagsupplösning lyckades han 1893 genomdriva
en militärreform, genom vilken härens fredsstyrka
betydligt ökades men tjänstetiden nedsattes från
tre till två år. Trots alla framgångar hade C.
skaffat sig många politiska fiender, särskilt bland
agrarerna, som voro missnöjda med sänkningen
av spannmålstullarna, och de konservativa, som
icke gillade hans moderation mot
”omstörtnings-partierna”, d. v. s. mot socialisterna. Han
motarbetades också av Bismarcks anhängare och av
greve Botho zu Eulenburg, som 1892 blivit
preussisk ministerpresident. 26 okt. 1894 avgick
C., för de oinvigda lika oväntat som han kommit,
och deltog sedan icke mera i politiken. — Jfr
R. Arndt, ”Die Reden des Grafen v. C.” (1894);
O. Hammann, ”Der neue Kurs” (1918); G.
Got-hein, ”Reichskanzler Graf C.” (1918).
Caproni [-å’-], Societå I tal i a na C.,
Milano, italiensk industrikoncern, omfattande 22
företag inom aeroplan-, flygmotor- och
bilbranschen, däribland Isotta-Fraschini.
Moderföretaget, Aer oplan i Caproni S. A., grundat av
baron Gianni Caproni, började redan 1908
tillverka flygplan.
Capse’lla, se Lomme.
Ca’psicum, ett till solanacéerna hörande släkte,
kännetecknat av bärlik men föga saftig,
uppblåst frukt. C. hör
hemma i
Sydamerika; de odlade
arterna finnas ej i
vilt tillstånd. Av
bl. a. C. annuum,
som odlas i s.
Europa, särskilt i
Ungern, får man
spansk
peppar (ung.
paprika), som består
av de torra, mogna
frukterna; de äro
5—10 cm långa,
vanligen
kägelfor-miga; smaken av
skalet är
brännande skarp. Spansk
peppar odlas även
i Afrika, Japan
och Nordamerika.
Av C. fastigiatum
och C. frute scens
Capsicum annuum, spansk
peppar.
m. fl., vilkas frukter äro endast 2—3 cm långa,
beredes kaj ennpeppar.
Capsien [-sja’], arkeologiskt tidsskede, se
Afrikanska fornlämningar.
Ca’pua, stad i Kampanien i Italien, vid floden
Volturno 30 km n. om Neapel; 10,000 inv. C.
är ärkebiskopssäte och grundades samtidigt med
katedralen 856; denna förstördes i 2 :a
världskriget utom delar av absiden och ett par kapell.
Även den ståtliga bron från romartiden
förstördes, medan brohuvudena från kejsar Fredrik II:s
tid bevarats. Museo provinciale campano
skadades svårt, men dess värdefulla arkeologiska saml.
blevo i stort sett räddade. Antikens C.,
Kam-paniens blomstrande huvudstad vid Via Appia,
låg vid den från senmedeltiden härstammande
staden Santa Maria Capua Vetere
(21,000 inv.) 5 km åt s. ö. Under 2:a puniska
kriget stod C. på Hannibals sida men intogs 211
av romarna och gjordes till koloni av Caesar.
456 härjades det av vandalerna och förstördes
840 i grund av saracenerna. Bland fornminnen
framstår den stora amfiteatern, en bland de
bäst bibehållna i Italien.
Capua’na, Luigi, italiensk författare (1839
—1915). C. var en av verismens, den italienska
naturalismens, ledare. Hans förnämsta roman är
”11 marchese di Roccaverdina” (1901). Hans
sagor för barn ha i stor utsträckning efterbildats.
Capus [kapy’], Alfred, fransk författare
(1858—1922). Han var gruvingenjör, innan han
ägnade sig åt författarskap. Högt uppskattad
för sina ironiska politiska dialogartiklar i Figaro
(från 1893), blev han efter mordet på G.
Cal-mette 1914 dess huvudredaktör. Hans noveller
och romaner hade ej framgång, men hans av
fyndig dialog och satiriskt ironisk uppfattning
präglade lustspel blevo mycket omtyckta: ”La
bourse ou la vie” (1900; ”Pängar el. lifvet”,
1901), ”La chåtelaine” (1903; ”Slottsfrun”, s. å.),
”Les maris de Léontine” (1903; ”Leontines män”,
1912).
Ca’put, plur. ca’pita, lat., huvud. — C. fami’liae
el. famtlias, huvudman för en ätt (i denna
bemärkelse även enbart caput); skämtsamt om
familjefader. — Per ca’pita, efter huvud, efter
personernas antal.
Ca’put Medüsae. Om vid svåra sjukdomar i
levern, t. ex. levercirrhos, avflödet omöj liggöres
för den blodström, som rinner från tarmen till
hjärtat genom levern i det s. k. portådersystemet,
måste detta blod söka sig andra vägar. En del
av blodströmmen tager vägen genom
navelblod-ådern. Denna utvidgar sig starkt och träder i
förbindelse med på bukens utsida radiärt från
naveln utstrålande blodådror. Detta knippe av
slingriga, utvidgade blodådror runt naveln går
sedan länge under benämningen caput Medu’sae.
Ca’put mo’rtuum, engelskt rött,
kemiskt rött, järnrot t, järnmönja,
utgöres av den i destillationskärlen vid
framställning av rykande svavelsyra kvarblivande röda
återstoden, som huvudsaki. består av järnoxid
blandad med basiskt ferrisulfat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
