Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caraf(f)a, släkt - Caragana, ärtträd, ärtbuske - Caragheen - Caraguata - Caramba - Carambolage - Carambole - Carancho - Caran d’Ache - Caranx - Carapa - Carapax - Carassius - Carathéodory, Constantin - Carausius, Marcus Aurelius - Caravaca - Caravaggio, Michelangelo Merisi da
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Caragana—Caravaggio
424
Kvist av Caragana arborescens,
sibiriskt ärtträd.
thenopeiska
republikens grundläg-gare, stred som
general i dess
tjänst och
avrättades efter
republikens fall av
kardinal Ruffo.
Caragana,
ärtträd, ä r t b u
s-k e, växtsläkte av
fam. b a 1 j v ä
x-t e r, avd.
Papilio-natae. C.
arborescens, sibiriska ärtträdet
(från Sibirien), en ända till 5 m hög buske med
parbladiga blad och gula blommor, lämpar sig
särdeles väl för odling i Sverige. Det växer
fort, är ytterst härdigt (trives på kalljord ända
upp till Luleå) och ej noga med jordmån.
Synnerligen lämpligt till häckar.
Caragheen [-gi’n], se Karagen.
Caraguäta, släkte av ananasfamiljen, odlas ofta
i växthus.
Cara’mba, spanskt kraftord, uttryckande vrede,
överraskning, glädje m. m.
Carambolage [karäbålä’^, sv. utt. [-karam-bålä’J]-] {+karam-
bålä’J]+} (fr.), eg. biljardterm: när man med
spelbollen i en stöt träffar två el. flera andra bollar;
även: sammanstötning, ”krock”.
Carambole [karagbå’1], se Biljard.
Carancho [-ra^tjå], se Gamfalkar.
Caran d’Ache [karäda’J] (av ry. karanda’sj,
”blyertspenna”), pseudonym för den franske
tecknaren E. Poiré. Dessutom ett schweiziskt
fabrikat av blyertspennor.
Cäranx, se Taggmakrill.
Caräpa, växtsläkte av fam. Meliaceae,
innefattande resliga tropiska träd. Ur fröna av C.
procera (i Västafrika och Kamerun) och C.
guia-nensis (i n. Sydamerika) erhålles en bitter fet
olja (t o u 1 o u c o u n a-, c a r a p a- el. a n d
i-robaolja), som användes i tvål fabrikationen
och varmed de infödda ingnida huden för att
skydda sig mot moskiter.
Ca’rapax, ryggskölden hos sköldpaddor samt
hos högre kräftdjur (t. ex. krabbor, flodkräfta).
Cara’ssius, se Guldfisk och Ruda.
Carathéodory [-å’dåri], Constantin,
tyskgrekisk matematiker (1873—1950), prof, i
matematik i München 1924. Genom talrika
avhandlingar av mängdteoretiskt innehåll och
”Vorles-ungen über reelle Funktionen” (1918) har han
inom Tyskland gått i spetsen för den utformning
av den reella funktionsteorien och dess
förutsättningar, som fortsatt G. Cantors mängdteoretiska
undersökningar. Han har även behandlat
allmännare frågor inom potentialteorien och
därmed sammanhängande problem rörande konform
avbildning, varvid han uppnått för teorien
banbrytande resultat.
Caråu’sius, Marcus Aurelius, romersk
fältherre. Han lät 286 el. 287 e. Kr. i Britannien
utropa sig till kejsare och lyckades försvara sin
oavhängighet mot Maximianus, vilken senare
erkände honom som självständig regent. C.
mördades 293.
Carava’ca, stad i s. ö. Spanien, prov. Murcia;
10,000 inv. Marmorbrott. Pappers- och
textilindustri. Staden domineras av ett medeltida fäste.
Caravaggio [-vaM^å], Michelangelo
M e r i s i (felaktigt kallad Amerighi) d a C.,
italiensk målare (1573—1610). Född i den
lom-bardiska staden Caravaggio, studerade han i
Milano och troligen i Venezia samt i Rom, där han
uppehöll sig från mitten av 1580-talet, efter
några år högt skattad av konstvänner och
samlare, snart allmänt ryktbar för sin djärva,
tem-peramentsfulla realism. C:s häftiga och
lidelsefulla lynne bragte honom i ständiga tvister och
processer; 1606 måste han fly från Rom efter
att ha dödat en fiende i tvekamp. Nästa år kom
han till Neapel; därifrån begav han sig till
Malta. Även här tvang hans äventyrliga
karaktär honom till en hastig avresa. På återvägen
till Rom avled han.
För nutida uppfattning står C. som Italiens
starkaste och ursprungligaste
konstnärspersonlig-het på sin tid. I yttre avseende karakteriseras
hans tidigare målningar av kraftfulla, rena
färger, realistisk karnation och illusoriskt
stoffmåleri — allt i skarp motsats till manieristernas
målningssätt —, hans senare verk av det
energiskt genomförda ljusdunklet, som med häftiga
motsättningar mellan ljus och skugga modellerar
ut formen med plastisk påtaglighet och kraft.
Därjämte visar han fördjupning och intensitet
i det psykologiska uttrycket. Hans konst är
framför allt människostudium i yttre och inre
mening; som porträttör ådagalägger han en säll-
Caravaggio: Evangelisten Matteus med ängeln,
1590—92. Kaiser-Friedrich-Museum, Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
