Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carleson, Carl (tidningsman) - Carleton, William - Carlevaris, Luca - Carlgren, 1. Oscar - Carlgren, 2. Albert - Carlheim-Gyllensköld, Vilhelm - Carlile, W. - Carlin, Isak - Carlina - Carlino - Carlisle - Carlitte, Mont Carlitt - Carlman, Conrad - Carloforte - Carlos, Don
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
Carleton—Carlos
444
flertal politiska skrifter, bl. a. ”Svenska
socialdemokratins ursprung” (1927).
Carleton [kä’ltan], William, irländsk
författare (1794—1869). Han skrev små berättelser,
”Traits and stories of the Irish peasantry” (1830
—33), som ge en utmärkt inblick i den irländska
lantbefolkningens liv.
Carleva’ris, L u c a, italiensk målare (1665—
1731), landskaps- och marinmålare; behandlade
med förkärlek, även i etsning, motiv från
Venedigs platser och kanaler.
Carlgren. 1) Oscar Henrik C., zoolog (f.
1865 V12), fil. dr i Uppsala 1895, docent vid
Stockholms högsk. 1894—1912 (prosektor från
1904), prof, vid Lunds univ. 1912—30. C. har
ägnat sig åt studiet av vissa grupper av
koralldjur, främst aktinierna el. sj öanemonerna, av
vilka han är samtidens främste kännare.
2) Albert Elis C., den föreg:s kusin, jurist
(1870—1933), konsistorienotarie i Luleå stift. C.
gjorde en betydelsefull insats till
ödemarksbe-folkningens bästa, handhade från 1906 ledningen
av de norrbottniska arbetsstugorna och deltog
i organisationen av ödebygdernas sjukvård.
Carlheim-Gyllensköld, Vilhelm, fysiker
(1859—1934). C. blev 1897 fil. dr i Uppsala,
deltog i 1882—83 års svenska polarexpedition
till Spetsbergen, där han särsk. studerade
norr-skensfenomen. Han deltog i den förberedande [-gradmätningsexpedi-tionen-]
{+gradmätningsexpedi-
tionen+} till Spetsbergen
1898 och blev s. å.
sekreterare i
kommittén för svensk-ryska
gradmätningen. Han
var 1907—10 t. f.
prof, i fysik och
erhöll 1911 prof:s titel.
Han blev 1915 ordf, i
kommittén för
vetenskapliga stationen i
Vassijaure, tog
initiativet till
Vetenskaps-akad:s museum för de
exakta
naturvetenska
pernas historia och blev dess föreståndare 1921.
Hans vetenskapliga arbeten falla huvudsaki.
inom geofysikens område, där han utfört arbeten
framför allt över jordmagnetismen och över
norrskenet samt dess spektrum. C., som var Aug.
Strindbergs vän, utg. 2 bd av dennes
efterlämnade skrifter.
Carlile [käläi’l], W., se Church Army.
Carlin, Isak, veterinär (1888—1947),
veterinärexamen 1912, dr vet. med. i Berlin 1927. C.
utg. ett stort antal vetenskapliga och
populärvetenskapliga skrifter och uppsatser, bl. a. det
omfattande verket ”Våra hundar, deras skötsel
och vård” (1940).
Carlina, se Tistlar.
Carli’no (diminutiv av Carlo), namn på några
förr gängse italienska mynt. En neapolitansk c.
var ett silvermynt av omkr. 30 öres värde. En
sardinsk c. var ett guldmynt av nära 36 kr. värde.
En savojisk c. i guld motsvarade ungefär 103 kr.
Carlisle [kälai’l], huvudstad i eng.
grevskapet Cumberland, 12 km s. om skotska gränsen,
vid floden Eden; 60,000 inv. Biskopssäte. Vacker
katedral, urspr. klosterkyrka. Normandiskt slott
från 1090-talet. C. har textilindustri, bryggerier,
j ärnvägsverkstäder m. m. och är ett betydande
järnvägscentrum. I C. finnas lantbruksinst. och
flygstation. Av romarna benämnt Lugwvallum och
beläget vid v. ändan av Hadriani vall, förstördes
C. 875 av danskarna men återuppbyggdes på
1090-talet av Vilhelm II.
Carlitte [-li’t], Mon t Carlitt, ö.
Pyrenéernas högsta massiv, beläget helt på den franska
sidan, mellan Ariègedalen i v., Cerdagne i s. och
Capcir i ö. C:s övre parti bildar en vågig
högslätt 2,200—2,600 m ö. h. med glaciärnischer
och talrika sjöar, över högslätten stiga de
högsta topparna Pic C. till 2,921 m och Puig
Peric till 2,810 m. Glaciärer saknas.
Carlman, Hugo Conrad, skulptör (1891—
1945). Efter studier vid Konstakad. i Stockholm
(1911—17) företog C. utländska resor, bl. a.
i Tyskland, Italien och Frankrike (1920—23).
Han har bl. a. utfört fontän vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala, flottans monument vid
Älvsnabben (1930) och staty över H. Wachtmeister
i Karlskrona (s. å.), vidare sjöfartsmonumentet
och torgfontänen ”Böljelek” i Karlshamn,
Staf-fan-statyn i Gävle och Nationalmuséets grupp
”Pastoral”. C. har även utfört porträttbyster.
Carloforte [-få’rte], hamnstad på Isola di San
Pietro, utanför Sardiniens s. v. kust.
Ca’rlos, (Don C.), spansk tronföljare (1545
—68). Äldste son till Filip II i hans första gifte
med Maria av Portugal, blev C. tidigt
moderlös. Till hans brud utsågs redan i barnaåren
Elisabet av Valois, som emellertid 1560 i stället
blev gift med Filip. Förhållandet mellan C. och
hans fader blev med tiden spänt, då Filip
undanhöll den lidelsefulle och ärelystne ynglingen
allt inflytande, förhalade de i början av 1560-talet
öppnade giftermåls förhandlingarna mellan C. och
hans kusin Anna av Österrike och motsatte sig
C :s ivriga önskan att erhålla ståthållarskapet i
Nederländerna. Driven till förtvivlan, torde C.
i början av 1568 planerat att fly från Spanien.
Emellertid blev han 18 jan. s. å. av Filip tagen
i fängsligt förvar och dog 24 juli s. å. i
fängelset. Orsakerna till dessa uppseendeväckande
händelser och deras förutsättningar i C :s karaktär
samt frågan, huruvida
C. dog en naturlig död,
utgöra kärnan i det
s. k. don
Carlos-pro-blemet, som givit
upphov till en hel
litteratur. På gr. av ärftlig
belastning och
psykisk abnormitet har C.
under alla
förhållanden varit föga
skickad att efterträda
fadern. — Litt.: L.
Gachard, ”Don
Carlos et Philippe II”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
