Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Castberg, 1. Johan - Castberg, 2. Frede - Castegren, Victor - Casteja, Charles Louis de Biaudos de - Castelar, Emilio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Castegren—Castelar
500
Andrea del Castagno: Pippo Spano, omkr. 1435. Museo
di Sant’ Apollonia, Florens.
segrande. Han var sålunda en bitter motståndare
till Karlstadsöverenskommelsen och arbetade för
republikens införande. Upplösningen av
samlingspartiet 1908 och bildandet av den radikala
”konsoliderade” vänstern med Gunnar Knudsen
som ledare kunna tillskrivas C:s initiativ. Han
ingick som justitieminister i Knudsens ministär
18 mars 1908 och avgick med denna I febr. 1910.
Som social- och handelsminister i Knudsens andra
ministär (30 jan. 1913—22 april 1914) förberedde
han de ”barnlagar”, som 1915 efter våldsam
strid antogos av
stortinget. C. arbetade
träget för
småbrukarna, som han ville göra
till självägande. Mot
nordiskt (politiskt och
ekonomiskt) samarbete
under och efter 1 :a
världskriget ställde
han sig avvisande.
2) F r e d e C., den
föreg:s son, jurist (f.
1893), jur. dr 1921
och prof, vid Oslo
univ. 1928. Sedan 1925
är C. även
folkrätts-expert i utrikesdep.
Han har bl. a. utgivit ”Grunnlovens forbud
mot å gi lover tilbakevirkende kraft” (1920),
”östgrönlandsavtalen” (1924), ”Rettstenkning og
fredspolitikk” (1928), ”Norges statsforfatning”
(2 bd, 1935), ”Innledning til forvaltningsretten”
(1938), ”Retsfilosofiske grunnspörsmål” (1939),
”Arven fra Eidsvoll” (1945, tills, med P. Berg
och S. Steen) och ”Fra norsk og fremmed
statsliv” (1946).
Castegren, Adolf Victor Teodor,
skådespelare (1861—1914), anställd vid Mindre teatern
1880—84, Nya teatern 1884—87 och Svenska
teatern i Helsingfors 1887—1904, från 1894 som
regissör, från 1899 som intendent, var 1904—06
direktör för Stora teatern i Göteborg och från
1906 regissör vid Svenska teatern i Stockholm.
I yngre dagar var C. utmärkt inom
operetten och lustspelet, där hans naturliga friskhet
och humor vunno många segrar. Som
teaterledare och regissör strävade C. efter en gedigen
repertoar; bland hans iscensättningar märkas
Maeterlincks ”Pelléas och Mélisande”,
Strindbergs ”Ett drömspel” och ”Svanevit”. C. var
från 1887 g. m. Hilda Carolina Sjöberg
(1864—1945). Hon debuterade i Oslo 1881, var
anställd i Norge 1881—85 och vid Nya teatern
från 1885 samt följde sedan sin man, tills hon
1906 anställdes vid Vasateatern, där hon
stannade till 1926. 1926—29 var hon knuten till
Hälsingborgs stadsteater. Hon var i yngre dagar
en populär operettartist med charm och
temperament samt övergick sedan med framgång till
talscenen och det komiska facket.
Casteja [kasta^a’], Charles Louis de
B i a u d o s, greve d e C., fransk diplomat
(1683—1755). I okt. 1727 utnämndes C. till
envoyé i Stockholm, dit han anlände febr. 1728;
han fick 1730 rang av ambassadör. C.
utvecklade en energisk och hänsynslös verksamhet för
att indraga Sverige i förbund med Frankrike
och förmå det att deltaga i polska
successions-kriget. Först sökte han vinna sitt mål genom
Arvid Horn men förband sig okt. 1734 med D.
N. von Höpken och C. Gyllenborg, varvid
hattpartiet grundlädes. C. lyckades förmå regeringen
till en konvention med Frankrike 25 juni 1735,
men då Horn likväl förnyade ett äldre
vänskapsförbund med Ryssland, blev den franska
konventionen ej ratificerad. C. började då en
hetsig kampanj mot regeringen och blev på dess
flera gånger förnyade anhållan återkallad 8 sept.
1737-
Castela’r, E m i 1 i o, spansk statsman och
författare (1832—99). Han verkade från 1857
som prof, i litteratur och filosofi i Madrid,
suspenderades för sin politiska radikalism, deltog i
ett militäruppror 1866 och nödgades s. å. gå i
landsflykt. C. återvände efter
septemberrevolutionen 1868 och drev då en livlig propaganda för
republiken, tills vidare dock utan resultat. Då
konung Amadeus I abdikerat och republiken
utropats 1873, blev C. utrikesminister. Då anarkien
hotade taga överhand, utsågs han 7 sept. s. å. till
president för den verkställande makten men
råkade under sin stränga ämbetsutövning i konflikt
Johan Castberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
