Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chambord, Henri - Chambre - Chambre ardente - Chambre introuvable - Chambrière - Chamfort, Sébastien Roch Nicolas - Chamidae - Chamisso, Adalbert von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Chambre—Chamisso
656
Chambord.
med det genom subskription inköpta slottet
Chambord. Efter julirevolutionen 1830 hyllades han 2
aug. 1830 i Rambouillet som Henrik V, men några
dagar senare nödgades han följa kungafamiljen i
landsflykt, och moderns försök 1832 att framkalla
en folkresning till hans förmån fick en snöplig
utgång. Han erhöll en mycket vårdad
uppfostran i strängt absolutistisk och ultramontan anda,
vistades först i Skottland, sedan i Österrike,
Ungern och Italien samt kallades hertig av
Bordeaux, tills han 1814 vid uppnådd
myndighetsålder antog titeln greve av C. Han bosatte
sig på slottet Frohsdorf utanför Wien och
förmäldes 1846 med Maria Theresia av Modena
(1817—86); äktenskapet blev barnlöst.
Först efter Napoleon IH:s fall 1870
ljusnade utsikterna för en legitimistisk restauration.
Nationalförsamlingen hade monarkisk majoritet,
inom denna utgjorde C:s anhängare flertalet,
och orleanisterna voro benägna för en ”fusion”.
”Fusionen” omöjliggjordes genom C:s doktrinära
fasthållande vid ”liljebaneret” som nationens enda
tänkbara symbol. Monarkisterna insågo
omöjligheten av en restauration, som offrade
trikoloren. De sökte då vinna tid genom att till 7
år förlänga Mac Mahons presidentskap
(”septen-natet”). Under denna frågas behandling i
nationalförsamlingen besökte C. i djupaste
hemlighet Versailles (9—22 nov.), men Mac Mahon
avböjde ett sammanträffande, och C. återvände
tül Frohsdorf, där han dog 10 år senare. Hans
tronanspråk övergingo då till huset Orléans. —
Litt: P. de Luz, ”Henri V” (1931).
Chambre [Jäbr], fr., kammare, rum;
domstol; ”kammare”, del av en folkrepresentation.
— C. des députés [-dä depyte’], andra
kammaren i Franrike. — C. des pairs [-dä
pä’r], pärskammaren. — C. séparée [-[-se-pare’],-] {+[-se-
pare’],+} enskilt rum.
Chambre ardente [Jäbr ardä’t], ”glödande
kammare” (d. v. s. upplyst med facklor även på
dagen), namn på tillfälliga franska domstolar,
som på 1500-talet, bl. a. under Frans I och
Henrik II, inrättades för att bekämpa kättare.
Namnet brukades också för en 1677 av Ludvig
XIV tillsatt domstol, som
skulle undersöka en del
rykten om förgiftningsfall.
Chambre introuvable
[Jäbr ätrova’bl], ”den
oförlikneliga kammaren”
(”kammaren, vars like ej kan
anträffas”), ett namn, som
Ludvig XVIII uppges ha givit
den reaktionära franska
deputeradekammaren i8j5—16.
Chambrière [Jäbriä’r], fr.
(av chambre, kammare),
kammarjungfru; stallmästarpiska.
Chamfort [Jäfå’r], S
é-bastien Roch N i c
o-1 a s, fransk författare (1741
—94). Hans skrifter äro
ointressanta utom det
briljanta arbetet ”Pensées, maximes,
anecdotes, dialogues” (senast utg. 1928). — C.
blev 1783 nära vän till Mirabeau och slöt sig
1789 hänförd till revolutionen; senare var han
vän till Sieyès. Han blev bibliotekarie vid
natio-nalbiblioteket men fängslades 1793, då
skräckväldet blev föremål för hans sarkasmer. För att
dö som ”fri man” och icke för giljotinen begick
C. självmord. Biogr. av M. Pellisson (1895).
Chamidae [kä’-], familj bland musslorna, som
kännetecknas av dubbel mantelrand, föga
utvecklad fot, olika formade tjocka skal med två stora
muskelintryck men utan mantelbukt. Arterna
av det enda levande släktet, Chama, tillhöra de
varma haven, fastvuxna — liksom ostron, fast
med vänsterskalet — vid klippor, koraller o. dyl.
Familjen hade sin blomstring under kritperioden.
Bland dess utdöda släkten märkes främst Diceras.
Familjen C. erbjuder särsk. intresse som den
utgångspunkt, varifrån de mest avvikande av
alla musslor, de fossila rudisterna utvecklat sig.
Chamisso [Jami’så], Adalbert von, tysk
skald och naturforskare (1781—1838). Född i
Champagne, följde han 1790 sina föräldrar till
Berlin, ingick i preussisk krigstjänst men
återvände efter fälttåget 1806 till Frankrike och
tillhörde madame de Staèls krets på Coppet. 1812
bosatte han sig i Berlin. 1815—18 deltog C. som
naturforskare i en rysk världsomsegling under
O. v. Kotzebue (”Tagebuch auf einer Reise um
die Welt”, 1836) och fick anställning vid
botaniska trädgården i
Berlin. C:s första
dikter ingingo i den av
honom och Varnhagen
von Ense utgivna
”Mu-senalmanach” 1804—
06. Sagan ”Peter
Schlemihl” (1814;
senaste sv. övers. 1929),
om mannen utan
skugga, skildrar symboliskt
hans själs fredlöshet
i slitningen mellan det
gamla och det nya
fosterlandet. Bland
Tysk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
