Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chile - Författning - Förvaltning - Rättskipning - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Chile
752
slut med 2/s majoritet i båda kamrarna kan
genomdriva en lag mot presidentens vilja.
Kvinnor erhöllo 1949 rösträtt.
Förvaltning. C. är indelat i 25 prov, under
var sin av presidenten utsedd intendent, prov, i
dep. under var sin likaledes av presidenten
utsedd guvernör och dep. i distrikt med folkvalda
råd.
Rättskipning. I första instans döma domstolar
i dep:s huvudstäder med underdomare i mindre,
lokala distrikt. Vidare är landet uppdelat
mellan 8 appellationsdomstolar (hovrätter), över
vilka finnes en högsta domstol med säte i Santiago.
Historia. Under århundradet före Sydamerikas
upptäckt hörde norra C. till det peruanska
inkariket, under det att indianstammarna s. om
detta, araukanerna, voro självständiga. Sedan
Pizarro intagit Peru, företog Almagro 1535 ett
tåg till C. men vann ingen varaktig framgång.
Han följdes 1540 av Pedro de Valdivia, som
besegrade araukanerna och grundläde flera
städer, bland dem Santiago. De följande
århundradena fylldes av strider mot indianerna;
araukanerna lyckades bevara sitt oberoende, men n.
och s, om deras område befästes det spanska
väldet. C. lydde ända till 1797 under spanske
vicekonungen i Peru och vansköttes av de
spanska myndigheterna. Sedan bildade C. ett
eget generalkapitanskap och smittades snart av
oavhängighetsrörelsen i det övriga spanska
Amerika. 1810 ersattes den spanska styrelsen med
en inhemsk regering, en ”junta”; men till följd
av oenighet mellan chilenerna fick Spanien 1814
åter herraväldet, och frihetsrörelsens dåv. ledare,
Bernardo O’H i g g i n s, måste fly men
återkom 1817. Med den argentinske frihetshjälten
San Martins bistånd reste sig C. ånyo s. å.,
landets oberoende proklamerades 12 febr. 1818,
befästes genom en avgörande seger vid Maipo
5 april s. å. men erkändes först 1844 av
Spanien. Sedan O’Higgins 1823 måst avgå från
sin ställning som landets högste styresman,
följde några års inbördesstrider, varpå C. 1833
fick en författning, som gav centralmyndigheten
nog styrka att upprätthålla ordningen i landet.
Nu följde under ”konservativa” regeringar,
framgångna ur landets ledande familjer, en lång
period av jämnt framåtskridande, i synnerhet
efter ett krig med Peru (1837—39) med för C.
lycklig utgång. Skolor inrättades, näringarna
blomstrade upp, bl. a. genom inkallande av tyska
kolonister, och kommunikationerna utvecklades.
Högt förtjänt om utvecklingen var dr Manuel
M o n 11, först premiärminister under
presidenten Bulnes (1841—51), sedan själv president
(1851—61); under hans presidenttid erhöll C.
civillagbok, religionsfrihet m. m. Sedan
liberalerna fått inflytande på styrelsen, fortsatte
framstegen trots partistrider och krig mot Bolivia
(om guanolagren på Mejillonesöarna, 1864—66)
och mot Spanien (1864—71). Söderut
utvidgades C:s område; 1870 erkände araukanerna C:s
överhöghet.
Under A. Pintos presidentskap (1876—81)
började C. krig mot Bolivia om gränsområden i
n., i vilka rika salpeterlager upptäckts, som nu
bearbetades av chilenska bolag. Områdena hörde
till Bolivia, som dock knappast förut gjort sina
suveränitetsrättigheter gällande. I kriget
uppträdde först Peru som medlare men slöt sig
senare till Bolivia. Kriget slutade med seger
för C. I frederna 1883 och 1884 erhöll C. av
sina fiender de betydelsefulla salpeterdistrikten.
Vissa frågor höllos dock öppna och vållade
länge stora svårigheter.
Kriget med Peru och Bolivia slutfördes
under liberalen Santa Marias presidenttid
(1881—86). Denne kom i strid med de
kleri-kala, bl. a. genom en lag om civiläktenskap,
vilken genomdrivits av J. M. B a 1 m a c e d a,
som 1886 blev president. Han ivrade för
folkbildning och utveckling av järnvägsnätet men
råkade 1891 på en budgetsfråga i strid med
kongressen, gjorde sig till diktator men
framkallade ett uppror, under vilket hans trupper
blevo i grund slagna, varpå Balmaceda begick
självmord. S. å. blev amiral Jorje Montt
president (1891—96). Denne sökte framför allt
bringa reda i finanserna. Mot slutet av Montts
ämbetstid utbröto gränstvister med Argentina,
vilka höllo på att leda till krig men bilades 1902
genom engelsk skiljedom.
Under 1 :a världskriget var C. neutralt. Under
kriget rådde i C. större sympatier för Tyskland
än i någon annan stat i Sydamerika, detta särsk.
beroende på den starka tyska invandringen och
på den stora handeln med Tyskland. — 1920
inträdde ett nytt skede i C:s historia. Valet av
den vänsterliberale Arturo Alessandri,
den förste president, som icke utgått ur
aristokratien, betecknar slutet av storgodsägarnas
långa maktperiod. En tid av inre oro, som ännu
fortfar, inleddes nu i C. Framkomsten på
världsmarknaden av syntetisk konstgödsel
ruinerade den chilenska nitratindustrien, som
ensam brukat svara för hälften av statsinkomsterna.
Efterkrigskrisen föranledde ytterligare
ekonomiska svårigheter. Alessandri låg i ständig
konflikt med kongressen och bragtes småningom att
använda varjehanda diktatoriska metoder. Han
störtades 1924 av en militär junta men
återkallades redan följ, år och genomförde då en av
tidens krav påkallad demokratisering av 1833
års författning men måste efter några månader
åter avgå. Efter försök med diverse olika
lösningar framträdde 1926 sedermera generalen
C. I b å n e z del Campo som den
dominerande personligheten. 1927 valdes han till
president. Ibånez försökte ersätta den under de
föreg. åren misskrediterade parlamentarismen
med en på sociala reformer inriktad
militärdiktatur. Den ekonomiska världsdepressionen,
som satte in 1930, fick svåra följder för landet,
bl. a. för dess utrikeshandel, som 1932 sjönk till
Ve av vad den utgjort 1929, kopparpriset föll,
nitratexporten krympte ihop, och C. tvangs att
för första gången inställa räntebetalningarna på
den utländska statsskulden. Sedan kravaller
förekommit flerstädes i landet, avgick Ibånez 1931.
Han efterträddes av J. E. M o n t é r o, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
