Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clay, Henry - Clay, Lucius - Clayton, John Middleton - Clayton-Bulwer-fördraget - Claytonia - Clearing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
869
Clay—Clearing
870
som whigpartiets kandidat besegrad av Jackson.
I den s. å. utbrutna ”nullifikationsstriden”
hävdade C. sitt rykte som ”fredsstiftare”. I mars
1842 tog C. med ett berömt avskedstal farväl av
senaten och drog sig tillbaka till sin lantgård
Ashland utanför Lexington. Han lät emellertid
1844 övertala sig att bli whigpartiets
presidentkandidat men besegrades av den obetydlige
demokraten Polk, och vid 1848 års valkampanj
övergavs C. av sitt eget parti. I slavfrågan
intog C. en mellanställning, hade tidigt ivrat för
Liberias kolonisering med frigjorda negrer och
förordade 1849 ett därmed förknippat förslag
om långsamt fortgående slavemancipation. Då
slavfrågan samtidigt ånyo blev brännande, sände
Kentuckys legislatur honom 1849 genom enhälligt
val på nytt till senaten, och där lyckades han med
stor möda åstadkomma den s. k.
”kompromissen av 1850” el. ”C:s kompromiss”, vilket för
ögonblicket avvärjde den unionens existens
hotande brytningen men inom sig bar frön till en
ny, på fredlig väg olöslig konflikt. — C. var
som statsman något ytlig och alltför ofta
behärskad av sin oratoriska läggning. Däremot
förstod han i hög grad att väcka entusiasm som
ledare av sitt parti och förvärvade genom
äktheten i sin patriotism och sin enastående
förmåga som politisk vältalare mycken popularitet
även i vida kretsar utanför detta. — Litt: C.
Schurz, ”Life of Henry C.” (2 bd, 1887).
Clay [kléi], Lucius, amerikansk militär
(f. 1897), urspr. ingenjörofficer, blev
generalmajor 1942, tjänstgjorde 1943—45 inom
förbindelseväsendet i Europa, en tid härvid i Eisenhowers
högkvarter. Han blev i mars 1945
ställföreträdare hos Eisenhower i vad rörde civila
förhållanden under ockupationen av Tyskland och var
1948—49 militärguvernör i amerikanska
ockupationszonen, tillika befälhavare för de amerikanska
markstyrkorna; general 1947, avsked 1949. C.
var juli—dec. 1950 chef för en civil
försvars-kommission i staten New York med uppgift att
främst utreda skyddet mot atombomber. Han
utgav 1950 ”Europas ödestimma”.
Clayton [kleitn], John Middleton,
amerikansk politiker (1796—1856). Han började
1819 sin bana som advokat och var senator för
sin hemstad Delaware. Han var mars 1849—
juli 1850 utrikesminister i Taylors kabinett och
avslöt 1850 med England det s. k.
Clayton-B u 1 w e r-f ö r d r a g e t (se d. o.).
Clayton-Bulwer-fördraget [kléi’tn-bo’l(oa-],
ett av amerikanske utrikesministern J. M.
’Clay-ton och engelska sändebudet i Washington Sir
Henry Lytton-Bulwer 4A 1850 ingånget fördrag
om koloniseringsföretag i Mellanamerika. Där
stadgades bl. a. samfälld garanti för en blivande
interoceanisk kanals neutralitet, varjämte båda
makterna avstodo från att förvärva nya kolonier
i Mellanamerika och från att där företaga
ockupationer el. anlägga befästningar. C. kändes
senare i U.S.A. som ett hinder för kanalens
anläggande som ett rent amerjkanskt företag och
ersattes därför 1901 med ett nytt fördrag, efter
underhandlarna kallat Hay-Pauncefote-fördraget.
Clayto’nia, se Portulacaceae.
Clearing [kli’ar-, sv. utt. kli’r-], eng.,
utjämning, avräkning. C. sker huvudsaki. i tre
former: bank-, valuta- och pris-c.
Behov av bankclearing uppkommer
genom att de olika bankerna mottaga
fordrings-bevis, utställda av varandra. I st. f. att ömsevis
driva in dessa, kunna de kvitta dem genom c.
C.-institutioner anses först ha uppstått i London
på 1700-talet och infördes sedan i alla länder
med utvecklat penningväsen. I Sverige infördes
redan på 1860-talet en c. av de enskilda
bankernas sedlar, vilken dock småningom upphörde.
1869 upptogs den på nytt av Skandinaviska
kredit-ab. för att 1899 övertagas av Riksbanken.
Denna ombesörjer c. av affärsbankernas checker
och postremissväxlar hos sina c.-avd. i Stockholm
och Göteborg. Affärsbankerna hålla
tillgodohavanden på checkräkning i Riksbanken, vilka de
använda till att likvidera de underskott, som
c. kan ge upphov till. Varje bank skall deponera
200,000 kr. Den fond, som på så sätt bildas,
får Riksbanken använda till att gälda underskott
för en bank, som råkar på obestånd och därför
ej kan fullgöra sina förpliktelser.
Om ett land vägrar att betala sin import,
räntor och amorteringar å sina utländska skulder
etc. i fri valuta, kan ett annat land för att skaffa
sig likvid bestämma, att betalningen för dess
import från landet i fråga ej skall översändas
utan insättas på ett spärrat konto, varifrån
fordringsägarna skola få betalt. I så fall
uppkommer en ensidig valutaclearing,
vilken dock i regel brukar ersättas med avtal om
ömsesidig c. Vid sådan insätta varje lands
importörer den köpeskilling, som skall betalas för
importen, å ett konto, som kontrolleras av landets
c.-myndighet. Dessa belopp användas i första
hand till att gottgöra exportörer, innehavare av
obligationer, utställda i det andra landet, samt
andra personer, vilka enl. c.-avtalet ha rätt att
få sina fordringar gottgjorda över c. — För
betalning genom c. kan en särskild valutakurs,
clearingkurs, vara överenskommen, som
ej behöver motsvara kursen i övrigt. — C. blev
vanlig under 1930-talet till följd av den
osäkerhet i fråga om internationella betalningar, som
följde i depressionens spår. Sverige fick då
c.-avtal med bl. a. Tyskland och Turkiet och under
2:a världskriget med bl. a. Danmark och Norge.
— C. regleras genom lag av 16/z 1934 ang.
fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i
förhållande till utlandet. Efterkrigsårens försök
att övergå till smidigare och friare
betalnings-former har lett till att c. numera avvecklats.
Prisclearing har i stor utsträckning ägt
rum under och efter 2:a världskriget.
Importerades olika poster av samma vara till skilda
kostnader, riskerade man, att den högsta
kostnaden blev bestämmande för priset å hela varan.
Man lät då de importörer, som kunde köpa
billigt, inbetala belopp till en gemensam c.-kassa,
vilken utbetalade bidrag till de importörer, som
måste köpa dyrt. Då vid stigande importpris
varulager, som be funno sig i landet redan före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
