Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Codex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
Codex
906
Sida ur Codex argenteus (t. v.) och evangelisten Johannes i Codex aureus.
dyrbar, i Uppsala universitetsbibliotek befintlig
urkund, innehållande fragment av de fyra
evangelierna på gotiska, översättningen är gjord av
biskop Wulfila (318—383). Denna gotiska
bibelhandskrift torde vara skriven i n. Italien, trol.
Ravenna, och härröra från Teoderik den stores
tid (närmare bestämt de första 25 åren av
500-talet). Materialet är purpur färgat pergament,
bokstäverna, som utgöras av säregna gotiska
typer, äro präntade dels med silverbläck, dels, mera
sparsamt, med guldbläck. Handskriften hamnade
efter okända öden mot slutet av 1500-talet i
Prag. När svenskarna 1648 erövrade denna stad,
föll den i händerna på H. K. v. Königsmarck,
som skänkte den till drottning Kristina. 1655
fördes den av drottningens bibliotekarie, Isak
Vossius, till Holland, varifrån den återköptes av
rikskanslern M. G. De la Gardie, som 1669
skänkte den, inbunden i ett dyrbart silverband,
till Uppsala universitetsbibliotek. C. ägde då 187
blad, av vilka 10 voro försvunna åren 1834—
57. — Litt.: W. Streitberg, ”Die gotische Bibel”
(2 bd, 1908—10); O. v. Friesen och A. Grape,
”Om C., dess tid, hem och öden” (1928). En
fototypisk kopia utgavs av Uppsala univ. 1927.
3) C. åu’r e u s, lat., ”guldboken”, en engelsk
700-talshandskrift i praktutstyrsel, förvarad i
Kungl. bibi., Stockholm, dit den 1705 skänktes
av J. G. Sparfwenfeldt, som köpt den i Spanien
på 1690-talet. Den innehåller de 4 evang. på
latin med Hieronymus’ företal. Bokens värde är
huvudsaki. bibliografiskt och stilhistoriskt. Dess
ornamentik, som är typisk för Canterbury,
utgör en blandning från tre olika konstområden,
Irland, Nordengland och merovingernas
Frank
rike, av vilka de två sista voro starkt
orientaliskt påverkade. Bland de illuminerande färgerna
förhärskar ofta guldet; därav bokens namn.
4) C. B e z a e el. C a n t a b r i g i e’n s i s, se
Bibelhandskrifter, sp. 917.
5) C. B i 1 d s t e n i ä n u s, se nedan C.6).
6) C. B u r e ä n u s, lat., en i Kungl.
biblioteket i Stockholm förvarad pergamentshandskrift,
innehållande från latinet översatta helgonlegender.
Den förskriver sig från 1350—70 och är
möjligen skriven i Vadstena. Denna c. är en bland
de äldsta kända svenska handskrifterna; den
överträffas i ålder endast av några
landskapslagar. Av de urspr. omkr. 200 bladen återstå
nu endast 60. överskrifter (”rubriker”) och
initialer äro merendels röda, de senare någon
gång blå. Om dess senare öden vet man blott,
att den 1634 av dåv. advokat fiskalen i Åbo
hovrätt Joh. Henriksson (Axehiälm) skänktes till Joh.
Bureus, som överlämnade den till Riksarkivet,
varifrån den genom Antikvitetskollegium och
Antikvitetsarkivet 1780 kom till Kungl.
biblioteket. En senare avskrift av samma original,
som låg till grund för denna c., är känd som
C. Bildstenianus. Denna, en
pergamentshandskrift i stor kvart, förvaras i Uppsala
universitetsbibliotek. Den innehåller 170 blad
och är skriven i början av 1400-talet. —
Huvudsaki. på dessa båda c. grundar sig det av G.
Step-hens 1847—58 utgivna arbetet ”Ett fornsvenskt
legendarium”, d. 1—2 (i Svenska
fornskrift-sällsk:s samlingar).
7) C. C a r o 1 i n u s, en av Karl den store
föranstaltad samling av påvebrev m. m.
(huvud-sakl. från påvarna Gregorius III, Stephan III,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
