Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cognac (stad) - Cognac (druvbrännvin) - Cognatio - Cogniet, Léon - Cognomen - Cohen, Emil - Cohen, Gustave - Cohen, Henry - Cohen, Hermann - Cohenit - Cohn, Ferdinand - Cohnheim, Julius - Cohrs, Edvard - Coiffeur, Coiffure - Coignard, Abbé Jérôme - Coimbatore - Coimbra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
911
Cognac—Coimbra
912
Charente, vid floden Charente; 17,000 inv.
Centrum i omgivande vindistrikt; betydande
tillverkning och export av konjak. I C. bildades 22
maj 1526 den s. k. heliga ligan mot kejsar Karl V.
Cognac [kånja’k], druvbrännvin från
Cognac-distriktet, se Konjak.
Cognätio, blodsband, jfr Kognater.
Cogniet [kånjä’J, Léon, fransk målare
(1794—1880). Han var verksam i Paris, målade
klassiska och religiösa ämnen, ss. ”Betlehemitiska
barnamordet” (1824), utförde sedan
kyrkmålningar, historiska ämnen (”Nationalgardet tågar
i fält 1792”, i Versailles) och dekorativa
(”Bonaparte i Egypten i en krets av vetenskapsmän”,
plafond i Louvre); även porträtt. C. var högt
värderad som lärare. Bland C:s svenska lärjungar
voro Egron Lundgren, F. v. Dardel, Blommér.
Cognomen, lat., familjenamn, det sista av de
tre namn romerska medborgare vanl. buro, t. ex.
Marcus Tullius Cicero. Ibland tillkom ett
tillnamn (agnomen), t. ex. Publius Cornelius
Scipio Africanus.
Cohen [kå’an], Emil Wilhelm, tysk
mineralog och petrograf (1842—1905). Efter en
studieresa 1872—73 till de sydafrikanska
diamant-och guldfälten blev C. e. o. professor i
petro-grafi i Strassburg och chef för
Elsass-Loth-ringens geologiska undersökning;. 1885 professor
i mineralogi i Greifswald. Av stor betydelse
vid undervisningen i petrografi blev häns
”Samm-lung von Mikrophotographien zur
Veranschau-lichung der mikroskopischen Struktur von
Mine-ralien und Gesteinen” (1880—84). Sista delen
av sitt liv ägnade C. åt studier över meteoriterna.
Han blev på detta område en erkänd auktoritet.
Ett flertal svenskar har studerat för C.
Cohen [kåä’], Gustave, fransk
litteraturhistoriker (f. 1879), prof, vid Sorbonne 1932. C.,
som med J. Bédier som lärare tidigt
specialiserade sig på medeltida fransk litteratur, har utg.
en lång rad grundlärda undersökningar över
medeltida teater och litteratur.
Cohen [kåä’], Henry, fransk numismatiker
(1806—80). Han var urspr. kompositör och
musiklärare och blev sedan bibliotekarie vid
Ca-binet des médailles, Paris. C:s vetenskapliga
ryktbarhet är knuten till hans stora förteckningar
över romerska mynt, ”Description... des
mon-naies de la République romaine” (1857) och
’Description... des monnaies frappées sous
1’empire romain” (7 bd, 1859—68; 2:a uppl. i
8 bd 1880—92).
Cohen [kå’an], Hermann, tysk filosof
(1842—1918), prof, i Marburg 1876. Om Kants
filosofi utgav han flera skrifter: ”Kants Theorie
der Erfahrung” (1871; 4:e uppl. 1925), ”Kants
Begründung der Ethik” (1877) och ”Kants
Be-gründung der Æsthetik” (1889). Dessutom har
han som delar av sitt eget filosofiska system
utgivit ”Logik der reinen Erkenntnis” (1902; 3:e
uppl. 1922), ”Ethik des reinen Willens” (1904;
2:a uppl. 1907) och Ӏsthetik des reinen
Ge-fühls” (2 bd, 1912). — C. fann Kants
världshistoriska betydelse ligga i den gränslinje han
uppdrog mellan logik och metafysik. Som en
brist hos Kant angav
C., att denne tog sin
utgångspunkt från den
rena sinnligheten. C.
däremot sökte den i
det rena tänkandet,
ville grunda logiken
på matematiken och
tog i etiken sin
utgångspunkt från
rättsvetenskapen. C:s
filosofiska skrifter äro
dj upsinniga men
ytterst svårfattliga. Som
akademisk lärare ut-
övade han stort inflytande. — Litt.: W. Kinkel,
”H. C.” (1924).
Cohenit, ett i meteorjärn förekommande
kol-nickeljärn, (Fe • Ni • Co)3C, alltså en nickel- och
kobolthaltig cementit.
Cohn [kån], Ferdinand Julius, tysk
botanist (1828—98), prof, i Breslau. C:s viktigaste
undersökningar gällde mikroskopiska alger och
svampar. Betydelsefullt var hans påvisande av
den nära överensstämmande organisationen hos
vissa alg- och svampgrupper, varigenom
bakteriernas anslutning till växtriket blev klarlagd. —
Vid det av C. grundade växtfysiologiska
institutet i Breslau samlade han omkring sig många
lärjungar. 1870 började C. utge tidskriften
Bei-träge zur Biologie der Pflanzen.
Cohnheim [kå’nhåim], Julius, tysk anatom
(1839—84), prof, i patologisk anatomi i Kiel
1867, i Breslau 1872, prof, i allmän patologi och
föreståndare för patologiska inst. i Leipzig 1878.
C. var lärjunge av Virchow och har gjort sig
känd genom sina allmänna patologiska och
experimentella arbeten, särsk. över inflammationer.
— Om hans son Otto C., fysiolog, se Kestner,
Otto.
Cohrs [kårs], Herman Edvard, kartograf
(1858—1934). C. utarbetade en del mycket
använda kartböcker, såsom ”Cohrs’ atlas öfver
Sverige” (1891; 12 :e uppl. 1928) och
”Geografisk handatlas öfver jorden” (1895, flera uppl.;
tills, m. N. Torpson).
Coiffeur [kæafö’r], fr., Coiffure [kæafy’r],
fr., se Koaffera.
Coignard [kcoanjä’r], Abbé Jéröme,
person i Anatole France’s roman ”La rotisserie
de le reine pédauque” och i hans ”Les opinions
de M. Jéröme Coignard”. C. förkroppsligar den
galliska esprien i den människovänliga och
överseende ironiens form och är typen för en
intellektuell epikuré. — Abbé C., pseud. för
journalisten Hjalmar Lundgren.
Coimbatore [eng. kåuimbätö’a], stad i
Indiska unionen, på Nilgiribergens s. sluttning;
130,000 inv. Hälsosamt klimat.
Bomullsspinnerier och väverier. Leipzigmissionens station där
övertogs av Svenska kyrkan 1915.
Coimbra [kæi’mbra], stad i mellersta
Portugal, huvudort i distriktet C. (3,956 km2, 412,000
inv.), vid Mondegofloden, 23 km från havet;
35,000 inv. Portugals äldsta universitet, grun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
