Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Coppola, Francesco - Coprinus - Coprophaga - Copyhold - Copyright - Coquard, Arthur - Coquelin, 1. Constant (Coquelin aîné) - Coquelin, 2. Ernest (Coquelin cadet) - Coquelin, 3. Jean - Coques, Gonzales - Coquilhatville - Coquimbo - Cor - Cora - Coracias - Corallina - Corall(i)orrhiza - Corallium - Corato - Corbett, Sir Julian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Coprinus—Corbett
74
plomatik och historia i Perugia 1929 och
medlemskap av Accademia dTtalia s. å.
Coprinus, se Bläcksvamp.
Copro’phaga [-f-], se Dyngbaggar.
Copyhold [kå’pihåuld], eng., jord, som
rättsligen är del av en egendom {manor) men
innehas av en jordbrukare {copyholder), vars
åtkomst till jorden grundar sig på en avskrift
{copy) av gårdsrättens jordregister. Urspr.
saknade innehavarna bestämda rättigheter gentemot
egendomens herre {the lord of the manor), men
sådana utvecklade sig snart genom hävd, och c.
närmade sig med tiden alltmer jordäganderätt
men var dock betungad med ålderdomliga
avgifter till egendomens herre o. s. v., varför man
sedan mitten av 1800-talet strävade att underlätta
dess övergång till full äganderätt. Genom law
of property 1922 avskaffades c. helt.
Copyright [kå’piråit], eng. (av copy, kopia,
avtryck, och right, rättighet), förlagsrätt.
Coquard [kåkä’r], Arthur, fransk
tonsättare (1846—1910); elev av César Franck, vars
biografi han skrev (1891). Han komponerade
flera operor, lyrisk-dramatiska scener, romanser
och ballader, orkesterstycken m. m. C. skrev ”De
la musique en France depuis Rameau” (1891).
Coquelin [kåklä’]. 1) Benoit Constant C.
(”C. ainé”), fransk skådespelare (1841—1909),
född i Boulogne-sur-Mer, genomgick
konservato-riet i Paris, debuterade med framgång 1860 på
Théåtre franqais, blev 1864 societär men avgick
1886 före sin första stora turné i Europa och
Amerika (1887—89). C. var åter fäst vid Théåtre
fran<jais 1890—92 men bröt sedan definitivt med
denna. Efter en ny världsturné fästes C. av
Sarah Bernhardt 1895 vid Renaissanceteatern,
övertog 1897 själv Porte-Saint-Martinteatern och
gjorde sin sista stora turné 1903. Bland C:s
roller må först och
främst nämnas hans
rika Molièregalleri,
bl. a. Mascarille i ”Les
précieuses ridicules”,
Scapin i ”Les
fourbé-ries de Scapin”, Argan
i ”Le malade
imagi-naire” och ”Tartuffe”.
Vidare Figaro i ”Le
mariage de Figaro”
och ”Le barbier de
Séville”, ”Gringoire”,
don César i ”Ruy
Bias”, ”Don César
de Bazano”, Annibal
i ”L’aventurière”, Brichanteau i ”Le parisien”,
Poirier i ”Le gendre de M. Poirier”, Duval i
”Les surprises du divorce”, Napoléon i ”Plus que
reine” och ”Cyrano de Bergerac”. C. var också
en spirituell och kunskapsrik föreläsare och
författare i ämnen, som berörde skådespelarkonst
och klassisk fransk komedi, och utgav bl. a.
”L’art et le comédien” (1880) samt tills, m. sin
bror Ernest C. ”L’art de dire le monologue”
(1884). C. uppträdde i Stockholm 1881, 1889 och
1892. — C. ägde ingen av de bestickande yttre
egenskaper, som jämna en skådespelares väg till
berömmelsen, men hans spelande blick lyste av
kvickhet och intelligens, hans trumpetstämma
lydde villigt, ögonblickligt och med osviklig
precision hans minsta önskningar, hans komiska
fantasi var lika frodig, och hans gnistrande
temperament förhöjdes av den ädlaste infattning —
en lysande teknik.
2) Ernest Alexandre Honoré C. (”C. c
a-det”), den föreg:s bror, skådespelare (1848—
1909), genomgick konservatoriet i Paris,
debuterade på Odéon 1867 och på Théåtre franqais
1868, stannade där till sin död, från 1879 som
societär. C. var en spirituell och fantasifull
komiker och en mästare i den humoristiska
monologen, som han oftast skrev själv. C. var f. ö.
en roande författare under pseudonymen P i r o
u-e 11 e och skrev bl. a. ”Pirouettes” (1888) samt
tills, m. C.i) ”L’art de dire le monologue” (1884).
3) Jean C., son till C.i), skådespelare (f.
1865). C. var 1894—95 engagerad vid Théåtre
de la renaissance, där han bl. a. framträdde som
Mercure i ”Amphitryon” och Lucas i ”Läkare
mot sin vilja”. I okt. 1895 kreerade han Messire
Du Gueschin på Théåtre de la
Porte-Saint-Martin och var sedan oavbrutet knuten till
denna scen. Bland andra roller märkas Raguenau
i ”Cyrano de Bergerac”, Ramponneau i ”Fanfan
la Tulipe”, Talleyrand i ”Plus que reine”,
Master Brown i ”Jean Bart”, Chilon i ”Quo vadis?”,
Gorenflot i ”La dame de Monsoreau” och le
chien (hunden) i ”Chantecler”. — Med en
voluminös talstämma förenade C. ett imponerande
yttre och ett intelligent och väl genomfört
sceniskt uppträdande.
Coques [kåks], Gonzales, flamsk målare
(1614—84). Känd för eleganta porträtt och
porträttgrupper, ofta i liten skala. Vid
framställning av personer el. grupper i landskap el.
interiörer samarbetade han ofta med andra konstnärer.
Coquilhatville [kåkilatvi’1], stad i Belgiska
Kongo, nära ekvatorn, vid Kongofloden; omkr.
11,000 inv. C. har anlagts nära den av Stanley
grundade stationen Équateur och har snabbt
uppblomstrat som flodhamn och handelsplats.
Coquimbo [kåki’mbå]. 1) Provins i Chile,
s. om Atacama; 39,889 km2, 246,000 inv.
Huvudstad La Serena (21,000 inv.), biskopssäte. — 2)
Hamnstad i prov. C., Chile; 19,000 inv. Stor,
skyddad hamn, en av Chiles bästa. Smältugnar
och malmexport.
Cor. 1) [kår]. Lat., hjärta. — 2) [kår]. Fr.,
horn. — Cor anglais [-äglä’], engelskt horn.
Cöra, se Lavar.
Cora’cias, se Blåkråka.
Corallina, se Kalkalger.
Corall(i)orrhi’za, se Korallrot.
Cora’llium, se Koralldjur.
Cora’to, stad i Apulien, s. Italien, 40 km v.
om Bari; 44,000 inv. Jordbrukscentrum.
Corbett [kå’bit], Sir Julian Stafford,
engelsk historiker (1854—1922). Han framhöll i
sina arbeten särskilt sjömaktens betydelse för den
historiska utvecklingen och anses jämte Mahan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
