85 Cornell University—Cornus 86 men har också behandlat konstteori och italiensk konst i sitt författarskap. Bland C:s konstvetenskapliga arbeten märkas ”Norrlands kyrkliga konst under medeltiden” (1918), ”Sigtuna och Gamla Uppsala” (1920), ”Biblia pauperum” (1925), ”Italiensk senrenässans” (1927), ”Karak-teriseringsproblemet i konstvetenskapen” (1928), ”Italiensk ungrenässans” (1930), ”Uppsvenska målarskolor på 1400-talet” (1933; tills, m. S. Wallin), ”Gotiken” (1935), ”Italiensk arkitektur till och med barocktiden” (s. å.) och ”Den svenska konstens historia”, 1—2 (1944—47). — C. har även framträtt som skönlitterär förf, med två dikt-saml., ”Morgonen” (1920), som innehåller subjektiv kärlekslyrik och dikter med historiska motiv, och ”Den förlorade Guden” (1947), en rad meditationer och minnen på vers, starkt personligt utformade, burna av en optimistisk livssyn. Cornell University [kå'nel jonivä'siti], se Ithaca. Corner [kå'na], eng., ”hörn”, börsuttryck för sammanslutning av börsspekulanter i avsikt att undanhålla marknaden material av en vara el. ett fondpapper för att därigenom pressa upp priset. Baissespekulanterna (bears), som sålt per termin, tvingas av haussepartiet (bulls) ”in a corner” (in i ett hörn) och äro i deras våld, som behärska marknaden. Från dessa senares synpunkt kallas spekulationen ”rig the market”. Sådana sammanslutningar förekomma ofta och anställa vanl. stor förödelse. Varor, som i synnerhet varit föremål för c.-manipulationer, äro koppar, vete och bomull. Cornet [kårnä'], fr., corne'tto, it., sinka, posthorn; en orgelstämma, som klingar som sinkan. — C. å pistons, fr., litet ventilhorn. Cornet [kårnä'], Paul, fransk skulptör (f. 1892). Redan 1910 blev han elev vid École des arts décoratifs, och ett par år senare började han arbeta på egen hand, först huvudsaki. i akademisk riktning. Efter krigsåren slog han in på kubismens stiliserande, abstrakta linjer men fann snart, att dessa ledde till ett sterilt, för skulpturen utvecklingshämmande stadium. Med stöd av impulser från Maillol och Despiau nådde han fram till en på naturalistiskt modellstudium grundad, rofylld och monumentalt förenklad skulpturstil. Hans formsinne utvecklades till alltmera osviklig säkerhet. 1932 fick han det stora skulpturpriset för en ”Grand nu assis”, och därmed var hans berömmelse grundlagd. I samband med omgestaltningen av Trocadéro-muséet till Parisexpositionen 1937 fick C., liksom de ovan nämnda mästarna, uppdrag att smycka museiplatsen med skulptur. Han utförde då i övernaturlig storlek en påklädd, stående kvinnofigur, kallad ”Campagne” ("Landsbygd”). Gestalten är samtidigt vek och stolt, med ett rörande, kyskt och naturligt behag, som närmar den till vissa kvinnofigurer av C:s något yngre landsman Jean Osouf. C. är bl. a. företrädd i Nationalmuseum, Stockholm. Come'to, stad i Italien, se Tarquinia. Cornevilles klockor [kårnvi'ls], operett i 3 akter av Robert Planquette, 1877. Cornflakes [kå'nfléiks], amerik., majsflingor. Corniche, La [la kårni'/], it. Cornice, vägen från Nizza till Genua längs Rivieran; världsberömd för sina vackra utsikter. Cornill [kå'-], Carl Heinrich, tysk evangelisk teolog (1854—1920); prof, i Marburg, Königsberg, Breslau och Halle. Framstående bibelkritiker av wellhausenska riktningen, utgav C. bl. a. ”Das Buch des Propheten Ezechiel” (1886), ”Einleitung in das alte Testament” (1891; 7:e uppl. 1913), ”Der israelitische Prophetismus” (1894; 13:e uppl. 1920), ”Geschichte des Volkes Israel” (1898) och "Das Buch Jeremia” (1905). Co'rniska, se Keltiska språk. Corn-laws [kån-låz], eng., spannmålslagar, d. v. s. lagar om tullar och exportpremier på spannmål, se Anti-Cornlaw-League och Cobden. Corno [kå'rnå], it. (fr. cor), horn. C. di caccia [-ka't/a], jakthorn, valthorn. Cornu [kårny'], Alfred Marie, fransk fysiker (1841—1902), prof, i fysik vid École polytechnique 1867. C. har utfört en serie berömda fysikaliska mätningar, bl. a. av ljusets hastighet och av jordens medeltäthet. Hans viktigaste arbeten tillhöra optikens område. Co'rnus, släkte bland kornellväxterna, med omkr. 40 arter, buskar el. träd, sällan örter, med 4-taliga blommor och stenfrukt (med 2-rummig sten), de flesta i n. halvklotets tempererade länder. I Sverige finnas två arter. Hårdved el. blodkornell (C. sanguinea), buske med röda grenar, vita blommor och svarta frukter, förekommer i lunder i s. Sverige och odlas ofta i trädgårdar. Hönsbär (C. suecica), ört med mörkt purpurröda blommor inom ett stort, vitt 4-bladigt svepe och röda frukter, växer på fuktiga ställen över nästan hela landet. I trädgårdar och parker odlas flera ut- Cornus sanguinea, hårdved (t. v.) och C. suecica höns-bär.