Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Culloden - Culpa - Culteranismo - Cum - Cumacea - Cumea - Cumaná - Cumbal - Cumberland (England) - Cumberland (U. S. A.) - Cumberland (hertigtitel) - Cumberland, 1. William Augustus - Cumberland, 2. Ernst August - Cumberland, 3. Ernst August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Culpa—Cumberland
188
av Cumberland 16 april 1746 pretendenten Karl
Edvard Stuart.
Cu’lpa, lat., fel, försumlighet, förbiseende,
vårdslöshet; jfr Dolus.
Culterani’smo [kol-], se Gongora.
Cum, lat., med. Brukas bl. a. i betyg, t. ex.
cum laude approbatur, med beröm godkänd.
Cumäcea, se Kräftdjur.
Cümae (grek. Kyme), forntida stad i
Kam-panien, belägen 6 km n. om Neapelbukten,
moderstad till Neapel. C. var en av de äldsta grekiska
kolonierna i Italien, anlagd på 700-talet f. Kr.
från Chalkis på Eubea. Under sin
blomstrings-tid (till omkr. 500 f. Kr.) utövade C. som
förmedlare av grekisk kultur ett djupgående
inflytande på mellersta Italiens folk: de italiska
alfabeten, bl. a. det romerska, ha hämtats från C.;
grekiska kulter, särskilt Apollons, utbredde sig
härifrån; de sibyllinska böckerna fick Rom från
C. o. s. v. Tidtals hade C. att utkämpa hårda
strider med bl. a. etruskerna. Det överflyglades
efter hand av sin avläggare Neapel, intogs 438
el. 421 f. Kr. av samniterna och kom 338
under Rom med begränsad romersk medborgarrätt.
— Betydande rester av den gamla staden finnas
och äro sedan 1912 föremål för systematisk
undersökning.
Cumanå, huvudstad i staten Sucre, n.
Venezuela, nära Karibiska havet; 26,000 inv. C. har
flera gånger hemsökts av jordbävningar, bl. a.
1929. Bomullsindustri och omfattande handel
med frukt. Export av kaffe, tobak, kakao m. m.
Cumba’l, vulkan i Västkordilleran i Colombia,
nära gränsen mot Ecuador. 4,790 m ö. h.
Cumberland [ka’mbaland], Englands
nord
Byn Buttermere på nordsidan av Cumbriska bergen,
Cumberland, England.
västligaste grevskap, med kust mot Solwayviken
och Irländska sjön; 3,938 km2, 263,000 inv. I
ö. fyllt av Penninska, i s. v. av Cumbriska bergen
(se d. o.); däremellan en av floden Eden bevattnad,
bördig slätt. Kustfloden Derwent kommer från
de besjungna C.-sjöarna. C. är rikt på mineral:
järn, stenkol och grafit (Borrowdale) m. m.
Bergsbruk, boskapsskötsel (fåravel) och jordbruk
äro huvudnäringar. Huvudstad Carlisle.
Cumberland [ka’mbal9nd]. 1) Biflod fr. v.
till Ohio, U.S.A. Upprinner på
Cumberland-bergen och flyter genom Kentucky och
Tennessee. 1,150 km lång, segelbar till Burnside, för
större fartyg till Nashville. — 2) Stad i
Mary-land, U.S.A., vid Potomac; 38,000 inv.
Ändpunkt för Chesapeake—Ohiokanalen. Tillv. av
automobilringar, järnvägsvagnar, cement och glas.
I omgivningarna kolbrytning.
Cumberland [ka’mbaland], engelsk
hertigtitel, som fr. o. m. 1689 burits av flera medl.
av det kungliga huset el. dess anförvanter.
1) William Augustus, hertig av C.
(1721—65). Tredje son till Georg II, blev C.
1742 generalmajor, utmärkte sig 1743 i slaget
vid Dettingen och
utnämndes till
generallöjtnant. 1745 blev
han generalkapten och
befälhavare över
engelsmännens och deras
allierades trupper i
Flandern,
understöddes illa av sina
bundsförvanter och blev
slagen av fransmännen
vid Fontenoy. Hösten
s. å. hemkallades han
för att kuva
pretendenten Karl Edvard
S tuarts uppror och
vann 16 april 1746 över denne segern vid Culloden.
De besegrade och de rebelliska skotska
höglän-darna förföljdes med stor grymhet; C. fick
öknamnet ”slaktaren” men erhöll en belöning av
parlamentet. I fälttåget i Flandern 1747 hade
han ingen vapenlycka, och tio år senare måste
han efter strider med en fransk här enligt
konventionen i Kloster-Zeven (8 sept. 1757)
upplösa sin armé och utrymma Hannover. Han föll
nu i onåd och lämnade alla sina befattningar.
C. var en tapper krigare och oftast omtyckt av
soldaterna, trots den stränga disciplin han införde.
2) Ernst August, hertig av C. (1771—
1851), son till Georg III, från 1837 konung av
Hannover.
3) Ernst August, hertig av C. (1845—
1923). Han var ende son till Georg V av
Hannover, som 1866 förlorade sitt land till
Preussen. Vid faderns död 1878 offentliggjorde C.
sina arvsanspråk på Hannover. 1884 utdog den
äldre grenen av huset Welf med hertig Wilhelm
av Braunschweig; som huvudman för den yngre
grenen var C. närmaste arvtagare till
hertig-dömet men uteslöts från tronföljden av tyska
förbundsrådet, då han icke ville avstå från sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
