Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cyklometriska funktioner el. arcusfunktioner - Cyklomorfos, cyklisk formväxling - Cyklon - Cyklop - Cyklopiska murar el. pelasgiska murar - Cyklopropan - Cyklopöarna - Cyklotron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Cyklomorfos—Cyklotron
222
der det gemensamma namnet t r i gon o
metriska funktioner.
Cyklomorfos [-å’s], cyklisk
formväxling. En art, som uppträder i (ofta efter
årstiderna) växlande former (ibland starkt avvikande
från varandra), säges erbjuda c., stundom också,
ehuru mindre lämpligt kallad
säsongvariation. Särsk. förekommer c. hos vissa
planktonorganismer i sötvattnet.
Cyklon [-ä’n], (av grek. kyklo’n, virvlande),
eg. virvelstorm; se Lågtryck.
Cyklop [-ä’p], (lat. cy’clops, av grek. ky’klops,
”rundöga”, av ky’klos, krets, cirkel, och ops,
öga). Man tänkte sig cykloperna som jättelika
gestalter med ett enda cirkelrunt öga mitt i
pannan. Hos Hesiodos höra de till titanernas
släkt, söner av Uranos och Gaia. De tillverka
åt Zeus åskan och blixten, varigenom han blir
oövervinnelig i striden mot titanerna. Hos
Ho-meros äro de ett jättelikt och rått herde folk,
boende på någon ö i Medelhavet, vilken man
sedermera identifierade med Sicilien. Under den
senare forntiden tänkte man sig dem huvudsakligen
som jättelika smeder i Hefaistos’ tjänst, vilka
hade sin verkstad i djupet av eldsprutande berg,
företrädesvis Etna.
Cyklopiska murar [-å’-], el. pela’sgiska
murar. De väldiga murarna från förhistorisk
(mykensk) tid, t. ex. i Mykenai, tillskrevos av
grekerna antingen cykloperna el. pelasgerna
(namn på Greklands urinvånare). Nu menar man
med c. av stora, ohuggna stenblock uppförda
murar (i motsats till polygonala el. av kvaderstenar).
Cyklopropän, CoH®, ett gasformigt, luktlöst,
explosivt kolväte, använt som narkosmedel.
Cyklopöarna [-ä’p], (it. Scogli dei ciclopi el.
Faragliom), sju basaltklippor på Siciliens östkust,
vid staden Acireale. Enligt sagan slungades de
av den blinde Polyfemos efter Odysseus.
Cyklotron [-å’n], en av den amerikanske
fysikern E. O. Lawrence konstruerad apparat för
erhållande av utomordentligt snabba laddade
partiklar utan användning av extremt höga
spänningar. C. består av en diagonalt uppskuren, flat,
cirkulär metalldosa, vars båda hälfter anbringas så,
att endast ett mycket smalt, spaltformigt
mellanrum mellan dem uppstår. Dosan placeras mellan
polerna av en stark elektromagnet, som alstrar
ett homogent magnetfält vinkelrätt mot dosans
plan. Gäller det t. ex. att accelerera protoner,
åstadkommas dessa i spaltmellanrummet genom
jonisering av vätgas. Under magnetfältets
inverkan röra sig protonerna i cirkulära banor
i dosans inre. Omloppstiden är beroende
av fältets styrka men är däremot oberoende
av jonernas hastighet. Mellan de båda
doshalvorna anlägges en snabbt växlande
växelspänning. Har det elektriska fältet mellan
doshalvorna vid protonens passage genom
spaltmellanrummet samma riktning som protonens
rörelseriktning, accelereras protonen. Växelspänningens
frekvens avpassas så, att, då protonen nästa
gång passerar spaltmellanrummet, det elektriska
fältets riktning omvänts, varigenom protonen
tilldelas en ny hastighetsökning. Lawrence kunde
Cyklotron (principschema). A och B doshälfter. Vid
a accelereras jonen i:a gången, vid b 2:a gången, vid
c 3:e gången o.s.v.
genom dylik multipel acceleration (i princip
tidigare angiven av svensken G. Ising) 100-tals
gånger med en växelspänning på endast några
tusen volt åstadkomma protoner med en energi
av flera megaelektronvolt (MeV). De erhållna
strömstyrkorna voro små, de belöpte sig endast
till mellan några få och hundratals
mikro-ampère (j<A). Den första c. fick Lawrence
färdig 1932, och därmed hade ett värdefullt
instrument för atomsprängningsundersökningar
erhållits. Sedan dess har ett stort antal (c:a ett
50-tal) c. byggts på skilda ställen, de flesta i
U.S.A. För att möjliggöra ökade
partikelhastig-heter ha anläggningarnas dimensioner alltmera
ökats. 1939 togs i Berkeley i Kalifornien en c.
med en poldiameter av 150 cm och en magnet
om 220 ton i bruk. I denna kunna deuteroner
bibringas energier på 16 MeV. 1947 ha de
första försöken ägt rum i Berkeley med en
jättelik anläggning, vid vilken magnetpolernas
diameter utgör 4,7 m och magnetens vikt 4,900 ton.
Den har givit deuteronenergier på över 200
MeV. Vid de höga partikelenergierna kommer
partiklarnas hastighet att närma sig
ljushastigheten. Den därvid enl. relativitetsteorien
uppkommande tillväxten av partiklarnas massa medför,
att dessa ha en tendens att komma ur takt. Denna
svårighet har man sökt övervinna genom att låta
magnetfältet växa mot periferien av polerna.
Detta medför emellertid en försämring av
strålens sammanhållning. Bättre resultat erhålles
genom att öka den accelererande spänningen, så
att partiklarna göra ett färre antal omlopp,
innan de lämna c. Den bästa metod man hittills
funnit för eliminering av relativitetseffekten är
en metod med s. k. frekvensmodulering. Denna
tillgår så, att en jonsvärm, som bildas i centrum,
på angivet sätt accelereras i banor av allt större
diameter, medan samtidigt frekvensen successivt
avtager något, tills svärmen lämnat c., varefter
detsamma upprepas. — I Sverige finnas f. n. två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
