Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dali, Salvador - Dalibor - Dalimilskrönikan - Dalin, Alfred - Dalin, Anders Fredrik - Dalin, Olof von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Dalibor—Dalin
320
Salvador Dali: Självporträtt, 1941.
tvetydighet. Hans scen- och dräktbilder för
Metropolitan i New York ha bidragit att göra
den surrealistiska rörelsen till en modestil för
teater- och reklamkonst. — D. har aktivt
medverkat i den franska avantgarderörelsens
filmarbete och tills, m. Luis Bunuel skrivit
manuskripten till de båda för 1920-talets franska
surrealism mycket typiska filmerna ”Un chien
andalou” (1929) och ”L’åge d’or” (1931). Senare
har D. i U.S.A. ritat och för film gestaltat
några drömavsnitt i Hitchcocks ”Trollbunden”
med Ingrid Bergman (1945) och samarbetat med
Walt Disney i ett antal tecknade kortfilmer i
färg. — Litt.: J. Th. Soby, ”S. D.” (1941);
självbiogr. (1942).
Da’libor, tjeckisk riddare, avrättad 1498 för
landsfredsbrott. Enl. sagan lärde sig D. under
sin fängelsetid att spela fiol så mästerligt, att
folket samlades utanför fångtornet för att lyssna
till hans spel. D. är hjälten i Smetanas opera
”D.” och en dikt av H. Gyllander.
Da’limilskrönikan, den äldsta tjeckiska
rimkrönikan, från 1300-talets början, av okänt
ursprung. Som förf, har gällt en viss Dalimil.
Krönikan, som har antigermansk tendens,
skildrar tjeckernas historia från äldsta tider till 1318
och är av kulturhistoriskt och i sin senare del
av historiskt värde. D. har utgivits av bl. a.
V. E. Mourek (1910).
Dalin, Anders Peter Alfred, skolman (1855
—1919). D. blev 1879 lärare vid Huskvarna
folkskola och 1896 föreståndare vid högre
folkskolan där samt 1912 rektor vid Huskvarna
kommunala mellanskola. Då
Folkskolöverstyrelsen inrättades, blev D. 1914 undervisningsråd
där. D. var en framstående, varmt intresserad
folkskolepedagog, och Huskvarna skolväsen nådde
under hans ledning en sällspord, föredömlig
utveckling. Särskilt den skolorganisatoriska
enhetstanken hade i D. en hängiven främjare. Han
var medl. av centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening (ordf. 1913—14,
1916—19). D:s allmänt erkända erfarenhet togs
i anspråk bl. a. för åtskilliga sakkunnig- och
kommittéuppdrag, däribland sakkunnig- och
ledamotskap i folkundervisningskommittén 1909—14.
D. var jämväl utgivare av läseböcker och
undervisningsmateriel. Särsk. känd är den av D.
och Fridtjuv Berg utgivna läseboksserien.
Dalin, Anders Fredrik,
ordboksförfattare (1806—73), studerade i Uppsala, ägnade
sig sedan åt författarverksamhet i Stockholm.
Hans förnämsta lexikaliska arbete är ”Ordbok
öfver svenska språket” (1850—55), en
synnerligen rikhaltig källa för vår kännedom om
svenskan vid 1800-talets mitt. D. utgav även
bl. a. ”Dansk-norsk och svensk ordbok” (1869;
2:a uppl. 1895) och ”Svenska språkets
synonymer” (1870, 5:e uppl. 1945) samt var under
många år sysselsatt med en s. k. stomme till
Svenska akad:s ordboksarbete.
Dalin, Olof von, skald, hävdatecknare
(1708 29/s—63 12/s). D. var kyrkoherdeson från
Halland och kom vid tretton års ålder till Lund,
där bl. a. filosofen Anders Rydelius visade honom
välvilja. 1727 fick D. en lär arbe fattning hos
kammarrådet Claes Rålamb i Stockholm och
vann snart inträde i flera andra av Stockholms
förnäma familjer, bl. a. hos presidenten Conrad
Ribbing. I dessa kretsar, liksom i den 1732
stiftade riddarorden Awazu och Wallasis (där D.
var den ende ofrälse ledamoten), lät han
emellanåt höra sig som poet. I dec. 1732 utkom anonymt
första numret av D:s märkliga moralisk-satiriska
veckoskrift, Then Swänska Argus (utg. i
bokform och reviderad 1754 av D.; med kommentar
och ordlista 1910—18 utg. av B. Hesselman och
M. Lamm). — Förebilder voro Steeles och
Addisons tidskrifter The Spectator och The
Tatler samt van Ef fens Le Misan thrope. Från
dessa lånade D. i stor utsträckning men förstod
att skickligt lokalisera och omstuva vad han
överflyttade. Hans framställningssätt var mycket
växlande; än skrev han lätta, skämtande artiklar,
än dialoger ur vardagslivet, än sagor och
allegorier, än vers. Hans prosa är den första
moderna svenska populära och på samma gång
konstnärliga. D. ville undervisa och roa; han
behandlade gärna aktuella samhällsspörsmål och
tidens motsatta lyten: å ena sidan pedanteriet, å
andra sidan flärden; den sträva ortodoxien och
förföljelsenitet ägde i honom en motståndare; i
den ekonomiska politiken framträdde han som
fullblodsmerkantilist och fabriksskyddare och var
en ivrig partigängare, anhängare till Gyllenborgs
parti och motståndare mot Arvid Horn. Argus
väckte i Sverige oerhört uppseende, och nådde
en enastående popularitet. Stor nyfikenhet rådde
i fråga om författaren. Först 1735 blev det
allmännare bekant, att D. var författaren.
Konungen och drottningen hugnade honom med
dyrbara gåvor. 1737 fick han befordran till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
