Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalsland - Etnologi - Historia - Vapen - Litt. - Dalslands folkhögskola - Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund - Dalslands järnväg - Dalslands kanal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
Dalslands folkhögskola—Dalslands kanal
336
kalken, rent västsvenska typer, liksom även
tälj-stenen här fått större användning (till grytor,
pannor, strykjärn etc.) än i det övriga Sverige.
Landskapets kultur uppvisar emellertid vissa
olikheter mellan skogsbygden i n. v. och
slätten, ”Ler-Dal”, i s. ö. Genom landskapet går
sålunda i flera fall sydgränsen för vissa
nordliga företeelser, ss. kubbstolarna, spinnsländan,
fäbodarna, stolpbodarna och tunnbrödsbakningen
(de tre sistnämnda gå även ned i n. Bohuslän).
I sydligaste delen märkas å andra sidan vissa
götiska drag, ss. götisk köksplacering, sydsvenskt
bindtak och skiftesverk i ladugårdsbyggnaderna.
Det norska inflytandet är märkbart t. ex. i
vissa möbelformer liksom delvis i fråga om
möbelplaceringen. I övrigt är den gamla
folkkulturen i landskapet bättre bevarad än i
grannprovinserna; den har dock i stort sett
icke haft någon långt driven särkaraktär el.
konstnärlig utdaning. Några bygdedräkter ha
aldrig klart utbildats, ehuru dräktskicket uppvisat
vissa ålderdomliga drag. Den textila slöjden
har ej heller varit synnerligen uppdriven.
Om allmogemålet i D. se Svenska språket.
Historia. Beläget på gränsen mellan svenskt
och norskt område, har D. varit föremål för
gränstvister mellan de båda länderna. I äldre
tider omfattade det dels egentliga Dal, som hörde
till Västergötland, dels ”Markerna”, skogsbygden
i v. och n., dit även Nordmarks härad i
Värmland räknades. Man skilde också in på 1700-talet
mellan Västgöta-Dal och Värmlands-Dal; först
i senare tid har det gemensamma namnet
Dalsland slagit igenom. Under medeltiden hörde D.
till Västergötlands lagsaga, stundom bildade det
ett eget län med Dalaborgs fäste som huvudort.
Under Vasatiden var det än förenat med
Värmland, än med Västergötland. D. ingick 1560—
69 i hertig Magnus’ hertigdöme samt 1606—10
i Johans. 1680 kom D. definitivt till Älvsborgs
län. Från Erik XIV:s tid kallades det grevskap.
I kyrkligt hänseende hörde D. urspr. till Skara
stift men lades 1658 till Karlstads stift. — Under
de täta krigen med Danmark-Norge utsattes D.
ofta för förödande gränsfejder, ss. under
nordiska sjuårskriget (1563—70), 1611—12, 1644
—45 (”Hannibalsfejden”),
1675—79
((”Gyldenlövefej-den”) samt 1788 och 1808
—°9’
Vapen. D:s vapen är enl.
k. br. V9 1942 ”i fält av
silver gående röd tjur med
beväring och nosring av guld”.
Litt.: ”Svenska
turistför-en:s årsskrift” 1936;
”Svenska turistfören:s
resehandböcker”, 19 (4æ uppl. 1936);
D. Skoog & K. Thedin, ”D.” (1929);
A. Gavelin, ”Om underkambriska
sandstens-gångar vid västra stranden af Vänern” (SGU,
ser. C, nr 217, 1909); H. E. Johansson, ”Om
kopparmalmsförekomsterna vid Stora Strand i
D.” (SGU, ser. C, nr 214, 1909) ; L. v. Post,
”Landskapet D.” (i ”Svenska turistfören:s års-
Dalslands kanal vid Håverud. Ur Prins Wilhelm,
”Svenskt land”. — Jfr bild vid Akvedukt.
skrift”, 1936); A. Sandell, ”Tektonik och
morfologi inom dalformationen med omgivande
ur-bergsterräng” (1941). — ”D:s hembygdsförbunds
årsskrift” (1918—19); ”Hembygden” (1921 ff.);
skriftserien ”Dalia”, utg. av D:s
fornminnes-och hembygdsförbund (1927 ff.). — A. Bondeson,
”Historiegubbar på Dal” (1886; 1940 i ”Sami,
skrifter”, 3); R. Dybeck, ”Berättelse om D.” (i
”Skriftserien Ur D:s forntid och nutid”, 1, 1921).
Dalslands folkhögskola, se Älvsborgs läns
folkhögskola i Färgelanda.
Dalslands fornminnes- och
hembygdsförbund tillkom 1925 genom sammanslagning av
Dalslands fornminnesförening, bildad 1874, och
Dalslands hembygdsförbund, bildat 1918. Sedan
1921 utges en årsskrift, Hembygden.
Dalslands järnväg, sign. D.J., mellan norska
gränsen invid Kornsjö, där Norges statsbanor
ansluta, och Mellerud vid Bergslagsbanan med
bispår, Mellerud—Sunnanå- och Ed—Le;
sammanlagd längd 69 km; spårvidd 1,435 m. D.
öppnades för trafik 1879; den är elektrifierad sedan
1939. Järnvägen utgör en länk i den
internationella förbindelseleden Oslo—Kontinenten. Den
förstatligades 1948.
Dalslands kanal, trafikled mellan Vänern
och sjösystemet på gränsen mellan Värmland
och Dalsland längs Upperudsälven; 253,9 km,
därav 7,9 km bearbetad led, resten sjöar. Den
grävda kanalens vattenbredd är 4,16 m, djupet
vid lågvatten 1,78 m; stigningen 59 m, 28 slussar.
D. utgår från Vänern vid Köpmannebro, går
genom Åklången och Råvarpen till Laxsjön och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
