343 Damascenus—Damaskus 344 Utsikt över Damaskus. 1805 i alla krigen mot Napoleon. 1823 blev D. krigsminister och fick 1824 övertaga utrikesdepartementet, som han ledde till jan. 1828. Damascenus, Johannes, se Johannes Da-mascènus. Dämaschke, Adolf Wilhelm, tysk socialpolitiker (1865—1935). Han verkade först som folkskollärare, senare som tidningsman och folktalare för att från 1896 uteslutande ägna sig åt jordreformer. D. blev 1898 ledare för Bund deutscher Bodenreformen, vilken sammanslutning åsyftade att främja lagstiftning för jordens och naturkrafternas utnyttjande för det allmänna bästa och att tillförsäkra staten el. kommunerna den jordvärdestegring, som ej direkt härrör från enskilda personers arbete. Han har utvecklat sina idéer i en serie mycket spridda skrifter, främst ”Die Bodenreform” (1902; 20:e uppl. 1923). Damaskénplommon, se Chrysophyllum. Damaskénstål, ett slags stål, som har sitt namn efter staden Damaskus, där det fordom tillverkades. Även i Persien och Egypten framställdes sådant stål under samma namn. Europeiskt d. är ett s. k. g a r v s t å 1, d. v. s. ett av flera, vanl. olika hårda stycken sammanvällt och efter hopböjning el. vridning åter sammanvällt stål. Dama'sker (förvrängning av fr. gamache), beklädnadsplagg av kläde el. läder, vilket omger smalbenet för att skydda och värma detta och fotleden samt knäppes längs hela yttersidan; även varma ytterstrumpor av trikå (utan fot) för barn. Damaskèra (fr. damasquiner, eng. damash), genom polering och etsning framställa ett oregelbundet mönster av mörkare och ljusare strimmor på ytan av stål, som framställts genom sammanvällning av olika hårt material, s. k. garvstål. Oegentligt har beteckningen ”damaskera” ofta använts för andra sätt att anbringa mönster på metallytor, ss. etsning med syra under vaxskydd för partierna mellan mönsterkonturerna, inkrustering med ädla metaller i graverade figurer m. m. Damaskinos, grekisk kyrkomän och politiker (1889—1949), biskop av Korint 1921, ärkebiskop 1941. Under den tyska ockupationen av Grekland i 2:a världskriget var D. högste ledare för de humanitära hjälporganisationerna. Då inbördeskrig utbröt, utsågs han till riksföreståndare omedelbart efter Churchills och Edens besök i Aten julen 1944. 17/10—2/ii 1945 var han även konseljpresident. I nov. s. å. inlade han avskedsansökan men återtog kort därefter regentskapet, som han lämnade först i sept. 1946 vid kung Georgs återkomst till Grekland. Dama'skios, filosof från Damaskus. D. var skolark vid den nyplatonska akademien i Aten, då denna skola stängdes av kejsar Justinianus 529. D. briljerar i sin filosofi med logiska spetsfundigheter, men trots detta utför han nyplatonismen i mystisk riktning. Hans filosofi — en blandning av tom sofistik och ogrundad mystik — är ett bevis för att nyplatonismen vid den tidpunkt, då den drabbades av yttre förföljelse, även mist sin inre filosofiska livskraft. Dama'skus (fr. Damas, arab. Dimischq esch-Scham). 1) 1920—22 autonom stat i Syrien. — 2) Huvudstad i Syrien, s. ö. om Antilibanon, nära v. randen av Syriska öknen; 286,000 inv. D. ligger i n. v. delen av den bördiga oasslätten Guta, som i n. v. begränsas av Hermons skoglösa utlöpare. Slätten vattnas av strömmar från Antilibanon (Nahr Barada) och Hermon (Nahr el-A’wadj). Dess välmående byar omgivas av odlade