485 Davis sund—Dawson 486 delsefullt experimentellt stöd åt vågmekaniken och lade grunden till en i många fall värdefull ny forskningsmetod för studiet av kristaller m. m. För dessa arbeten erhöll D. nobelpriset i fysik 1937. Davis sund [déi'vis], havsarm mellan Grönland och Baffinsland, sammanbinder Baffinviken med Atlanten. Uppkallat efter upptäcktsresanden John Davis. Davitt [déi'vit el. dä'vit], M i c h a e 1, irländsk agitator (1846—1906). D., som var fabriksarbetare, slöt sig 1865 till fenierna och dömdes 1870 för olaga vapeninförsel till Irland till 15 års fängelse men frigavs 1877. Han deltog 1879 i grundandet av irländska landligan och företog därpå för denna en agitationsresa i U.S.A. Efter sin hemkomst fängslades han i febr. 1881 men lössläpptes 6 maj 1882. Han återupptog nu sin verksamhet som agitator för Irlands frihet och bättre jordförhållanden samt ådrog sig 1883 åter några månaders fängelse. 1892 invaldes han i parlamentet. Mot slutet av sitt liv närmade han sig arbetarpartiet. Bland irländarna i Storbritannien och i Amerika var D. mycket populär och avtvang även motståndarna aktning genom sin karaktärsstyrka och oegennytta. Han kämpade även i bokform för sina idéer. Davos [-vå's], rätorom. Tavau, Tavate, alpdal i ö. Schweiz, kantonen Graubünden, parallell med Rhendalen och Engadin, skiljes från den förra genom Plessuralperna, från den senare genom Albulaalperna. Genomflytes av Landwas-ser, från Davossjön till Albula (biflod till Hinterrhein). Nedanför sjön de stadslika byarna Davos Dorf (1,574 m ö. h.) och Davos Platz (1,560 m ö. h.), båda vid järnväg; dalen bildar en kommun med 9,000 inv. D. är en av Europas förnämsta luftkurorter för bröstsjuka. Läget är skyddat för blåst, atmosfären torr och ren (dimmor sällsynta), insolationen stark; medeltemp. för vintern —3,4°, för sommaren 8,5°. D. är även en mycket besökt vintersportplats med skridskobanor, skidbacke och bobbana. VM och EM i skridskoåkning ha ofta förlagts till D. Davout [davo'], Louis Nicolas, hertig av Auerstädt och furste av Eckmühl, fransk marskalk (1770—1823). D., som var officer redan före revolutionen, slöt sig till denna, blev brigadgeneral 1793 och tjänstgjorde vid Rhen-armén, i Italien och Egypten. 1800 blev han divisionsgeneral, förde kavalleriet under 1800—01 års fälttåg i Italien samt blev 1804 marskalk. 1805 förde han en armékår mot Österrike och stod i slaget vid Austerlitz 2 dec. på högra flygeln. Han besegrade preussarnas huvudstyrka Davos. vid Auerstädt 14 okt. 1806. Han hade stor andel i segern vid Eckmühl 1809. l slaget vid Wagram (5 och 6 juli) förde han högra flygeln och bidrog genom en storartad kringgående rörelse till segern. 1812 förde han armékår mot Ryssland. D. blev 1813 generalguvernör i Hamburg och var som sådan synnerligen hård. Han försvarade länge staden mot de allierade och uppgav den först 31 maj 1814. Under de hundra dagarna var han krigsminister och organiserade den nya armén. Efter Napole-ons fall uppgav han Paris. 14 juli 1815 övergick han till Ludvig XVIII. Han förlorade dock sina värdigheter men återfick dem 1817 och blev pär 1819. — D. var en av de främste bland Napoleons generaler. Med militär skarpblick och god karaktär förenade han stor organisatorisk och diplomatisk begåvning; hans stränghet har dock av många bedömts som alltför stor. ”Cor-respondance du maréchal D. 1801—15” har utgivits av Mazade (4bd, 1885). — Litt.: Markisinnan Blocqueville (D:s dotter), ”Le maréchal D.” (3 bd, 1879—80); H. Vigier, ”D.” (2 bd, 1898). Dawson [dasn] stad i n. v. Canada, huvudort i Yukonterritoriet, vid Yukonfloden, nära Alaska-gränsen; 1,000 inv. D. grundades 1896 som centrum för guldfältet vid Klondike och var under dess glanstid en betydande ort. Under sommaren ångbåtstrafik på floden. Dawson [dåsn], Geoffrey, engelsk tidningsman (1874—1944). D. var 1901—05 privat-