527 Deissmann—Dekantera 528 bury, Locke, Toland, Shaftesbury, Collins, Tin-dal, Hume o. a., läto sig ännu bindas av starkt sedligt medvetande. I Frankrike fortgick d. snart i mera utpräglad naturalistisk riktning. I Tyskland höjdes åter nivån inom Leibniz’, Wolffs och Baumgartens skolor. — D e i's t, anhängare av d. Deissmann [dåi's-], Gustav Adolf, tysk protestantisk teolog (1866—1937), prof, i nytesta-mentlig exegetik 1897 i Heidelberg och 1908 i Berlin; teol. hedersdr i Uppsala 1932. D. ägnade en väsentlig del av sitt vetenskapliga arbete åt utforskandet av den hellenistiska tidens grekiska språk. Hans inflytande inom den nystestament-liga forskningen var betydande. Han höll 1910 och 1918, på inbjudan av Olaus Petri-stiftelsen, föreläsningar i Uppsala (om Paulus och om den tyska vetenskapliga teologiens betydelse för kyrkans enhet). I de kyrkliga enhetssträvandena tog han framträdande del. Bland D:s arbeten må nämnas ”Licht vom Osten” (1908; 4:e uppl. 1923), ”Urgeschichte des Christentums” (1910), ”Paulus” (sv. uppl. 1910, ty. uppl. 1911; utvidgad och omarb. ty. uppl. 1925), ”Jesu religion och Pauli tro” (1915), ”Die Stockholmer Weltkirchenkonferenz. Amtlicher deutscher Be-richt” (1926), ”Die Stockholmer Bewegung” (1927) och ”Mysterium Christi. Christologische Studien britischer und deutscher Theologen” (1931). Självbiogr. i ”Die Religionswissen-schaft der Gegenwart in Selbstdarstellungen”, I (1925)- Deister [dåi'star], skogig bergskedja i Hannover, mellan Weser och Leine. Når i Höfeler 405 m. Stenkolsgruvor och sandstensbrott. Deistersandsten [däTstar-], se Wealdenfor-mationen. Dej (dey), titel för överhuvudena för de ja-nitscharer, som behärskade rövarstaterna Tunisien och Algeriet. Den förra staten regerades av dejer 1591—1705, den senare 1671—1830. Déjä-vu-fenomenet [de?a'-vy'-], ”redan-sett-fenomenet”, föreligger, då en varseblivning el. upplevelse åtföljes av känslan, att man förut varseblivit el. upplevat detsamma, ehuru man samtidigt vet, att så ej är fallet. Man har sökt förklara denna mycket vanliga minnesvilla på många olika sätt. S j älavandringslärans anhängare bruka åberopa den som stöd för sin åsikt. En vanlig förklaring är den, att ett moment i ifrågavarande upplevelse liknar något, som förut förnummits. Detta moment framkallar en bekant-hetskänsla, som då felaktigt hänföres till det hela. Déjazet [de^azä'], Pauline Virginie, fransk skådespelerska (1798—1875). Sedan 1821 var hon parisarnas gunstling på Gymnase, Palais royal, Variétés m. fl. scener, tills hon 1859 övergick till den efter henne uppkallade Théåtre Déjazet. Full av behag och finess, värme och friskt humör i förening med äkta gallisk esprit och maliciös ironi, var hon en stor konstnärinna i en liten genre, vådevillen och den lätta komedien. Biogr. av H. Lecomte (1902). Deje, municipalsamhälle (sedan 1944) i Nedre Ulleruds sn i Värmland, vid Klarälven; 9 km2, 2,686 inv. (1951). Nordmark—Klarälvens järnväg har här förbindelse med statsbanelinj en Kil —Ludvika. Ab. Mölnbacka—Trysil äger här pappersbruk och sulfatfabrik. I Dejefors på älvens n. sida äger samma företag sågverk, hyv-leri, snickerifabrik och kraftverk. Fröklängnings-anstalt; provinsialläkare. Dejefors har förr varit järnbruk. Taxeringsvärde å fastighetsskatte-pliktig fastighet 17,699,800 kr, till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 6,444,390 kr (1950). Déjeuné, déjeuner [de^öne'], fr., frukost; hos oss vanl. icke om det första målet tidigt på morgonen. — D. dinatoire [-dinatcoä'r], frukostmiddag, tidig middag. — Dejeunera [de/öné'ra], frukostera. Dejsa (ty. deisen), gå akteröver, sacka (endast om seglande fartyg). De jüre, lat., i enlighet med lag, rättsligen. Brukas i synnerhet i fråga om det fullständiga erkännandet av en stat som folkrättsligt rättssubjekt, tillhörande staternas folkrättsliga gemenskap. De'ka-, grek, tio-, brukas i sammansättningar. Dekabri'st (av ry. dekabr, december), decemberman, deltagare i det ryska decemberupproret 1825. Se vidare Ryssland, historia. Efter bol-sj evikrevolutionen har ur de ryska arkiven framdragits en rad förut opublicerade dokument, som avsevärt kompletterat och korrigerat tidigare framställningar av d:s historia. Dekäd (fr. décade, av grek. de'ka, tio), tiotal, t. ex. av böcker, år, dagar, särskilt tiodags-veckan i den franska republikanska kalendern. Dekadans [da'xjs] (fr. décadence), förfall, ”dekis”. Dekade'nter (fr. décadents), se Symbolister. Dekädisk (av grek, de'ka, tio), i synnerhet i sammansättningen dekadiska systemet, tiotalssystemet, det talsystem, som har tio till grundtal. Dekalin, dekahydronaftalin, CioHis, en ur naftalin genom hydrering framställd produkt, vilken nyttjas till terpentinersättningsmedel och beståndsdel i spritblandningar, avsedda till motorbränsle. D. framställes genom att man vid 1600 behandlar naftalin med vätgas i närvaro av finfördelad nickel. Spec. v. 0,877. Kpt 189°. Dekalkomani (av fr. décalquer, överföra en kalkering), sätt att överföra tryckta mönster, figurer, fabriksmärken o. dyl. från papper till föremål av metall, glas och trä. Mönstret är tryckt i vattenbeständig färg på olimmat papper och klistras på föremålet med bilden mot den yta, som skall dekoreras, varefter papperet borttvättas. Dekalogen [-lä'-] (grek. deka'logos, av de'ka, tio, och lo'gos, ord), tio Guds bud, i G. T. helt kort kallade ”de tio orden”. Dekalümen, enhet för ljusström, utgörande 10 lumen. Dekän, se Dekanus. Dekantera (av lat. de, av, och grek. kantho's, vinkel), avtappa en vätska ur ett kärl, så att bottensatsen ej medföljer (vanl. om viner av högre ålder).