561 Deliberativ—Deligeorgis 562 Delhi. T. v. bedjande muhammedaner framför Stora moskén. T. h. förutv. generalguvernörspalatset. Se även bilder å pl. vid sp. 557. ligger univ., grundat 1922, i n. muséer, skolor och sjukhus. Därjämte ha indiska furstar uppfört palats här. New Delhi har en viss prägel av trädgårdsstad med sin rika grönska och väl-balanserande arkitektur, låga, vita byggnader med klassiskt rena linjer. — Det forna D. är ett ofantligt ruinfält i s., c:a 15 km långt och 10 km brett. Dess citadell, moskéer och storslagna mausoléer med otaliga kupoler, bågar, pelare och minareter (bl. a. Kutb Minar, som samtidigt är ett ståtligt segermonument från början av 1200-talet i sandsten och marmor av 73 m höjd), som resa sig ur vegetationen, mäktiga spillror av förfallna stadsmurar och mycket annat bjuda en sällsam bild av svunnen storhet. — D. är en viktig järnvägsknut med linjer till Calcutta, Agra, Ajmer, Lahore och Ambala; det är dessutom centrum för landets flygtrafik. Staden har ett blomstrande näringsliv, främst handel och ett högtstående konsthantverk (guldsmeds-, filigrans-, trä- och elfenbenssnideri-, broderi-, textil- och fajansarbeten) men även moderna industrier, kvarnar, socker- och bomullsindustri m. m. D., vars historia kan följas tillbaka till 1,000-talet, var vid upprepade tillfällen residens för indiska fursteätter, vilka tidvis dominerade n. Indien. Stormogulen schah Jahan gjorde D. till residensstad (1648) och grundläde en ny stad, den nuv., efter honom kallad Shahjahana-bad. D. plundrades 1739 av den persiske härskaren Nadir schah. Där fortforo stormogulerna att residera till 1858, då den siste av dem efter seapoysupproret avsattes av engelsmännen. Vid den stora kröningsdurbaren i D. dec. 1911 gjor des D. ånyo till Indiens huvudstad. 1947 blev D. huvudstad i Indiska unionen. — Litt.: H. Sharp, ”D., its story and buildings” (2:a uppl. 1929). Deliberativ (fr. délibératif), rådslående, överläggande. Delibes [dali'b], Léo, fransk kompositör (1836—91). Han blev 1853 ackompanjatör vid Théåtre lyrique i Paris och organist vid kyrkan S:t Jean et S:t Franqois samt 1881 prof, i komposition vid konservatoriet. Han framträdde fr. o. m. 1855 med flera baletter, operetter och operor. Särsk. berömda blevo baletterna ”Cop-pélia” (1870) och ”Sylvia” (1876) samt operorna ”Le roi l’a dit” (1873) och ”Lakmé” (1883). Biogr. av E. Guiraud (1892) och H. de Curzon (1927). Delica'to, d e 1 i c a t a m e'n te el. c o n delicatezza [-te'tsa], it. (musikterm), läckert, med utsökt finhet. Délice [-i's], fr., njutning. — Deliciös, läcker, utsökt. Deli'ciae, lat., förlustelser, nöjen; på 1600-talet omtyckt titel på antologier. Deli'ctum (plur. deli'cta), lat., fel, förbrytelse, missgärning. Déliern, namn på Apollon, som ansågs vara född på ön Delos. Deligeorgis [3ilijeå'rjis], E p a m e i n o 11-das, grekisk statsman (1829—79). Han tillhörde oppositionen mot konung Otto och var under konung Georg flera gånger konseljpresident, bl. a. 1872—74 och 1877-—78. Mot Turkiet intog han en medlande hållning och avhöll