Demokratiska ungdomsvärldsfederationen—De mortuis nihil nisi bene 583 genomgående ett demokratiskt styrelsesätt efter mönstret av fransk eller engelsk parlamentarism. En för d. svår kris uppstod under 1920- och 30-talen, då italiensk fascism, tysk nazism och rysk kommunism gingo segerrikt fram och införde diktaturer i sina resp, länder. Sedan de båda förstn. rörelserna i och med 2:a världskriget krossats, är den kommunistiska diktaturen d:s enda rival, men den är så mycket farligare, som den skjutit fram sina positioner långt in i Västeuropa. Själv gör den anspråk på att vara en art av d., folkdemokrati. — Litt.: E. Barker, ”Reflections on government” (1942); H. Tingsten, ”D:s problem” (1945); A. Ross, ”Hvorfor d.?” (1946; sv. övers. 1948). Demokratiska ungdomsvärldsfederationen (D.U.V.), Fédération mondiale de la jeunesse, bildad i nov. 1945 med säte i Paris, har till uppgift att verka för internationellt samförstånd, samverkan bland ungdomen i alla länder och ”eliminerande av fascismen i alla dess former”. D. är en kommunistisk täckorganisation. De icke-kommunistiska nordiska föreningar, som från början anslöto sig, ha också numera uteslutits. Demo'kritos (grek. Demo'kritos, lat. Demo'cri-tus), grekisk filosof (omkr. 430—371 f. Kr.), f. i Abdera i Trakien. Han var en rik man och förvärvade under vidsträckta resor stor lärdom. Av hans många skrifter, vilka berörde de mest olika ämnen, ss. etik, musik, matematik och fysik, finnas endast fragment i behåll. Som filosof var D. grundläggare av atomläran och en konsekvent genomförd materialism. Enl. D. utgöras alltings principer av 1) atomer, d. v. s. till antalet oändliga, odelbara och ogenomträngliga kroppar, så små, att de icke kunna uppfattas av sinnena, samt olika endast till storlek och form (kvantitativt) men i övriga avseenden (kvalitativt) varandra lika, samt 2) det tomma rummet. I detta befinna sig atomerna i evig rörelse. Genom deras sammanstötande med varandra uppstå många slags rörelser, slutligen virvelrörelse, varvid de tyngre samla sig inåt, de lättare utåt, så att konglomerationer av atomer uppkomma. Sålunda bildas först och främst himlakropparna, vilkas antal är oändligt, men även andra kroppar. I världsalltets mitt befinner sig jorden. D. ansåg all verklig olikhet hos tingen bestå i olikheten av deras tyngd och täthet. Det levande innehåller i sig ett större antal runda och glatta samt följaktligen mera rörliga atomer. Kunskap om tingen få vi därigenom, att atomer lösrycka sig från dessa och intränga i vår kropp genom dennas porer. Som livets mål uppställer D. lyckan, som består i en lugn, harmonisk sinnesförfattning. D:s historiska betydelse ligger däri, att han för första gången försökt ge en konsekvent mekanisk världsförklaring, och han är så till vida uppslagsman och föregångare till den moderna naturvetenskapen. — Litt.: I. Hammer-Jensen, "Den ældste ato-melære” (1908). Demolder [damåldä'r], Eugène, belgisk författare (1862—1919). Hans berättelser och 584 romaner, ss. ”Contes d’Yperdamme” (1891), ”Sous la robe” (1897), ”La route d’émeraude” (1899; ”På den gröna stigen”, 1924), ”Les patins de la reine de Hollande” (1901), ”L’arche de monsieur Cheunus” (1904), röja en yppig målerisk fantasi och träffsäkerhet i den historiska sede-bilden. Demolera (fr. démolir, av lat. demoliri, förstöra, av möles, bålverk), nedriva, förstöra (fästningsverk, byggnader, broar o. s. v.), rasera. Jfr Demantelera. Demon [om ond ande o. dyl. vanl. -må'n; i bet. ”lägre gudaväsen” ofta dä'mon el. dé'mon] (grek. dal'mon, lat. daè'mon) betecknar i den äldsta grekiska religionen ett mera odifferentierat andeväsen, den individuella kraftyttringen av den hemlighetsfulla ”makten”. Sedan blev d. en vanlig beteckning för andar, såväl onda som goda, samt för lägre gudomsväsen. Under den sengrekiska tiden vann d.-föreställningen i betydelse och kom i synnerhet i folktron att undantränga gudarna. Redan under hellenismens tid började man alltmera tillskriva d. allt ont i människolivet, och då kristendomen segrade, blev d. beteckningen för de onda andeväsendena, till vilka man nu räknade även alla de gamla hedniska gudarna. Litt.: O. Jakobsson, ”Daimon och Agathos Dai-mon” (1925). Demonetisèring (av lat. monèta, mynt) innebär, att ett metallmynt berövas sin egenskap av mynt, d. v. s. av att vara lagligt betalningsmedel. Demonisk [-må'-] (jfr Demon), djävulsk, stående i samband med onda makter; hemsk, tjusande, oförklarligt betvingande. Demonologi (jfr Demon), andelära; läran om de onda andarna. Demonstration (lat. demonsträtio), förevisning och förklaring (i vetenskapligt syfte); bevisföring; en handling, varigenom deltagarna däri, demonstranter, på ett uppseendeväckande sätt (genom massmöten, processioner etc.) tillkännage sin vilja el. mening, i synnerhet i politiskt avseende. — Verb: Demonstrera. — Som krigsvetenskaplig term betecknar ordet ett sådant krigsföretag, genom vilket man med jämförelsevis obetydliga krafter söker locka fiendens uppmärksamhet el. rörelser åt ett annat håll än det, varåt man med sina egna huvudkrafter ämnar uppträda. Termen förekommer huvudsaki. i äldre historieskrivning. Demonstrativ [även dè'- el. -må'n], med avsikt påfallande; utmanande. — D. pronomen, se Pronomen. Demonstrera, se Demonstration. Demontera (fr. démonter), taga isär (en maskin e. dyl.); medelst frontal artillerield förstöra fientliga kanoner el. göra dem obrukbara till strid. Demoralisera (fr. démoraliser), moraliskt fördärva; upplösa manstukten hos (krigsfolk); bringa i osäkerhet (om handelsmarknad). De mo'rtuis rii'hil (nil) ni'si be'ne, lat., ”om de döda (bör man) ej (säga) något, om ej med gott uppsåt”.